Aftonbladet – 4 mars 1871, sida 3

;ir SKalla 83 negra prot på avad han skadat. Man träffar visserligen, i synnerhet i huf;rvudstaden, : enstaka lefvande urbilder till de la der kostymfigurerna; men hvad de bära på oc Sig, finner man ingenstädes i bodarne, hvilka 4 1ej framvisa förfrämlingen något annat än ej modet erbjuder öfverallt annars. Vidhåller n I han sin afsigt, måste han, så att säga, köpa 4 dessa föremål från kroppen på dem som bära a dem, eller han måste resa långt ut på lano det, i byarne och orterna, och se sig om i il ) husen der de tillverkas; ty alit detta tillla kommer genom husslöjd, i huset och. för huII set, tillverkas af dem sjelfva som bära det och . kommer . ej. alls i handeln, . Från detta för. hållande utgöra endast vissa, hufvudsakligen ir norska, prydnadsföremål sedan kort tid ett t-J undantag. Husslöjden finnes öfverallt ilandI-skapen, och mångenstädes, såsom i det af -lgammait frejdade Dalarne, kan man säga jatt allt för hushållet och dess invånare behöfligt också tillverkas af dessa sjelfva. Sålunda erbjuder denna slöjd från många sidor en stor märkvärdighet. I det följande kunna vi blott helt kort antyda hvad hon företer ur. konstens. synpunkt; och hufvudsakligen skola. vi fästa oss vid den nordiska huskonstslöjdens båda förnämsta grenar, väfveriet och guldsmedskonsten, samt söka uppvisa deras värde för den nyare industrien. Väfveriet inomhus skaffar tyg för drägter och för husbållsbrak, för bordtäcken, sängtäcker och omhängen. Båda slagen utmärka sig genom en egendomlig mönsterbildning, hvilken skiljer sig efter olika landskap och orter, så att t. ex. i Dalarne hvarje trakt har sina särskilda färger, sina särekilda mönster för vissa stycken af drägten. Dalqvinjnorna bära framtill på kjorteln, inflikad i form af ett förxläde, ett stycke tjockt väfdt ; I bomulistyg med randigt mönster i rika färs: ger, som har en liflig, tullkomligt österländsk hållning och med sina koloristiska motiv skulle I kunpa. ferfaldt tVillgodogöras i: den moderna -lindustrien. Skiljaktiga, men likaledes om ; österlandet eller, ock om medeltiden; erinIrande motiv återfinnas i de tygslag, som be-Igagnas till qvianornas jackor och hufvor, Imedan de vavliga hvita hufvudklädenä med röda tryckta mönster redan äro fullkomligt :) moderniserade. Dessa genom tryckning prydligt utsirade dukär äro ej mer husslöjd, utan I fabriksarbete, hvarför man också kan köpa dem i alla bodar och på marknaderna. Full Ikomligt garla, ja medeltidsartade i hela sin I hållving, äro deremot de sticksde hvita eller I färgade, ofta spetslikt genombratna border, dem qvinnorna använda som gördel eller till Ikantning. Deras enkla och dock omvexlande, på tekniken grundade mönster konde blifva jaf stor nytta för den nya spetsoch -bordtillverkningen. Dylika mönster som dessa, roat på hvitt, finner man äfven på stickade jackor -sont arbetas i södra, Sverige, om.jag ej bedrar mig, i Halland. Deras-motiv synas så ursprungliga. och. tillika-egendomliga, att man skulle vilja söka deras första hembygd och uppkomst förbi medeltiden ända bort still det gamla-Asien, t Sådana -orneringar. upptäcker man öfverallt på de olika folkdrägterna; men man finner dem också på väfda täcken, öfverdrag och förhängen. Åf dessa villjag blott nämna några egendomliga linneväfnader, hvilka man träffar som sängoch väggomhängen i Skånes bondstugor, och hvilka med sina svarta och röda enkla och likväl stilfulla mönster erinrade mig om de med samma färger prydda täckena och dukarne från Tabarz i Thäringen,i hvilka äro kända af mången konstvän i Tyskland. Teknik och,stil synas alldeles lika hos båda slagen. Afven sticknipg användes till. täckenvas. utsirning, t. ex. i DaJarne, der man på ett groft men som siden glänsande linne fasteätter olika slags blommor, stjernor och dylika regelbundna ornament af andra färgade tyg och slutligen fulländar det hela genom stickning med färgadt siden, Detta arbete erinrar om österlänningarnes broderier. Mindre betydande och mindre mångfaldiga synas de. smycken .som i Sveriges. tillverkas genom husslöjd. .I detta hänseende är Norge låvgt vigtigare. Urgamla, af.silfver, slagna smycken, på hvilka. hänga. små klingande silfverplåter, bäras af qvinnorna i Dalarne, Detta orneringssätt, som icke innebär. mycken konstnärlighet, var. fordom utbredt öfver större. delen af. Sverige och. omfattade. utom smycken. äfven andra husgeråd och kärl. Alla arbeten af detta slag skiljer man derför ganska lätt som svenska från öfriga talrika silfverarbeten, mest af tyskt ursprung, som:finnas i landet. De norska smyckenas hafvudsakliga egendomlighet består i den rika och utmärkta användningen af filigran, en teknik, hvilken, som bekant, redan. för längesedan försvunnit ur den nyare guldsmedskonpsten och endast bibehållit sig i folkets. bruk och hos barbariska folkslag. TInorden är hon mångenstädes bekant, ej blott i Norge, utan äfven på de danska och tyska öarnei Nordsjön. Men här ha. dessa arbeten, förlorat sin egendomlighet och äro äfven mestadels arbetade utan skicklighet, medan de norska bevarat en sjelfständig hållning såväl i linierna och drägen som genöm allehanda påhäng. Tillverkningen är talrik och betydande, och med riktig uppfattning af hennes. vigt ha redan industriidkare antagit sig henne, sökt att ge teckningen större bestämdhet, arbetet större nätthet, utan att je ar det egendomliga, samt använda det sålunda tillverkade för ej etydliga. sffärer, Alldeles detsamma kunde göras även fred åtskilliga andra husslöjdens alster, hvilkas egendoitttigheterskulle i-främmande land locka köpare. Samma iotresse trbjuder ej Sveriges moderna konstindustri vännen af konst. Fordom måste förhå!landet värit annorlunda, ehuru i börjen handtverkarne i sjöstäderna, isynnerhet-Stockholm; mestadels voro tyskar, och, de nordtyska städerna, såsom Lybeck, lemvade utstyrseln för: kytkörna och hemmen. Såsom egendomliga förlandet i gamla tider kan man anföra talrika snidade möbler från 15och 1600-talen, dem man snart Jär sig skilja från de tyska; vidare de. pressade, med guld smyckade lädertapeter, . dem man änou i dag kan påträffa i förmögna bönders hus; slutligen fajanstillverkvingen vid Rörstrand och Marieberg, hvilken dock först tillhör 1700-talet. Förut synes Sverige ej ha tillverkat några Konstfajanser, endast vanligt glaseradt krukmakargods, De, båda nyssnämndå fajänsfabrikerna hade visserligen svårt att bevara en sjelfständig konstnärlig ställning gentemot århundradets smakioch deti 0 RR EM ie PE ke An Ri al