Aftonbladet – 25 februari 1871, sida 2

hända verkligen var en dårskap, som förtjenade den skarpa kritikens gissel — och en känsla af förödmjukelse, mera pinsam än alla andra bemäktigade sig hans själ. Denna tro kunde ej räcka länge. Arbetets värde måste återupprättas och förödmjukelsen efterträddes af den smärtsamma öfvertygelsen om en grym orättvisa. Hvarmed hade han aller hans arbete förtjenat denna smädelse? Nej, han hade ej gjort sig förtjent deraf lika litet som mången annan och måste dock lida den. Det är en hård lexa, ty orättvisa och förtryck skola förblifva så länge verlden står, men en gång skola vi kanske få förklaring hvarföre det måste vara så. Försök att tänka er dessa sjelfförsakelser, detta ihärdiga tålamod, dessa nattliga vakor vid arbetet, då endast det lefvande hoppet kan motstå trötthetens inflytande — allt detta förgäfves. Hvarföre? för att någon af ond böjelse och afund, eller måhända endast af förmätet lättsinne och fåfänga, af småaktigt agg eller tanklöst sjeltsvåld krossat allt med några få penndrag! ådant bar händt och skall hända. Men om Gerald Yorke och hans likar ville eftersinna buru de vanhelga det gudomliga budet om inbördes kärlek och välvilja, så skulle doras penna kanske någon gång hejdas, de skulle åtminstone ha aktning för det verkligt goda och rätta. . Skulle Gerald Yorke få ansvara för detta en gång på vedergällningens dag? Ack, denna tanke kom ej i fråga. Han hade i dåraktig afund, i illasinnad afsigt att skada Hamish Channing uppbjudit all sin förmåga att nedgöra det arbete, som han visste att denne nästan haft. kärare än sitt lif och på hvilket han byggt sitt framtidshopp. Detkunde likväl vara en möjlighet att han gjort mera