Aftonbladet – 7 mars 1871, sida 3

nere sa nn Re ant Ae Lördagens sammanträde. Första kammaren. Fjerde hufvudtiteln. Förhandlingarne förliden lördag togo, som redan förut nämnts, sin början med behandlingen af fjerde hufvudtiteln, sedan dock dessförinnan val Ttill statsrevisor efter prosten C. Landgren, hvilken afsagt sig förtroendet, hade skett. I afseende på första punkten hade utskottet föreslagit, att kammaren skulle affatta sitt beslut om löneförhöjning åt två vaktmästare vid landtförsvarsdepartementets kansliexpedition i enlighet med det beslut, som riksdagen komme att fatta angående frågan om löneförbättring för två i justitiestatsexpeditionen anställda vaktmästare; som emellertid, sedan detta utlåtande meddelats, andra kammaren vid behandlingen af sjette hufvudtiteln afslagit lönetillökning åt två andra vaktmästare, föreslogs af utskottet genom grefve af Ugglas, att kammaren, i enlighet med nämnde beslut, skulle afslå propositionen. Kammarens beslut fattades i enlighet dermed. Statsutskottet hade tillstyrkt K. M:ts proposition, att såsom ersättning för åtskilliga mjöloch sågqvarnräntor, som varit åt regementen och kårer anordnade, skulle utgå ett belonp af 559 rdr 48 öre, dels i penningar, dels i oindelt spanmål. Häremot anmärkte grefve C. G. Mörner att för ett år sedan fattats beslut om att dylika räntor uteslutande skulle utgå i penningar, hvarföre tal. yrkade återremiss till utskottet, hvilket äfven blef kammarens beslut. Tredje punkten innehöll, att statsutskottet, ifall förhållandena sådant fn kommer att afgilva utlåtande angående K. M:ts förslag att anslaget till löneförbättringar vid indelta armn måtte under samma rubrik fortfarande i riksstaten upptagas, för den händelse att förslaget a!t till anslaget för indelta kavalleriregementena skulle öfverföras ett förstnämnde anslag motsvarande belopp icke skulle blifvaaf riksdagen godkändt. Denna anmälan lades till handlingarne. Fjerde punkten innefattade statsutskottets tillstyrkande, att de för Wermlands fältjägareregementes olika behof under år 1871 redan bestämda anslag måtte, utan afseende å hvartderas särskilda ändamål, få af K. M:t gemensamt disponeras till bestridande af hithörande utgifter i enlighet med de förändrade förhållanden, söm genom passevolansens upphörande kunna inträda. Grefve 0. 6. Mörner anmärkte, att bifall till denna punkt ehdast borde afse åt K. M:t lemnad rätt att disponera de ifrågavarande medlen till fyllande af de materiella behofven och icke till lönetillökning, för hvilken tal. trodde meningen vara att de skulle användas. Hr af Klint medgaf att det förhöll sig så som grefve Mörner anmärkte; en del af medlen skulle användas till bestridande af aflöning tills lönereglering skett. En del af kompanichefernas lön hade nemligen bestått i inkomsterna af passevolansen. Grefve C. G. Mörner erinrade om, att af K. M:ts proposition inhemtades, att kompanicheferna vägrat fortfara med passevolansen, hvadan det vore eget nog, att i stallet för denna skulle anslås en summa af 18,000 rdr årligen till förhöjande af deras löner. Grefve af Ugglas upplyste, att passevolansen upphör från 1872 års början och att kompanicheferna icke velat med densamma fortfara blott för ett år, emedan åtskilliga reparationer och dylikt under året förekomma. Då emellertid en del af deras lön utgår genom passevolansen, så fordrar billigheten att de derför erhålla ersättning. Grefve Mörner fann emellertid saken fortfarande tvetydig och yrkade återremiss till utskottet, något hvari äfven frih. Koskull förenade sig. Vid anställd votering bifölls utskottets förslag med 62 röster mot 61. Angående femte punkten, i hvilken statsutskottet föreslagit, att endast till mathållnirg för garnisonsregementena måtte till oförändradt belopp af 320,000 rdr såsom förslagsanslag uppföras, uppträdde först statsrådet, frih. Leijonhufvud, som i afseende på utskottets motivering, bestående deri, att portionsprisen nedgått, medgaf att så skett, men framhöll, att om man jemförde dem med prisen för 1866, så vore de något högre, hvartill kom, att manskapets antal något ökats. Då det af utskottet föreslagna anslaget förut gifvit betydlig brist, så vore det troligt att så äfven skulle ske i år, hvarföre tal. förordade K. M:ts proposition att höja anslaget till 470,000 rdr. Grefve af Ugglas medgaf, att det af utskottet förordade anslaget visserligen vore för litet, men då detsamma blifvit föreslaget att utgå såsom förslagsanslag, vore det intet som hindrade, att det kunde öfyerskridas. Under sådana förhållanden förordade tal., att man, för att förekomma splittring och för bibehållande af enighet med andra kammaren skulle bifalla utskottets försiag. Grefve C. G. Mörner ville söka orsaken till den stegrade mathållningskostnaden för de värfvade trupperna deri att så litet på senare tiden egt rum, hvilket åter hade sin orsak i att den industriella verksamheten blifvit förlamad och att kosthållet i kasernerna nu vore så godt, att soldaten icke ville utbyta det mot maten hos den enskilde. Emot denna olägenhet såg tal. ett botemedel deri, att soldaterna användas för befästningsarbeten, dock så att de icke blefve förblandade med andra arbetare. Tal. ville emellertid att anslaget för mathållningen skulle vara tillräckligt och föreslog att detsamma skulle höjas till 400,000 rdr; men då tal. hyste betänkligheter mot förslagsanslag, ville han att beloppet skulle utgål under form af reservationsanslag. ; Hr v. Koch trodde att de stegrade kostnaderna : för mathållningen åt trupperna berodde på förl: mycket centraliserande och reglementerande. Armåförvaltningen kunde omöjligt sitta i Stockholm och : på lämpligt sätt besörja uppköp i afläågsna lands-: orter. Dertill komme en mängd besvärande och li onödiga kontroller. Tal. ville vidare, att man j 4 skulle bestämma näringsmedlens mängd och kraft i förhållande till det arbete, som soldaten på olika tider af året utför. Iakttoges detta och följdej: man för öfrigt det system som i Stockholm följes för anskaffande af födoämnen för kommuners behof, hvilket system erfarenheten visat vara af stort gagn, skulle man vinna ett bättre resultat. Tal. instämde för öfrigt i grefve Mörners yrkande. Grefve Oscar Mörner kunde i betraktande af förslagsanslagens elastiska natur icke finna annat: än att det nuvarande vore fullt tillräckligt. Emellertid ansåg tal. dylika anslag såsom skadliga, och de borde, då vi nu ha årliga riksdagar, kunna ut: bytas mot bestämda, för hvarje år beräknade an-:i