Aftonbladet – 3 mars 1871, sida 3

;alltså användas sju och en half månader : . ! beväringsöfningarnes första år samt tre ve tikor eller en månad under hvardera af de föl i jande tvenne beväringsåren, dervid äfven ur rider första öfningsåret den för de enskild 3 dyrbaraste årstiden blefve sparad för fred il liga arbeten. Att denna tid för infanteri ut stens utbildning bör vara fullt tillräcklig, tr -vi icke af någon skall kunna bestridas, d den är betydligt längre än som nu egnas I den indelte soldatens utbildning. Deremot är det icke osannolikt, att denn tid icke är fullt tillräcklig för de s. k. spe I cialvopnen: kavalleri, artilleri och ingeniörstrup I per deri äfven inbegripna fältsignaleringsman -Iskapet m. m. Visserligen är denna tid mot svarande hvad som för närvarande bestå: men anledning saknas icke att för närvarand löfniogen är nog liten med afseende på mnuti i dens höga fordringar på den enskilde .solda I tens, särskildt ryttarens individuella utbildning Att tillsvidare stanva vid dessa trupper I närvarande organisation, endast öka deras an I tal och fullkomna deras öfning, vore natur lligtvis tänkbart såsom öfvergångsåtgärd, mel I dels blir i sådant fall hären icke ett foilstän I digt homogent helt, dels komme nödig reserv styrka af dessa vapen att alldeles saknas För att bedöma systemet i dess helhet bö alltså åtminstone framställas en plan enlig hvilken äfven dessa vapenslags öfningar ing i systemet. . Den svårighet, som möter i afseende på dessa vapenslags inöfning, är förnämligas svårigheten att tilldela deras manskap till räcklig öfniogstid, utan att derjemte nödga: öka öfpingstiden för hela beväringsmanskapet, enär man icke skäligen kan af vissa värnepligtige fordra större tidsuppoffring är af de öfrige. Om denna svårighet icke kar öfvervipnas, så blir följden antingen den, at också infanteriet skall qvarhållas till längre tids öfning, än oundgängligt, eller att det manskap, som tilldelas specialvapnen, får bristfällig utbildning. Då likväl den till infanteriet anslagna öfningstiden icke ensamt alser blotta infanteribildningen, kan denna tid 4 nödfall anses tillräcklig också för utbildning af specialvapnens manskap. Men ehuru denna til (vemligen sex månaders rekrytöfning, efterföljd af 40 dagars fältöfniogar) ungefär skulle motsvara den närvarande öfningstiden och alltså anses någorlunda motsvara behofvet, så är det likväl mycket betänkligt för ett så litet folk som det svenska att i afseende på öfningens beskaffenhet nöja sig med det nödtorftiga. Tvärtom måste vistädse eftersträfva fullgod beskaffenhet af allt, hvarmed vi tänka oss att möta en fiende, som möjligen till antalet kan vara oss öfverlägsen. Under slika omständigheter måste man söka en utväg att förmå det manskap, som inginge vid specialvapnen, att frivilligt underkasta sig den ökade öfningstid, dessa vapen kunde kräfva. Om hela första beväringsåret dertill ansloges, föreställa vi oss, att öfvingstiden skulle blifva tillräcklig, helst då den så vunna färdigheten under tvenne ärs följande fältöfningar kunde fullkomnas och befästas. Till att frivilligt ingå på en sålunda ökad öfningstid torde ett behofvet öfverstigande antal värnepligtige anmäla sig, om för dessa vapenslag dagtraktamentet för hela öfningstiden blefve förhöjdt med t. ex. 25 öre om dagen. Utom af denna ekonomiska fördel skulle nemligen de värnepligtige . härtill -föranledas, dels af den för många särdeles nyttiga kunskapen i de ämnen, som ioginge i öfningarne (t. ex. för landtbefolkningen kunskap i hästvård, för andra kunskap i ridkonst 0. 8. v.), dels deraf att de i alla fall cke blefve hindrade att för nästa tjensteår intaga fast tjenst. På detta sätt torde under de tre öfningsren full militärisk duglighet och disciplinäisk sammanhållning kunra bibringas allt manskap af alla olika vapenslag uti fningsvären. Det manskap, som ingioge i krigsreserven, vore fullbildadt och behöfde ej ytterigare öfning, ehuru årlig mönstring och ett par dagars fältöfning vore nödiga tör kontroll ifver denna styrkas offektiva skick. Afven andtstormens manskap vore vapenöfvadt och unde i de olika kommunerna varda organieradt, B) Ånnu follständigare skulle dock de åsyfade militära och medbergerliga ändsmålen kunna vinnas, samt jemväl landtistormen från örjan erhålla en fastare organisation, om nan ville medgifva en under tvenne vintrar ortgående öfolng för de värnepligtige. De nodifikationer al förestående förelag, hvilka leraf bletfve en följd, vore hufvudsakligen: att särskiljandet af manskap till specialapnen icke behöfde ega rum, förr än vid. latet af första årets öfningstid, enär efter lik förberedelse tiden för inöfning i specialapnen ändock blefve fallt tillräcklig under: en följande vintern, hvadan allt manskap : nge genomgå en från militärisk synpunkt nsklig infanteriskola; ; att, då öfningstidens längd sålunda blefvel, ör alla lika, någon förhöjning i dagtrakta-: enten för specislvapnens manskap ej be-l: öfde ifrågakomma samt de för dessa vapen ! äst lämpade kunde efter vunnen kännedora om : eras egenskaper uttages; l att vinteröfningstiden kunde båda åren nå-1 ot inskränkas, så att manskapet blefve le-1 igt under en månad af våren, medan vär js9 rbetet påginge, vauligen och de festa ställen i f (! 8 1 5 April —15 Mzj, hvilken tid för hvarje år ch distrikt kunde särskildt bestämmas, hvar;enom dels öfning vunnes i sättet för mansapets inkallande, dels stor fördel uppkom 8 0 för de värnepligtige, emedan desse, då de unde fritt förfoga öfver sin arbetskraft uner alla de för landtmannen brådaste årstiderna rårarbetet, skörden och höstarbetet), kunde ir dessa tider träffa fasta aftal, förmånliga ir dem sjelfva och arbetsgifvarne; —att under andra öfningsåret kunde såväl ; de krigiska som medborgerliga öfningarne fvas en högre lyftning; samt slutligen att äfven allt lägre befäls utbildning kunde nder öfningstiden medhinnas samt befälsorsnisationen på det hela bättre ordnas. För detta sista skola vi dock närmare reförp andar nästa afdelning i summanhang ! 6d frågan om befälets organisation. k