Aftonbladet – 24 februari 1871, sida 3

DANMARK. Vid landsthingets sammanträde den 21 dennes antogs utan diskussion den af folkethinget redan antagna ändring i strafflas gen, genom hvilken särskildt skydd mot väld och hotelser stadgas för riksdagens medlemmar i deras egenskap af folkrepresentanter, I Holbtek hölls den 18, på inbjudning af folkethingsnannen J. A. Hansen, ett talrikt besökt politiskt möte. Eftr att ha gifvit en skildring af riksdagens verksamhet under denna session och beklagat det ringa resultat denna verksamhet på grund af landsthingets och ministörens närvarande sammansättning kunnat medföra, talade han om sin medverkan vid den numera upplösta Oktoberförebingens stiftande och den nytta han hoppats genom henne åstadkomma för landboståndet, men måste beklaga, at denna förening till följd at bristande understöd från godsegarnes sida icke sett sig i stånd att befordra det mål hon föresatt sig. Folkethingsmannen H. Jensen beklagade sig öfver de hinder ministören lade i vägen för en för folkpartiet tillfredsställande lösning af frågan om presterskapets aflösning. Folkethingsmarnen 5. Kjör ansåg de stora utgitter ministeren fordrade för försvarsväsendet i hög grad öfverstiga ett så litet lands krafter. Hau uttalade sin varma sympati för den frihet som finns i Danmark, men beklagade att icke iomiilikheter stod lika högt. Dock hyste han det hoppet att äfven denna skall komma till sin rätt, i det intresset för upplysningen mer och mer tår insteg hos danska allmogen, hvilken från år till år får mera kännedom om landets politiska förhållanden. Slutligen bad J. A. Hansen att få fästa denärvarandes uppmärksamhet på det motstånd de af honom framstälda förslagen till fästegodsens aflösniog rönt; och ansåg lan att dessa förslags Öde var så kändt af de närvarande, att det icke behördes något ytterligare bevis för vilkens skulden var till deona riksförsamingå torftiga resultat. eremot yttrar Folkets Avis, att ministeken i fråga om fästegodsen; om lärdomösköornå; om presternas tillsättande och aflönande nom folkkyrkar, med ett ord i nästan alla rågor sökt att komma den naturliga utveckingen och tidens kraf till mötes, men att renstern inom folkethioget gjort en praktisk ögning af frågorna ozöjlig genem att fordra lt eller intet. TORARIN REY TTRRENDE