Aftonbladet – 6 mars 1871, sida 2

örsamlingen konstituerat sig fungerat som :!g jess ålderpresident, och till referent Victort uefranc. ig På slaget 1 följande dag intog Grövy sin!1 plats vid presidentbordet. — Förbandlingarnel ;ppnas med uppläsande af två protester mot! it afträdande af område. De protesteran-s les namn uppgifvas ej. Derefter får Victor;1 Lefranc, som utskottets reterent, ordet. Hanid illkännager först och främst, att utskottet,!t som dag för dag fått sig meddelad under-s randlingarges ställning, fattat sina beslutis enhälligt. Patriotismen hade bjudit dem att ic fösta för preliminärerna i oförändradt skick. ji Alt hvad sakernas läge medgifvit hade ut-jl verkats: Frankrikes ära vore räddad. Le-jy ranc ingick derefter i en framställning af skälen för prelimioärernas antagande, och ij: visade att en vägran att ingå derpå skullejr haft till följd Paris ockuperande och Frankif rikes öfversvämmande af fienden. — Lefranc: slöt med dessa ord: Låtom oss ej öfverlerna se ät förtviffan! Enhver göresin pligt! In-!e sen undandrage sig att rösta! AMN krigetsjt bitterhet var på vår sida, roen hela ärans skall dock ej uteslutande tilifalla segraren. it Vår pligt sammanfaller i deg med vära of-s er. Jag ber församlingen att antaga för-!: iraget sådant som åct töreligger, Edgar Quinel protesterar i lifliga uttryck mot preiminärernas antagande, som skulle tilliptet-: söra Frankrikes nutid och fråimtid, Bam-j verger, deputerad för depertementet Moselle, : besvär församlingen alt ännu en gång på det: sorgfälligaste pröfva fredsvilkoren. Det sy-: 128 varit nu som det af telegrafen omtalade! otermezzot med Contis uppträdande egt rum: Med anledning af några mot exkejsaren rik kade yttranden tog hans handsekreterare till ordet för att försvara honom och kejsardömet. Härvid afbröts han dock oupphör-; ligt af det växende sorlet af ovilja inom f Tsamlingen, som t.ll sluts blef så stormande,i stt talaren efter flera bemödanden att bebålla, ordet måste nedstiga från tiibunen. Enligt en uppgilt i ett telegram skall han: ull och med blifvit derifrån neddragen, sedan : hangjort ett nytt föreök att Bestiga den. Tattiuitet blef slotligen så fruktansvärdt, att: presidenten måste betäcka hufvudet och ajournera sessionen. i Då den en stund derefter åter upptogs, be-! gärde Thiers en förElariog af församlingen,! bvari bon gjorde f. d. kejsar Napoleon an-; svarig för de olyckor som drabbat Frank-! rike och uttalade häns förmliga sfsättving. Som vi redan känna, blef detta hans förslag; med acklamation antaget. Vielor Hugo ytti rade, att kejsardömet begått två mord: det hade mördat republiken och det hade mör-! dat Frankrike. En gång skulle Frankrike! taga revanche för sina olyckor; men det; skulle då vara ädelmodigt och säga till Tysk-i land; Jag är din syster; du har befriat roig: från min: kejsare; jag vill nu befria dig från ji din. Tachard förklarade, att om republika-; perna än skulle rösta för freden, emedan Frankrike ej kan fortsätta kriget, utav bö-1 höfver medelst freden läka sina aär, Måste! han dock protestera mot SKE Louis Blanc höll ett längre föredrag om de under kriget begångna våldsamheterna och! Mot ded preussiska eröfringslystnaden, Chan) garnier tackade underhandiarse för det åe ej! förtviflat om Frankrikes framtid. Låtom 088) vara värdiga och eniga, fortsatte han, så: skola vi hafva Europas sympatier för 0-s.i Skryt och förbäfvelse skulle beröfva oss dera. Buffet utvecklade, som en af de deputerade; från Vosgesdepartementet, och j: deras vägnar, de skäl som måste afhålla cec från att; rösta. Ratifikationen af fredspieliainärerna vore det smärtsammaste, men på samma gång det förtjenstfullaste offer. Thiers förklarade derpå, att om det fonnits den ringaste utsigt att med framgång fortsätta kriget, skulle han ej undertecknpat fredspreliminärerna ; menp, tillade han, vi rädda genom vår smärta Frankrikes framtid), (Här qväfdes hans stämma af rörelse.) Frankrike,, fortfor han,! mäste visa modiolyckan. Derefteruppmanade han de deputerade att lojslt afge sina röster till förmån för freden och att ej öfverlemna sig! åt en faisk patriotism. Brunet yrkade att de närvarande generalerna skulle be kräfte, att Frankrikes militära ställviog vore hopplös. Man började nu redan begära debattens afslutande. Milligre uttalade sig der-j: emot-och föreslog att man skulle börja ett; krig på lif och-död och: utnämna Garibaldi . till öfverbefälhafvare. Arago förklarade sig: ej skola rösta. Keller protesterade mot afträdelsen af Elsass och stämplade hela traktaten som en öfverrampling. Thiers, ånyo på tribunen, förklarade att han ej ville fördöma någon, dock måste enhvar åtminstone ha det sunda menniskoförståndets mod. Frankrike hade dukat under, emedan dessj! militära organisation var tiliintetgjord. — Tyl? väl hade landet fullt upp af tappra och !! dugliga män, men det hade inga armåer. Fhiers uttålade sig derefter om de ansträng-j! ningar han gjort i Versailles för att utverkaj: en dräglig fred, och uppmansde församlingen. att ej uppoffra framtiden. Härefter följde)! den redan bekanta omröstningen, då försam1 lingen med 546 röster mot 107 beviljade ra-j! tifikationen af fredspreliminärerna. l Ionan församlingen åtskildes, uppläste Keler en gemensam protest af de deputerade l! från de provinser som skola afträdas tilll) Tyskland. Protesten slöt med en förklaring att dessa deputerade skulla nedlägga sina fullmakter. Derefter lemnade de allat: sina platser och gingo låsgsamt utför salen !: Bot dörren, En obeskriflig rörelse bemäk! ligade sig de närvarande; vid dörren lr vände sig de bortgående ännu en gårg om l för att säga församlingen farväl. Derpå lemf nade de salen, och med dem Gambetta, som ! notiagit valet för Strasbourg. i Nästan omedelbart sedan det ödesdigra! veslutet blifvit fattadt och omröstningspro-? .okollet undertecknadt af Grevy, afgick det till Versailles med ett extratåg, zom för letta ändamål hela eftermiddagen hållits ils beredskap. Regeringen ville ej med en exda )1 ninut förlänga Paris ockupation. Som man s bemligen erinrar sig, var dess utrymmandelt sjordt beroende af ratifikationen. Huru Bis-jr narck emellertid lycktdes att fördröja detir ned ett helt dygn, ha vi förut omtalat. f Alla Bordeauxtidningarne för den 2 ut-1 kommo med sorgkanter. Lugnet i staden!r örblef dock ostördt. I Berlin nådde der-u mot naturligtvis samma dag det största ju-r gel. Victoria sköts, studen klälldes iflig-1r