Aftonbladet – 1 mars 1871, sida 2

gled in, Utan att akta på konduktörens varningsrop och passagersroes skrik, endes! spanande efter det välbekanta ansigtet — ehuru den nittonårige gossen nu var en fallvuxen man om gju och tjogu år — lade Roland med fara att blifva öfverkörd, fram till kupen. Snart stodo de hand i hand på platformen. Roland skulle helst genast velet gifva honom ett dugtigt famntsg. Tårar af hjertlig rörelse stodo borom i ögonen. Rolands känslor för den ungdomsvän, som en gång lidit för hans skull, voro uppriktiga och cskrymtade. Askådsarne dröjde en minut för att se på de båda unga männen. Artbur var rästan lika läng som Roland och hade ett ädelt och manligt utseende; ehuru hars ansigte ej egde Hamishs ovanliga skönhet var det goåt och behagligt, ett sådart hvarvid blicken gerna fäster sig. Hens grå ögen voro mörka och djusa, håret brunt. Asthur, gamle vän, så glad jag är! Om du visste huru ofta jag drömt om detta! Arthur log och tryckte varmt hans hand. Jag mäste o etter roina saker, Roland, jag tror jag förlorat dem. Förlorat dina saker? xJoö, så tillvida att de ej kommit med. Det här,, han upplyfte en korg omvirad med psprer som han jemte sin paraply och ett mindre paket tog ur kupån, är någonting som lady Avgusta anförtrott mig för att lemwra Gerald. Hvad är.det? Drutvor, tror jag. Hon ålade mig att akta att de ej skalle bliitva klämda. Jag skickade min kappsäck förut till stationen och då jag kom dit sjelf stod den ej att fina, Inkaså då vi anlände till Birmingham, derifrån jag telegraferade hem. Mean lofvsde att taga den med, om den skulle hinna till