Aftonbladet – 1 mars 1871, sida 2

TvAS SLL SAMIITA MT SEMIN VULN TULL Y VEIDE, FNEMS TA let kunna anses såsom en temligen afejurdi sak att de bygga sina förhoppningar på myc1 ket lös sand, hvilka inbilla sig, att de nuls pägående preussiska triumftågen och victorial: saluterna utgöra invigvingen af ett nyttl: tidehvarf, någon ny gyllne älder, der rätt-; färdighet och frid kyssas. förkosnstsn sen 1 j Dagens märkligaste tilläragelse på riksdai gen har varit civilministerns, statsrådet Berg-: ströms svar på den af hr Ehrenborg fram : ställda interpellationen rörande de grundsat-: ser, som ledt regeringen vid afgörande af besvär angående kommuners bealut om åtagande af beskattning för kommunens gemensamma hushållsangelägenheter.. Statsrådet Bergström yttrade dervid hufvadsakligen: Med anledning af det utaf hr Ehrenborg väckta spörjsmål ber jag till en början få erinra, att jag redan onder lördagons sammanträde, då jag förklarade mig villig att besvara detsamma, antydde att dervid icke så få svårigheter möta. Jag håller nemligen före att detta spörjsmål saknar det bestänide innehåll för ett sådant, hvurom stadgas i 21 S arbetsordningen. Jag anser mig befogsd till denna autentiska förklariog och detta så mycket mera, som jag var ledamot af det tillfälliga utskott, hvilket vid 1867 ärs riksdag utarbetade förslaget till nämnde arbetsordning. Om jag sälunda hyser välgrundade tvifvelsmål om lämpligheten att genom en interpellation af ifrågavarande beskaffenhet söka framtvioga en sådan lagförklaring, som den värde interpellanten genom sin motion åsyftat, har jag deremot icke ett enda ögonblick tvekat att å min sida afgifva det svar frågans vigt betingar. Min beredviliighet i detta afseende må vara ett vitnesbörd om min uppfattning af den ställning, jag såsom konungens rådgifvare intager till representationen i allmänhet och särskildt till denna kammare. Men jag reserverar: mig mot att denna beredvillighet må för framtiden åberopas såsom ett precedensfall för den händelse interpellationer avgående obetydliga saker framdeles skulle komma att framställas. Iaterpellationsrä:ten är i och för sig af stort inflytande såsom ett appertinens till vårt nya representationsskick, men just derför tror jag att den icke bör i oträngdt mål användas, Att denna kammare behjertat vigten häraf bevisas äfven dels af den åtgärd, att den bordlagt ärendet vid dess första föredragning och dels deraf, att den vid sista sammanträdet företog omröstning, huruvida interpellationen skulle få framställas. Detta mitt yttrande ber jag dock icke må anses com ett klagomål å min sida öfver majoritetens i ämnet fattade beslut. Då jag, efter dessa inledande betraktelser, inlåter mig på sjelfva frågan, ber jag till en början få fästa uppmärksamheten derpå, att kommunallagarne hittilis endast en kort tid blifvit tillämpade och att det sålunda står för mig klart efter hvilka gronder K. M:ts regering i hvarje särskildt fall eafgjort de ärenden, som i interpellationen omnämnas. Jag skulle kunna särskildt redogöra för hvarje sådant mål och utan tvifvel vore detta det lämpligaste svaret på det framställda spörjsmålet; men som grundlagen förbjader ett sådant tillvägagående och då jag förväntar mig, att ingen af kammarens ledamöter, efter detta mitt svaromål, videre in:åter sig på frågan, behöfver jag endast sänvisa till den välbekanta prejudiksatsamling, som iliknande frågor förefinnes och af hvars blotta register en antydan gifves om denna grundsats tillämpning, Så t. ex. är förklaradt att kommunalstämma är berättigad att beslnta aktieteckning till för kommmunen nyttiga inrättningar såsom jernvägsanläggningar, inrättande af telegrafstationer och sockenbibliotek, exsropriation af jord för jernvägar, hamnanlägguingar m. m. äfvensom att stadsfullmäktige äro berättigade att beskatta samtlige stadens invånare i och för en jeravägsanläggoing, som för staden anses gagnelig. Deremot anser: jag de kommunsla myndigheterna icke befogade att beskatta kommunen för indastriella företag såsom t. ex, inköpande af ett badhus. Jag vill icke vidröra alla de vanskligheter det skulle möta, i händelse jag sjelf skulle finna skäl afvika från denna praxis, ehura förhållandet lyckligtvis nu icke är sådant, emedan jag anser att slika mål hittills Hlifvit rätt behandlade. Interpellacten har låtit sitt spörjsmål föregås af en motivering, hvaraf jag funnit, att han i denna sak i viss roån tänker olika med mig. Det må derför tillåtas mig att genom en kritik af dessa motiv låta min olika uppfattning af sakeni dess helhet klart och tydligt framstå. Interpellanten börjar på följande sätt: hushållningsangelägenheterna ha fått en utsträckning, som enligt mitt omdöme är betänklig och svårligen kan anses fuilt förenlig med hvad i R. F. 57 mom. 2 säges om menigheternas beskattningsrätt för egna behof,. Häraf visar sig, att han ansett kommunalförfattniogens bestämmelser angående hushållningsangelägenheterna hafva blifvit inskränkta genom nämnda grundlagsparagraf, hvars andra moment lyder sålanda: huruledes särskilda menigheter må för egna behof sig beskatta, bestämmes genom kommunallagarne, hvilia af koaungen och riksdagen gemensamt stifias. Då det förefaller mig som om han väl skarpt betonat dessa ord för egna behof, så må jag säga, att, för såvidt jag kunnat rätt fatta grundlagens bud i detta afseende, någon inskränkning af kommunens sjelfbeskattnings. rätt i denna icke stadgas och jag vill här-!! vid endast erinra, att 1862 års kommunal-: TRES SA RATTAT ELR FRK