Aftonbladet – 9 mars 1871, sida 3

ba ANA Presidenten tillkännager att till honom yrkande blifvit framstäldt om votering öfver förslaget om kejsardömets afsättniog Han frågar nu om motionärerna vidblifva sitt yrkande. . . Från alla sidor af salen: Nej! Nej! Votering medelst acklamation! Presidenten gör ou proposition på Targes förslag. . Alla deputerade, med endast några få undantag, resa sig som en man. Bifallsrop utbryta från alla sidor af salen. Vid framställandet af kontrapropositionen resa sig endast fyra å tem deputerade. Nya enhälliga bifallsrop. . Bamberger tackar församlingen för den sympati hon visat Elsass. Han hoppas att hon skall göra Elsass rättvisa Talaren säger sig ej vilja åberopa de historiska skälen. Han skall endast hålla sig till rättsfrågan. Vi befinna oss, säger han, i en republik, ej i en monarki; men republiken kan ej utan att begå sjelfmord godkänna den föreilagna traktaten. Det gäller dessutom äfven den våldförda internationella rätten. Hvem skall nu hindra fortsättningen af detta våld? Hvem skall hindra fienden att begära mer än han gör i dag? Och detta beständiga hot mot Frankrike, kunna och böra vi godkänna och ratificera det? Nej, Frankrike kan ej öfvergifva Elsass, det kan ej samtycka att öppna sina portar för fienden, isynnerhet efter Strasbourgs bjeltemodiga sjelfuppoffriog. Denna tanke är olidlig. Yörsamlingen skall ej kunna glömma rättvisans oafytterliga rättigheter. Kommen ihåg, yttrar han till slut, att efterverldens dom väntar er. Victor Hugo: Kejsardömet har hegått ett dubbelt fadermord, det första 1851, det andra 1870. I nitton år har Frankrike varit underkastadt skymfen af den kejserliga styrelsen, men midt under våra djupaste smärtor var ännu en hårdare pröfning oss förbehållen, den att höra kejsardömets försvar framstammas inför denna församling. . Flera röster. Den frågan är ju afgjord. Victor Hugo förklarar sig endast haj velat konstatera församlingens enhällighet och fortsätter: Paris ligger i detta ögonblick under gapen på de preussiska kanonerna. Ingenting är afgjordt, Pader dessa senaste fem månader lefvat dess lif, vi ha rätt att bringa till er kännedom dess vilja. Det kämpande Paris har i fem månader utgjort verldens förvåning. Under fem månaders republik mot invasionen. Trehundratusen familjefäder ha gjort sig till soldater och bevakat vallarna, trotsande hungern, kölden och alla lidanden. Behöfkadt på korset, blöder uv djupa sår. Denna stad, stolt som Rom, sgtoisk som Sparta, som preussarna ej tagit, har gifvit oss en fullmakt som ännu mer ökar dess ära. Det har ålagt oss att rösta emot fäderneslandets sönderstyckning. Paris underkastar sig sin egen stympning, men ej fäderneslandets. Paris mottager med resignation dör den, men ej vanäran. Det ålägger oss således i sin fullmakt att höja Frankrike i Europas aktning. Europa måste göra sig reda för huruvida det åter skall bh feodalt, teokratiskt och militäriskt. Ty i detta kyrkomötets och menniskoslagtandets olycksaliga år... (sorl och bifalisrop), när den bar bariska påfvemakten försöker att åter lefva upp... (häftiga protester, rop: Till ordningen!) Jag vill säga att om våldsverket, om denna jernhårda fred fullbordas, är det förbi med Europa. Det skall hädanefter endast finnas två nationer som äro fruktansvärda: den ena emedan hon är segrare, den andra emedan hon är besegrad. Af dessa båda nationer skall den första ha kejsarväldet, det vill säga träldomen, soldatoket, kasernförfäandet, knektdisciplinen öfverallt, ett parlament modereradt genom talarnes insättande i bäkte, en kejsare af militärisk fabrik och guddomlig rätt, den byzantiske cxesar och den germaniske czesar, ordet med kafle i munnen och snara om halsen; intet ljus, ingenting annat än mörker. Den andra åter skall ha ljuset, friheten, republiken, den icke guddomiiga rätten; men den fria tribunen, den fria pressen, det fria samvetet, dessa alla framstegs befrämjare, skyddet af de förtryckta nationaliteterna (bifallsrop), och medan Tyskland sänker sitt hufvud under despotismens kask, skall Frankrike omgifva sitt med det suveräna folkets krona. Hvilken af dessa båda nationer skall man beklaga? Båda två. Det står Tyskland fritt att känna sig lyckligt genom eröfringen af två provinser. Aldrig skall det dock kunna berömma sig af att ega dessa eröfringar. Egde kanske Turkiet Athen? Egde Österrike Venezia? Eger Spanien Cuba? Eger England Gibraltar? Eger Ryssland Varsjav? (Rörelse.) Nej! Eröfringen är blott ett rof, ett faktum. Men rätten hvilar ej på ett faktum. Elsass och Lothringen skola förblifva franska ehvad som må hända, och hvad Frankrike beträffar, skall det ej uppgifva något af sin rätt och sin pligt, som är att behålla Elsass och Lothringen. I Strasbourg fins det två statyer: Gutenbergs och Klebers. Nå väl! Vi höra två röster som ropa, den ena till Gutenberg att ej låta civilisationen qväfvas, den andra till Kleber att ej låta republiken gå under. Man talar till oss om resignation, man talar om Frankrikes fel och Preussens oskuld. Preussen oskyldigt! Hvem djerfves säga det? Det är segrare, må så vara; men det kan ej krossa Frankrike. För ögonblicket, måhända, men på längden, omöjligt. Ingen hand kan ostraffadt vidröra detta glödheta jern som kallas Frankrike. Frankrikes undertryckande af Preussen skulle vara det närvarandes och tillkommandes undertryckande af det förflutna. Men är väl detta möjligt? Nej! Frankrike skall ej gå under, Europas feghet må vara huru stor som helst. Trots så mycken brottslig overksamhet skall vårt land ej gå under. Man måste framför allt rädda landets heder. Men en vanhederlig fred är en förfärlig fred. Hvad skall följa deraf? Hat, ej emot folken, utan emot konungarna, som skola skörda hvad de utsått. Hvad Frankrike förlorar skall revolutionen vinna. Timmen skall snart slå. Från och med denna dag skall Frankrike blott ha en enda tanke, den att rekonstituera sig, hemta nya krafter, samla sin energi, ge näring åt en helig vrede, uppfostra sin generation; dess små skola bli stora. Skapa en arm, som skall bli ett helt folk, arbeta utan rast, studera våra fienders system och vetenskap, åter bli det stora Frankrike, 1792 års Frankrike, idns och svärdets Frankrike! — se der dess uppgift. Och så skall det en dag resa sig oöfvervinnerligt. Det ska!l återtaga Elsass och Lothringen, Rhein, Mainz och Cöln (Sorl och protester.) Med hvad rätt protesterar en fransk församling mot patriotismen? Jag fordrar tolerans och jag uppmanar mina motsägare att förklara sig. Flera röster. Vi protestera mot eröfringsandan. Victor Hugo. Låten mig sluta. I skolen förstå mig. Ja, det skall återtaga Trier, Mainz, Coblenz, Cöln, hela venstra Rbheinstranden. (Nytt sorl.) Det skall ropa: Nu är det min tur! Tyskland, du ser mig får. Äro vi fiender? Nej, jag är din syster. Folken skola endast utgöra ett enda folk, en enda genom broderskapet förenad republik. Låtom oss vara Europas Förenta Stater, den allmänna friheten och freden. Och må Frankrike säga till Tyskland: Vi äro vänner. Jeg skall ej glömma att du befriat mig från min kejsare, jag kommer att bjelpa dig af med din. (Rörelse.) Sessionen fortgick ännu då referezten måste lemna salen. NORGE. Under behandlingen på norska storthinget af pensiorslagen bestämdes i dessa dagar, att ris väntar, och vi, dess representanter, vi som un. har det vunnit mera ära än det under nitton års . kejsardöme förlorat. Det har ensamt hållit stånd . ver jag väl uppräkna dessa lidanden? Paris, spi-! — BBR