Aftonbladet – 7 mars 1871, sida 3

il gen vid en del fängelser, t. ex. vid Långolmen -) Skedde så, hade man mera skäl än nu att beviljs dere anslaget, som tal. dock icke ville ned Prata. v) Hr statsrådet Abelin. Då jag första gånger :l under denna riksdag har ordet vid behandligen a I en fråga, som står i oskiljaktigt samband med frå gan om landtförsvarets ordnande, må det vara mig I medgifvet att uttala min tillfredsställelse öfver ut: .sskottets utlåtande. Att utskottet, i allmänhet till mötesgående regeringens förslag, med mer än van: lig frikostighet tillstyrkt riksdagen att bevilja anslag för försvarets förstärkande, visar att det nog: samt beaktat tidens kraf. Vid sidan af detta erkännande tillåter jag mig likväl öppet förklara. att jag skulle önskat, liksom jag finner sådant våra J med landets fördel, sedd från synpuakten af dess försvarsbarhet, förenligt, att de af K. M:t äskade anslag, utan inskränkning, af utskottet förordats, och jag ber få fästa uppmärksamheten på, att inga andra åtgärder blifvit ifrågasatta än de, som äro oafvisliga för ett afhjelpande af de väsentligaste bristerna i vårt försvarsväsende, som hvad materiel och befästningar beträffar kräfver stora förbättringar. Af utskottets utlåtande framgår dock ej, huruvida krigsstyrelsen kan blifva i tillfälle inom bestämd kortare tid fylla alla de behof, som i detta hänseende förefinnas. Man måste emellertid förutsätta, att afsigten är sådan så att det höga ändamålet icke må förfelas och de beräknade summorna öfverskridas. Vi kunna nemligen ej förutse när dessa försvarsmedel behöfva användas och vi ega icke rätt äfventyra den sorgliga erfarenheten, att, hvad vi nu tänka åstadkomma, först för sent kommer till stånd. Skall det stora arbetet med fördel ledas, bör krigsstyrelsen kunna under det löpande året använda så stor summa, att åt detsamma kan gifvas en sådan omfattning att icke administrationen och tillsynen komma att draga de drygaste kostnaderna och den bör, såvida det skall blifva möjligt uppgöra om fördelaktiga leveranser, med bestämdhet veta hvad den eger för ett kommande år använda. Emellertid hoppas jag, att riksdagen skall medverka dertill att det föresatta målet så snart som möjligt löses till ett vitnesbörd om den anda af storsinthet, som i allvarliga ögonblick plägar utmärka svenska folket och dess representanter. Jag har tillåtit mig förutskicka dessa anmärkningar innan jag öfvergår till den speciella punkt, som nu föreligger och om hvilken jag så mycket hellre kan yttra mig helt kort, som statsutskottets ärade ordförande redan besvarat de af några talare gjorda anmärkningarne. Det återstår mig endast att fästa uppmärksamhet på nödvändigheten deraf att anslaget uppföres såtom förslagsanslag, ty i annat fall och då kostnaderna icke kunna på förhand på siffran bestämmas och beräknas samt dessutom en förändring af garnisonsregementena förestår, kommer det hittillsvarande oefterrättlighetstillståndet att fortfara. Utskottets hemställan blef härefter af kammaren i oförändradt skick bifallen. Officerarnes anställning i utländsk krigstjenst. Uti 9:de punkten hadeutskottet tillstyrkt, att till understöd åt officerare för anställning i utländsk krigstjenst må för år 1872 på extra stat anvisas ett belopp af 9000 rår. Hr Mankell ville yrka bifall till det begärda anslaget, men ansåg sig dock böra göra några erinringar med afseende på användandet af detsamma. Vid fördelningen borde nemligen noga iakttagas, att endast sådana officerare kommo i åtvjutande deraf, som voro kända för framstående vare sig teoretiska eller praktiska egenskaper och som tillika uppnått den ålder, att man egde rätt hos dem förutsätta en mognad omdömesförmåga, samt att det icke fördelades på alltför många och sålunda blefve otillräckligt för att hvar och en af dem skulle kunna värdigt uppträda i det främmande landets armå. Enligt tal. åsigt hade man hittills förbisett dessa vilkor för anslagets ändamålvenliga användning, i det man utsändt endast yngre officerare, af hvilka åtminstone större delen varit i saknad af några framstående egenskaper, hvarjemte man utskickat så många, att det bändt att somliga erhållit blott 1000 rdr. Dessutom vore anslagets ändamål förfeladt sedan man isynnerhet på de senare åren utsändt officerare till eådana armåer, som icke till större eller mindre del lefvat på krigsfot. Så hafva en stor del utått till Algier, der de mestadels legat i garnison ör att möjligen en och annan timma få skottvexla med ett fåtal kabyler. De hafva visserligen varit i tillfälle att lära sig franska språket och oftast hemkommit med en orden på bröstet, men detta tyckes i allmänhet utgjort hufvudändamålet med färden. Tal. tillstyrkte emellertid bifall till anslaget och önskade att det hädanefter måtte bättre användas. Hr Adlersparre trodde att våra officerare skulle gå miste om mången vigtig lärdom, om de besökte endast de armåber,som vore i krig, emedan vi äfven under fred ha mycket att lära af dessa armåers organisation, vapenöfningar, utredning m. m. Tal. yrkade bifall. Statsrådet åbelin. Då hr Mankell erkänt voslagets betydelse men ansett sig pligtig fästa ippmärksamheten på. att detsamma blifvit mindre TM användt, tillåter jag mig lemna några upplysningar, gom nogsamt visa, att han icke gjort sig örtrogen med de föreskrifter, som blifvit pe ; ch att han är i saknad af tillräcklig kännedom m de personer som för nätvarande åtnjuta och om tillförene innehaft dessa anslag. Ty då han äger, att man borde utsända blott sådana persoer, som gjort sig kända genom framstående egen : kaper och tillika innehade den ålder att de vore besittning af en utvecklad reflektionsförmåga, ill jag erinra, att enligt en generalorder, utgifen för omkring ett år sedan, det är vederböranle regementschefer förelagdt att uppmana de offierare, som äro särdeles väl qvalificerade, att incomma med ansökning om anslags erhållande. 3land dessa har regeringen sedermera valt och ag vill påstå, att de officerare, som för närvaande ligga ute, gjort sig väl förtjenta af de anlag, de åtnjuta och som GE ör hvar och en ill 3000 rdr. Jag hemställer derför, att kammaen måtte bifalla utskottets förslag i denna punkt. Den 10:de punkten angående anslag för skarpskytteväsendet af hr Törnfelt anledning tacka utskottet derför tt det tillstyrkt K. M:ts begäran, men ville han å samma gång hemställa, huruvida icke anslaget ill prisskjutningen i Stockholm kunde nyttigare nvändas derigenom att de fördelades mellan lanlets samtlige skarpskytteföreningar, ty det vore cke tänkbart, att alla de, som önskade deltaga i lenna prisskjutning, hade råd bekosta sig resan ill hufvudstaden, Fältartilleriet. Om den 11:te punkten angående anslag till fältrtillerimaterial utspann sig en längre diskussion, Jtskottet hade i denna punkt tillstyrkt att riksen måtte bevilja den af K. M:t för nämnde änmål äskade summa 1,102,743 rdr, och deraf nvisa såsom extra anslag för år 1872 ett belopp f 180,000 rår. Äfven denna diskussion öppnades f hr Mankell, som ansåg att tiden för anskafandet af det begärda anslaget vore beroende af