Fredsdebatten i franska nationalförsamlingen. LIL Independance Belge meddelar nu en utförlig redogörelse för den franska nationalförsamlingens minnesvärda session den I Mars. Vi ätergifva den. bärnedan och komplettera dermed den korta öfversigt vi efter telegrammerna förut gifvit af densamma. Den belgiska tidningens referent skrifver den 1 på natten: Presidenten anlände kl. half 1 och kl. tre qvart till 1 öppnas sessionen. I salen råder en stark rörelse; man anmärker att de flesta at fruntimmerna på läktarne äro svartklädda. Flocquet uppläser en protest mot allt afträdande af område. Tirard yrkar att befolkniogarne i de områden, hvilkas afträdsande är ifrågasatt, skola rådfrågas. Presidenten uppläser ett bref från deputeraden för Pay de Döme, Girod-Pouzol, hvari han tillkännager, att han, då han ej kan förmå sig att godkänna det i går för kammaren framlagda fördraget, men ej ville handla i strid med sina valmäns önskan, nedlägger sin fullmakt för nämnde departement. Flera röster: Det tillåtes ej. Han har ej rätt att nedlägga sitt mandat. General Aureiles de Paladine, vald både för Gironde och Allier, förklarar att han antager valet för Allier. Victor Lefranc får nu ordet som referent för det af församlingen nedsatta utskottet. Ian förklarar, under synbar djup rörelse, att han skall framlägga de beslut hvarom utskottet enhälligt förenat sig. Han gör full rättvisa åt den patriotism, hvarpå underbandlarne gifvit prof under så smärtsamma omständigheter. Utskottet har dagligen erhållit kännedom om underhandlingarnes gång, men talaren kan icke ingå i någon redogörelse för hvad som dervid blifvit utskottet meddeladt. Kammaren känner redan preliminärerna och de förslag som blifvit henne underställda. Regeringen begär att församlingen måtte understödja henne i allt som är henne möjligt. Stilleståndet, förlävgdt till den 12 Mars, kan dock redan uppsägas den 6. Man måste derföre svart fatta sitt beslut, om man besinnar den belägenhet, hvaruti Paris befinner sig. Fosterlandskärleken fordrar, attdessa preliminärer bifallas sådana de äro. Hvad angår afträdandet af landområde, huru smärtsamt det än är, måste man tänka på hotelserna af denne fiende, som är grym nog att glömma befolkningens rätt. Allt detta skär oss i hjertat; men vi måste erkänna att allt blifvit gjordt för att rädda hvad räddas kunde. Om Metz måste uppoffras, så är Belfort räddadt. (Protester och ironiska utrop. Flera deputerade begära ordet.) Vi måste vissserligen underkasta oss en partiel ockupation af Paris, men den är inskränkt, och för öfrigt äro dessa olyckor som ej stå att hjelpa resultatet af fel för hvilka vi ej äro ansvariga. Frankrikes ära är bevarad För öfrigt börjar Europa låta höra sin röst. Man har trott sig kunna afväpna och utmatta oss. Denna beräkning skall bli omintetgjord. För ögonblicket gäller det endast att bli qvitt invasionens plågoris Framdeles skall Frankrike kunna reparera sina nu Jidna förluster, om det förstår att göra sig till