Aftonbladet – 9 mars 1871, sida 3

ett Ogonblick fätt makt med oss. Men vapenhnhvilan palkades sitt slut, Paris fästen voro besatta af fienden, våra linier hotades, våra armåer voro desorganiserade. (Protester.) Utskottet har derförf trott sig icke böra taga sin tillflykt till dennaljq handling af objelplig förtviflan, som skulle ha störtat Paris och Frankrike i förderfvet. I kunnen) låta bli att ratificera traktaten, I kunnen förnya striden, men om I vägren, så är i samma stundt Paris ockuperadt, hela Frankrike inkräktadt. Vi råda er alltså att icke öfverlemna er åt förtviflan. f Ehvad än må hända, skall Frankrike dock bevara sin rätt att bibehålla sin mission i verlden. (UppG repade ironiska protester.) Utskottet anser att i nuvarande omständigheter ingen har rätt att ta sin tillflykt bakom ett nedläggande af sin röst, som j38 vore detsamma som en desertering från sin) pligtd och en abdikation från. sitt ansvar. Edgar Quinet får nu ordet. Quinet hade under en god del af sitt lif studerat 1 Preussens och Tysklands historia. Är freden den7 enda utväg som återstår oss? Landets ära och framtid bjuda oss gå en motsatt väg. , Mer än en nation har åter höjt sig ur en belägenhet, värre än vår. Må Frankrike veta, att det har inträdt irepubliken för att icke mera lemna henne och att det ännu bär verldens framtid under republikens egid. Hittills ha eröfrarne åtnöjt sig med att bemäktiga sig ett område och behålla det med styrS kans rätt om de kunde. Det är så Preussen gjort ; sina eröfringar. . 1 Hittills har detta endast varit en plundring; men om detta fördrag genom omröstning antages, skall eröfringen tvärtom blifva en af en nationalförsamling bekräftad rättighet. Preussen vill, att Frankrike skall bära hand på sig sjelft genom den allmänva rösträtten och att ! det skall blifva ett slags vasallfolk under Tysk-; land. (Nej, nej!) Att betjena sig af en nationalförsamling för att stympa en nation, sådan är Preussens tanke, i hvilken vi återfinna feodalismens tanke hel och hållen. Detta är den nya rätten: Preussen vill sätta racehatet i stället för det feodala hatet. Elsass och Lothringen utgöra en integrerande del af Frankrike. Edgar Quinet kände sig i ke ha rätt att säga till landsmän: I dag ären I fransmän; i morgon skolen I vara hvad som helst, preussare, tyskar, och detta genom min röst. Detta var en orimlighet. Ingen har rättighet att!; uttala sådana ord. Detta är att låta nationens allmänna rösträtt förstöra nationen sjelf. Detta J hvad rättsgrunden beträffar. ; Hvarpå stödjer sig Tyskland, då det vill taga våra franska povinsör? Elsass och Lothringen , äro inga anfallspositioner mot Tyskland.. Detta är påtagligt, och det närvarande kriget har bevisat det. Det verkliga förhållandet är detta: Genom 1814 och 1815 års fördrag ha de europeiska makterna tagit ifrån Frankrike allt hvad de kunde taga utan att förstöra det. Elsass och Lothringen äro icke endast två provinser utan Frankrikes boulevarder, Borttagen dem, och Frankrike är strax höljdt af ruiner. Fienden utbreder sig öfver slätterna vid Marne och är herre öfver Paris. Han villicke endast vårt nederlag utan vår tillintetgörelse. Vimåste således förkasta fredsfördraget, ty det förstör på en gång Frankrikes nutid och framtid. (Mediet, medlet? utrepa flere röster. Andra röster: det är att förkasta fredsfördraget!). Bamberger, deputerad för La Moselle, besvär Frankrikes representanter att förkasta fredsfördraget. Det är en dödsdom man föreslår oss. Ta-, laren ville icke vara vidlyftig i uttalandet af sin tanke, ty ögonblicket var icke egnadt för långa !, tal. Blott en man skulle ha varit lämplig att underteckna ett sådant fördrag, Napoleon III, han,! hvilkeos namn för evig tid skall vara fastspikadt j, på historiens skampäåle. (Långvariga bifallsrop t från alla partier i församlingen.) I En djup rörelse herrskar i församlingen. Blott f en deputerad, Conti, protesterar. Han rusar upp: i tribunen. Rörelsen är ytterlig. Häftiga inter-, pellationer korsa hvarandra. Flere representanter , vilja att den föregående talaren skall åter taga!, 1 1 1 j f I i t E 1 nm mr Oh i till ordet. Några vilja deremot, att Conti skall få förklara sig. t En röst: Lemna den anklagade ordet. (Häftigt buller. Presidenten ringer med sin klocka.) Presidenten uppfordrar församlingen till lugn under så smärtsamma förhållanden. Bamberger afstår ordet åt Conti under förbehåll af sin rätt. Conti försöker tala. Många röster: Högre, högre! Conti höjer rösten. De ord jag går att säga,! utropar han, skola icke vara i allas smak, men jag j vill dristigt uttala dem och de skola genljuda i verlden. Under en så pinsam debatt, tillägger ban, 5 hade jag icke väntat. att det skulle finnas rum för 7 lidetsefulla utfall, för sårande häntydningar på ett, förflutet, hvarvid några af oss äro fästade, hvilka : sågom jag t. ex. svurit kejsardömet trohetsed! 1 (Häftigt och långvarigt afbrott.) ; Langlois och Rochefort vilja rusa upp itribunen, , 4 j : J ( ; 4 l men bindras derifrån af sina vänner. I En röst: Förspillen icke tid på att sysselsätta: oss med Napoleon. Europa har sina ögon fästade : på oss. (Rörelsen förnyas) Conti trodde attifredens stund var kommen. Men hvarför nödgade man honom vid en så vigtig förhandling att försvara sina innerligaste öfvertygelser Flere röster: Nog, nog! Conti kan icke mera göra sig hörd. ndra röster: Ni har protesterat — detta bör vara tillräckligt. En annan röst: Detta är oförsynthet. De häftigaste interpellatiover fortfara mot deputeraden för Corsika, hvilken: stannar på tribunen och envisas att vilja tala. Victor Hugo går ända fram till tribunen och möter der Bamberger. Efter några ord af presidenten nedstiga de. En röst: Conti är icke personligen anfallen. Han har icke någon annan mission än sitt mandat såsom deputerad. : residenten yrkar fortfarande på att låta Conti!. behålla ordet med förbekåll, att han håller sig till: saken, Andra röster: Frågen församlingen. Flere röster: Preussarne äro i Paris, under det j man disputerar på tribunen. Presidenten låter talaren behålla ordet, med förbehåll att han håller sig inom debatten. Rörelsen når sin höjd. Conti stannar på tribunen. Flere röster: Afsättning! Napoleon 11I:s afsättning Beihmont: Jag föreslår att göra slut på upp-: trädet genom Napoleon III:3 formliga afsättning. (Bifallsrop:) : L Conti nedstiger slutligen från tribunen. Häftiga ord ställas till honom och hans kolleger. Presidenten förklarar mötet instäldt på en fjerdedels timma. Klockan är ?, till 2.. Mötet öppnas åter kl. 3!,. . Presidenten beder församlingen att icke genom någon sinnnesrörelse, buru rättmätig den än må vara, låta bringa sig ur den lugna hållning, som anstår denna allvarsamma öfverläggning. Targe får ordet för att föreslå en dagordning och uppläger följande förslag dertill: Nationalförsamlingen afslutar denna mellankommande debatt och bekräftar under de smärtsamma omständigheter fäderneslandet bar att genomgå och i närvaro af oväntade protester och förbehåll Napoleon IH:s och hans dynastis af den allmänna rösträtten redan uttalade afsättande och förklarar honom ansvarig för Frankrikes ruin, dess öfversvämmande af fienden och dess styckning. (Enhälliga jarop. Förlängda bifallsyttringar) Gavini rusar upp i tribunen. Från alla håll:. votering, voteriog! Galini uttalar ord, som förstummas i bullret. (Protesterna fördubblas.) Han: nedstiger. Thiers . uppstiger nu på tribunen, helsad med lifliga bifallsrop. Mina herrar, säger hav, jag har föreslagit en försoningsoch -fredspolitik. Hvar och en fattar den tystnad vi ålägga oss rörande det förflutna AM an dan dar d? 1 4 Pr Adat,. a racar sin Ane