Aftonbladet – 7 mars 1871, sida 3

tt slag, Skulle tillfölje af någon omständighet e brist på detta sätt uppstå, kunde densamma be täckas af en gemensam för detta ändamål ansle gen summa. . Frib. af Ugglas ansåg det lämpligast att sätt lanslaget så nära det belopp, som man beräkna 1skola åtgå, som möjligt. Sätter man det lägre, st ,) får man visserligen en lägre statsregleringssumma JI men man narrar sig blott sjelf. Då kostnaderns för år 1866 uppgått till 367,850 rdr och prisen nt äro nästan lika med de som då voro gällande sam dessutom manskapets antal ökats, föreslog tal. at anslaget skulle bestämmas till 400,000 rdr. -) Grefve Henning Hamilton ansåg bibehållande a Jaf den omnämnda enigheten icke utgöra något skö för att antaga utskottets förslag, då denna enig0 het icke varit större än att elfva medlemmar a! utskottet stått emot tolf vid beslutets fattande. Tal ansåg att beloppet borde höjas till 400,000 rär, ty att för mathållning -lemna ett belopp, som man visste vara otillräckligt, det påminde om en lek e förr i verlden bland kadetterna på Carlberg, då en yngling i högsta klassen lemnade någon i den lägsta två skilling med befallning att derför köpa en fyraskillingslimpa. Tal. trodde att mathållningen vore dyrare än den behöfde vara, men å andra sidan kunde man icke heller vara utan de fördyrande kontrollerna. Mathållningen för gardesregementena vore icke en likgiltig fråga, ty dessa regementen måste alltmer bli en skola, i hvilken underbefäl för öfriga regementen komme att. utbildas. Sker ej så, må dessa regementen lika gerna afskaffas, ty de äro alldeles för dyra, om de blott skola användas till vakthållning. Men för att nämnde mål skall kunna bli en verklighet, bör faisten vara väl född, så att hans kraft underålles och att han icke finner sig föranlåten att ersätta hvad som brister i mat genom bränvin. JAnsåg de summor, som användas till att hålla den värfvade soldaten snygg och ordentlig såsom han I nu är, såsom väl använda. Hr Tornerhjelm fann intet skäl till att öka anslaget till 400,000, då det af utskottet föreslagna beloppet skulle utgå såsom förslagsanslag. Hvad de af en talare omnämnda besvärliga kontrollerna (angår, så vore de nödvändiga och man finge finna sig deri, isynnerhet som de icke vore mera betungande i detta afseende än brukligt. Tal. ville ej tvista om att ge hvad som vore behöfligt och anslöt sig derföre till utskottets förslag. Hr af Klint upplyste att det sätt, hvarpå hr Koch önskat att provianteringen skulle tillgå, just är det som användes. Hr Wern erinrade om svårigheten att bestämma det rätta beloppet af dylika poster vid statsregleringen för ett kommande år, då man dervid ej kan rätta sig efter något annat än ett föregående års erfarenhet. Talaren visade derföre att de anslag som äro lämpligast för sådana fall äro förslagsanslagen. Reservationsanslagen åter gjorde. att man finge behållningar liggande otillgängliga för andra ändamål år från år, utan att man ens rätt finge veta huru stora de vore. En dålig hushållning vore det att ha en mängd dylika sparkassor liggande, Med förslagsanslag förhåller det sig deremot så, att hvad som möjligen blir öfver återgår till statskassan för att der vara tillgängligt för hvilket som helst annat ändamål. Sådant vore så mycket mera nödvändigt som representationen i Sverige pröfvar alla utgifter i detalj, hvarigenom det kan hända att brister på ett eller annat ställe uppstå. Regeringen, hvilken ej såsom iandra länder har fått större runda summor sig anvisad, måste då tillgripa besparingar på andra fonder för att betäcka bristerna. Detta kommer ej att ega rum ifall man lemnar förslagsanslag. Vill man att något förnuftigt och klokt skall uträttas så måste man ha förtroeude till hvarandra. Grefve Lagerberg medgaf, att man ibland i större städer tillföjd af den der tådande konkurrensen lyckats nedtrycka prisen vid upphandlingar af lifsförnödenheter för de värfvade trupperna; men lefverantörerna göra sinsemellan öfverenskommelser för att å sin sida höja prisex och i allmänhet trodde; talaren icke att man skulle kunna fMon TA vara belåten med minåre belopp än K. M:t föreslagit. Det vore för öfrigt bättre att den värfvade soldaten stannade qvar i staden än gåfve sig ut på landet för att skaffa sig föda. Grefve af Ugglas framhöll ånyo att det vore bäst att ingå på utskottets hemställan, ty någon större fara kunde deraf icke uppstå. I allmänhet vore det icke rätt att sålunda jemka med hvad man ansåge för riktigt; men i en så obetydlig sak kunde det väl gå an. Efter någon ytterligare diskussion bifölls vid anställd votering utskottets förslag med 79ja mot 18nej. Utan diskussion beviljades: att riksdagen måtte till ersättande af den brist som uppkommit i anslaget till mathållning åt manskapet vid garnisonsregementena för 1872 bevilja ett extra anslag af 282,880 rdr 14 öre, att till inlösen af persedlar vid Wermlands fältjägareregemente måtte såsom extra anslag för år 1872 anvisas 18,000 rdr; att för 1872 må till fortsättande af topografiska kårens arbeten anvisas ett extra anslag af 60,000 rdr och att till understöd åt officerare för anställning i utländsk krigstjenst må för 1872 på extra stat anvisas ett belopp af 9000 rdr. Till befrämjande af skarpskytteväsendet hade K. M:t äskat ett extra anslag af 100,000 rär förl 1872. Med anledning af denna hemställan yttrade ! sig grefve C. G. Mörner, som talade emot att man skulle kasta bort penningar på något så ändamålslöst som skarpskytteväsendet och förundrade sig att nu, då den ena skarpskytteföreningen efter den andra upplöstes, man ville höja anslaget till skarpskyttesaken från 70,000 till 100,000 rdr. Frih. Leyonhufvud anmärkte att om också åtskilliga för soldaten vigtiga egenskaper icke kunna förvärfvas af skarpskyttarne, så lära de åtminstone att sköta sitt gevär, hvilket äfven det är af stor vigt. Dessutom kommer icke det ifrågavarande anslaget endast skarpskyttekåren tillgodo, ty de skjutbanor som med understöd af detsamma uppföras skola äfven begagnas af den indelte soldaten. Sådane skjutbanor finnas redan uppförda i Malmöhus, Kristianstads, Kronobergs, Jönköpings och Östergötlands län. . Vid anställd votering bifölls utskottets förslag med 49 röster mot 33, som voro för anslagets bibehållande till ett belopp af 70,000 rår. (Forte) orts. Andra kammaren. Öfverläggningen om fjerde hufvudtiteln, Till behandling förelåg statsutskottets utlåtande M 13 a angående regleringen af utgifterna under rikestatens fjerde hufvudtitel. Den-5:te punkten vf detta utlätande, angående förhöjning af garnisonsregementenas . 4 4 f f J j J s ; 4 i i l j f L