Aftonbladet – 25 februari 1871, sida 3

Folkuppfostran och folkbeväpning. V. Härens indelning. Ett lands härordning omfattar med nödvändighet bärens trå hufvadbeständsdelar: befäl och manskap. Befälet är härens själ och nerver; manskapet dess kropp och muskler. Innerlig sov dessasinbördes samverkan mäste vara för tppräende af ett fullgodt kraftregultat, tro vi likväl, att vid organisationen måste göras en ej oväsentlig skilnad dem emellan. Såvidt nemligen alla medborgare skola erhålla tillräcklig krigsöfniog. för att kucoa uppfylla sin pligt mot få landet, måste manskapet bestå af samhällsmedlemmar, som endast för jemförelsevis kort tid egna sig åt krigareyrket samt deretter jemförelsevis snart återgå till sina fredliga värf. Manskapet riåste derför oupphörligt förnyas, i dea mån det äldre blir fulibildadt samt nytt manskep. bör inträda i krigsöfning. Befölet åter måste, åtminstone till betydande del och i alla högre grader, från hvilka den militära bildningen skall utgå, vara ständigt såmt under längre tid eller för lifstiden egna sig åt krigareyrket. Detta utesluter likväl icke önskligheter deraf, att jemväl inom be:älet en någorlunda liflig omsättning bör ega rum, så att betälet städse må vara i full kraft samt skicklighet åtminstone till de lägre befälsgraderna finnas någorlunda allmänt spridd ockeå hos civila medborgare. Man tar ermeliertid ej glömmas, att krigskonsten är en vidt omfattande och svårlärd konst, hvars fulia inhemtande och utveckling i jemnbredd med andra länder ovilkorligt kräfver alldeles särskilda studier och öfning. Om betälet skall vara i stånd att gifva medborgaren verklig krigsdaning, ingifva honom den aktning och tillit, som är lydnadens grucd, samt i kriget förstå att rätt leda manskapet, måste befälet sjelft besitta riktig insigt både i hvad:som skall läras och görås sait i krigets värt ega sann öfverlägsenbet öfver manskapet. För befälets utdaning rmåste derför grundsätsen om arbetets fördelning, för vinnande af fullständig yrkesskicklighet, ega tillämpning. Men oaktadt den stora skicklighet, som alltså förefinnes -emelian grunderna för befälets daning och manskapets, måste de likväl utgöra ett helt, och befölets bildning och Organisation stå i orgariskt samband med manskapets. Vi skola derför först eöka framställa hufvadgrunder för manskapets organisation och atdaning samt deretter för befälets. Den första fråga, som dervid möter, är frågan om härens storlek, om manskapets antal. I fall försvaret skall öfverlemnas åt en stående yrkeshär, är denna frågas riktiga besvarande af öfvervägande vigt och svärighet, emedan man nästan med nödvändighet ställes -emeilan de båda lika svåra alternativerna, antingen stt göra hären mindre än hen j förhållande till landets folkmängd och försvarsbehof bör vara, eller att med förökande af härens storlek öka kostnaden till en höjd, som redan uoder freden hårdt medtager landets tillgångar. Antager man åter och genomför på allvar folkbevöpningsgrundsatsen, baostämmes i sjelfva verket härens storlek endast och allesast af den stridbara befolkningens antal. Huru stor del af denna jetyrka, som för hvarje särskild tidgonkt må ingå i den aktiva hären, måste då bestämmas icke allenast af kostoadenp, utan fast