Aftonbladet – 3 mars 1871, sida 3

DANMARE. Hans Kryger har i tidnipgen Dannevirkt låtit införa ett uttalande, hvarmed han ämnat komma fram på den preussiska landtdagen vid sammanträdet den 8 Febr., om icke talmannen fråntagit honom ordet. I detta uttalande genomgår Kryger de skäl, som förmått honom och Ahlmann att uppträda som de gjort och återgifver kärnan af saken med följande ord; Seken står sålunda: Inom det preussiska författningslitvets område befinna sig tillsvidare befolkningar, hvilka på grund af traktaternas beskaffenhet måste betrakta sig som utländvingar, Ehutu de genom en preussisk statstraktat äro betecknade såsom utländningar, finna de sig föranlåtna att taga deli valen till den preussiska lagstiftande församr lingen och att skicka representantar till denna församliog. Här visar sig sålunda en oklar punkt, som måste bringas till klarhet och somendast på lagstiftningens väg kan komma till allsidig klarhet. Den fråga, som uppstår, antager nemligen följande form: Hvilken ställning skola de utländningar intaga, som genom utskrifoingen af vali deras landsdel kallas till den preussiska landtdagen? Hvilka formaliteter sko!z, de uppfylla? Huru långt skola de ha rättighet att deltaga i kammazens förhandlingar och beslut? Eiler skall man endast medgifva dem rättighet att tala och rösta, när det gäller deyas lande dels intressen? Skall man aftordra dem ed? Och då de icke äro berättigade att aflägga