Aftonbladet – 25 februari 1871, sida 2

vit uppfordrad att skrifva något utan hänsym till denna ansvarighet, så skulle han lagt sin penna. åsido, Hvyarför då detta felslagna hopp, detta skonlösa, obarmhertiga anfall? Måhända var det nödvändigt, kanske var äfven detta ett budskap från himlen, ty den frommaste af jordens barn behöfver dock tuktan. Hamish läste och återläste artikeln från början till slut. Det var som om dessa rader haft basiliskens ohyggligt tjuskraft att locka honom mot sin vilja. Han plågades under tortyren, men han underkastade sig den. Boken -var ett godt, förträffligt arbete, som på hvarje rad vitnade om snille, den var väl uttänkt, skickligt sammanfattad och talangfullt. skrifven. Den var af det slaget, som helt och hållet fängslär den läsandes inbillning, som man följer med andlös uppmärksamhet och lägger ifrån sig med en känsla af ödmjak och tacksam glädje öfver dess innehåll. Under det den väcker det djupaste intresse, förer den omärkligt banken till Gud. Dess enkla och värdiga språk uttryckte ädla och upphöjda känslor, der fanns ej en tanke, ej en rad, som icke andades barnslig oskuld och renhet. Blygsam, som det sanna snillet alltid är, och likväl medveten om sin egen inneboende förmåga, hade Hamish litat på framgång at sitt verk, lika säkert som han litade ä Gud. Att det skulle vara misslyckadt ade han aldrig tänkt på, ännu mindre att det skulle bli mottaget med hån, åtlöje och förakt. ; Det gifves förhållanden, då man är känsligt emottaglig för andras mening och djupt erfar inflytelsen af deras omdöme. TI det Hamish läste och läste om igen tills han kunde de grymma raderna utantill, svek bonom modet. Han började tro, att ban misstagit sig, då han ansåg sitt arbete godt, att det Må