Aftonbladet – 6 mars 1871, sida 2

Om den franska nationalförsamlingens minnesvärda sessioner tisdagen och onsdagen i förl. vecka ega vi änvu endast magra och ofullständiga telegrafresumeer. Som man eriorar sig, beslöt församlingen på tisdagsmiddagen att frågan om ratifikationen skulle förklaras brådskande och byråerna redan samma dag sammanträda för dess pröfvande. Detta beslut fattades dock ej utan motstånd. Sedan Barthelemy S:t Hileire i Thiers ställe uppläst preliminärfördråget, uppträdde en af de -depaterade för Elsass och begärde att :specialbestämmelserna om de nya gränslis nierna; äfven skulle uppläsas. Thiers, som nu hemtat sig från sin rörelse, tog då till ordet för att i regeringens namn begära att frågan skulle förklaras brådskande. tt sådant beslut, sade han, innebure ingalunda att församlingen afstode från en fullständig pröfning af fördraget. Det vore endast af yttersta vigt att debatten ej uppskötes. Om man nu ville tala om en vanära för någon, kunde en sådan endast drabba dem som med sina röster ständigt bidragit till att bereda landets undergång. Thiers slutade sitt tal med en gripande appell till församlingens patriosism. Emot förslaget om skyndsam behandling uppträda nu Milliere och Langlois, båda, som, bekant, tillhörande yttersta venstern. Deo föreslå i stället att preliminärfördraget skall fravwläggas i tryck och att först derefter byråerna skola sammanträda. Deras förslag understödjes i viss mån af Gambetta, som vill att hyråerna först på middagen följande dag skola sammanträda, på det att de deputerade måtte få tid att närmare granska fredsvilkoren. Thiers tillkännagaf med anledning häraf, att kopior af preiiminärfördraget för byråernas räkning kunna på två timmar anskaffas. Sedan Schölcher föreslagit att byråerna skulle sammanträda följande morgon kl. 9, uppträder Thiers för attånyo varna för et uppskof. Vi vilja, säger han, att I skolen erfara allt hvad vi sjelfva veta, vi som stå här som offer för en situation den vi ej sjelfva skapat, men för hvilken vi måste ensvara. Vi bedja er att ej förlora ett ögonblick; vi bedja er, upprepade Thiers ännu en gång roed energiskt eftertryck, att ej förlora tid. Om I uppfyllen vår begärsn, kunnen I måhända bespara hufvudstaden en stor smärta. Jig bariklidt mig mitt ansvar, mina kolleger ha gjort detsamma, det är nödvändigt att äfven I ikläden er edert. Här får ingen skygga tilbaka. Hvar och en af oss måste taga sin del af ansvaret., Thiers slöt med uttalandet af den önskan att byråerna redan samma efton kl. 9 måtte sammanträda och att nästa session måtte ega rum dagen derpå på middagen, Som vi nämnt, fattade församlingen