Aftonbladet – 1 mars 1871, sida 2

framtida utsigter på den litterära banan. Några dagar efter sin återkomst uppsökte han sina förläggare i förmodan att han af inkomsterna för sin bok skulle bafva en rund somma till godo hos dem. Fåfänga förväntningar! Han möttes med köld och dåliga nyheter. Det skrytssmma, högtrafvande beröm som efter hvad man torde micnas Gerald sjelt och hans vänner låtit sprida i tidnpingarne hade efter hvad det syntes föga kommit boken till gagn. Visserligen hade den till en början rönt efterfrågan och en mängd exemplar blifvit utskickade i bokhandeln, men sedan allmänheten fått se boken och ej kande eller ville läsa den, återsände bokbandlarne de begärda exersplaren till förläggarne utan att vilja betala dem. De bedyrade att det utomordentliga sätt på hvilket denna eländiga bok blifvit utpuffad var att anse sova ett bedrägeri; nägra gingo ända derkän att påstå det såväl bokens författare som dess förläggare och tidningsutgifvarne borde ställas till ansvar. Det ver således en fullkomligt misslyckad affär. Ej underligt om der stackars förläggaren, som visste sig vara oskyidig i komplotten och dessutom gjorde persoxligen förlust, mottog Gerald med strävgt missnöje. Den enda skadeersättning han hade utt påräkna var att få utbreda sig inför how0m öfver arbetets brist på värde. Ni borde vä! kunnat inse sjelf att boken rar usel, mr Yorke, att den aldrig skulle yckas. i Nej, det gjorde jag inten, sade Gerald örbittrad, Nöjv, jag kan blott råda er att aldrig örsöka er med en ny. Den banan är ejl ör er. Hvad fan menar pi? huru vågar ni ge mig åd? Jag ekrifver så många böcker jag be-J: agar. Det är min öfvertygelse att allisam.!(