Aftonbladet – 3 mars 1871, sida 3

ER oa L TE WIRSSS SSA (SE UREA Te, PD 0vigt, att denna kroppsliga och samhälliga öftning för dem kan inträda vid en något tidiagare ålder, hvilket ock ytterligare motiveras illlaf det kända förhållandet, att studier påer skynda den kroppsliga utvecklingen. Till tt dessa skäl kan möjligen från militärisk syn1I punkt läggas det skäl, att en slik anordning ro I skulle kunna underlätta en lämplig befälsI bildning, hvilken vi tro kräfva en strängare tillämpning af den äfven nu erkända, dock mera teoretiskt än praktiskt genomförda gradpasseringsgrund:atsen. Af dessa skäl torde krigsöfningspligten i allmänhet böra inträda under 21:a åldersåret, men ett tidigare inträde deri medgifvas dem, som före denna ålder, såsom godkända, afgå ur elementarläroverket eller tekniska yrkesskolor, äfvensom ett eller annat års uppskof bör kunna beviljas dem, som vid högre ålder ännu icke hade afslutat sina skolstudier. Efter frågan om åldern för krigsöfningens i I början komma vi nu till den vigtigaste punkten: tiden och sättet för öfningens bedrifvande. Det är derom påtagligt, å ena sidan, att tiden måste tilltagas så rundlig, att den lemnar full visshet om att med dess riktiga användning de dermed åsyftade vigtiga mii) litära och medborgerliga ändamål till follo uUj-pnås, gamt å den andra, att den icke må tilitagas längre än som är nödvändigt, både med afseende på den eljest onödigt ökade di. rekta kostnaden samt med afseende på önskligheten, att enskilde ej alltför lång tid må ryckas bort från sitt vanliga familjelif och öfriga medborgerliga förhållanden. ) Medborgarens krigsöfningar sönderfalla naI turligt i tvenne hufvudafdelningar: öfningar förnämligast afseende individens fullständiga i utbildning samt öfningar förnämligast åsyftande truppens utbildning såsom militäriskt helt. Vår tids utveckling af krigskonsten, hvarigenom den individuella öfverlägsenheten återfått en stor del af sin forna betydelse, medför med nödvändighet, att vigten företrädesvis måste läggas på den individuella krigsbildningen, hvilket dock icke utesluter, att jemväl den samfälda måste bedrifvas med follt militäriskt allvar. Härtill kommer, att de individnella öfningarne, som afse den enskildes fulla harmoniska utbildning, tydligen också äro af större medborgerlig betydelse, hvadan tiden för dem med tördel för samhället och den enskilde till och med kan något förlängas utöfver hvad som från rent militärisk synpunkt kan betraktas såsom oundgängligt, hvaremot detta icke i samma grad gäller om de samfälda krigsöfningarne. Afren dessa öfningars längd är ock väsentligt beroenda af den fullständighet, hvarmed! iden mer individvella krigsöfningen kunnat förbereda dem. År denna förberedelse fullgod och omfattar den öfoving jemväl i samlade truppafdelningar, kunna de egentliga fältöfningarne inskränvkas till jemförelsevis korta tidrymder hvarje af de tre öfoingsåren. Tiden för deras företagande borde väljas, dels med afseende på dess lämplighet för sjelfva öfningen; dels ock med afseende på önskligheten att dertill välja sådan tid, som kunde antagas minst dyrbar för öfrig medborgerlig verksamhet. Denna sistnämnda omständighet måste naturligtvis vara af änou större betydelse, när det är fråga om den individuella krigsbildningen, som måste vara långvarigare, derföre ock kan blifva mera betuogande. I vårt land med dess korta somrar, då arbetstiden för landets hufvudnäring är dyrbarast, bör derför, om möjligt, vintertiden användas till detta slags öfningar. Att detta från medborgerlig! synpunkt är önskligast, kan knappt sättas i fråga. Afven från militärisk synpunkt torde ej heller väsentliga svårigheter mötr, om öfningstiden blott erhåller tillräcklig längd, så att man kan välja lämpliga dagar för de öfningar, som nödvändigt måste försiggå i fria luften, och för öfrigt tjenliga lokaler förefinnas för öfningar inom hus! Huru låvg tid åter som skall anses vara oundgänglig för den individuella krigsbildningen, kan vara föremål för ganska olika uppfattning, allt efter de anspråk man ställer på denna bildnings beskaffenhet och den vigt man vill tillmäta den samtidigt föröka el medborgerliga bildningen. Till mindre än seg i månader synes dock denna öfning vintertiden hvarken med afseende på dess medborgerliga eller militära ändamål böra bestämmas. Tidsuppoffringen blir i sjelfva verket för den stora mängden af medborgare mindre betungande, om hela vintern på detta sätt är upptagen och ersättning derför af staten lemnas, än om staten gör anspråk blott på ett par månaders tjenstgöring och lemnar den enskilde den öfriga tiden utan fast sysselsättning och aflöniog. Och om också den enskilde soldaten af infanteriet kunde på kortare tid inhemta hvad man kunde kalla den militära konstfärdigheten i exercis, fäktning, målskjutning 0. 8. v., kan icke en kortare tid än sex månader räcka till för utbildande af det förtroendefnlla förhållande mellan befäl och i trupp, hvarpå all sann disciplin måste hvila. Om tillika: en förhöjning i den medborgerliga bildningen skall åsyftas, äro sex månader dertill väl behöfliga, om någon synnerlig frukt deraf skall kunna förväntas. Deremot tala åtskilliga synnerligen vigtiga skäl för denna!d äfnings fortsättande under loppet af tvenne in vintrar, Dels biefve nemligen dep medbor-ä gerliga bildningens kraf betydligt bättre till-!d godosedda, i hvilket afseende man kan åbe-ti ropa folkbögskolornas enhälliga erfarenhet !sl derom, att det andra undervisningeåret är det ti i nästan ojemförlig grad mest fruktbringande, p dels blefve i sådant fall den militära undervis-!te ningstiden tiuacmug imo vie rvr ULVIDaNde ) få af specialvapnens manskap, utan ock för ut-!d daning af betäl i de lägre befälsgraderna bland si de deftill lämpade värnepligtige; dels skulle !n detta, då mindre ekonomiska offer erfordrad des för utbildning af specialvapnen, manskap och för befälsaflöningen i de lägre graderna, !a på det hela medföra en ganska betydande ja ekonomisk besparing för staten. Men ehuru ft deras skäl synas oss öfvervägande, kan det å;eå andra sidan icke bestridas, att det för många te värnepligtige vore högst önskligt, om det ini hufvudsakliga af värnepligtsötningen kunde ip sammanträngas inom första öfningsåret, och da jIe följande årens öfning inskränkas till de jemli förelsevis korta fältöfningarne, te På grund häraf anse vi oss böra alterna-.g tiot framställa förslag i båda dessa riktnin-!N gar, öfverlemnande åt den sakkunniga allmän! te nn AS —— -— -— —-— le ke PR ALLO Mr M,O mja Fri FrtYD hr MH OM we fn