Aftonbladet – 3 mars 1871, sida 3

Folkuppfostran och folkbeväpning. VIL Krigsöfningarnes anordning. Den första fråga, som i afseende på anordningen af krigsmanskapets öfningar bör upptagas till besvarande, är frågan om lämpligaste lefnadsåldern för deras början. Vi ha redan förut upprisat ohållbayheten af den åsigt, som vill till skolan förlägga dessa öfningars tyngdpunkt. För öfrigt är det klart, att det från nationalekonomisk synpunkt är en fördel, att dessa öfningar förläggas till så tidig ålder som möjligt. Dels är nemligen de cnskildas arbetskraft vid yngre ålder antagligen mindre dyrbar, dels kommer samhället att i sådant fall tidigare att tillgodoojuta fördslen af deras genom krigsöfningen och dermed förenade medborgerliga öfningar ökade arbetsduglighet. Å andra sidan är det jemväl ögonskenligt, att öfningarne icke kun. na med full framgång företagas förr än individens kroppsoch själskrafter ernått behörig utbildning. Alltså torde öfvervägande skäl tala för att, såsom tidpunkt för krigsfoingens början, bibehålla nuvarande beväFiögsälder, hvilken ock samm -ofaller med den civila fullmyndigbetsåldern. Pet ej oväsent