Aftonbladet – 24 februari 1871, sida 3

RIKSDAGEN. Onsdagens sammanträden. Första kammaren. Tredje hufvudtiteln, (Forts. fr. gårdagsbl.) Det äskade anslaget till löneförhöjning för tvenne vaktmästare i justitiestatsexpeditionen föranledde en diskussiop, under hvilken yttrad: . 2 Statsrådet Bredbefg, som frå I att vaktmåätarnes arbete, om också underordnadt, dock vore nödvändigt och vigtigt för det högre arbetet och att i andra verk samt ännu mera hos enskilda bolag vaktmästarne vore vida bättre aflönade än de, för hvilka nu löneförhöjning begärts. Frih. af Ugglas fann det besynnerligt, att då departementschefen förordat denna löneförhöjning utskottet affärdat propositionen såsom skett. Deartemontsehefen borde säkrast kunna bedömt böofvet al ön Sidan förböjning, utan hvilken man a icke skulle kunna påräkna godt och dugligt folk, Sri. Beck-Friis erinrade om att ingen brist på sökande till de ifrågavarande platserna med den nuvarande aflöpingen visat sig. oa Grefve af Ugglas ansåg, alt då ilöm alla departementen blott få vaktmästare återstöde som icke. erhållit löneförhöjningar, så blefve summan för dem alla icke åtor, hvärföre denia framställning börde bifallat. Frih. Funck upplyste att i statsutskottet ingen röst höjt sig för det äskade anslaget. Grunden härför vore att lämpliga sökande icke saknades till Istserna äfven med. det nuvarande Iönebelöppet. m förhöjning betiljädej åt dessa, skulle äfven al!a de andra komma och begära detsamma. Statsrådet Wzern visade, att följden af för ringa aflöning skulle bli att man icke erhölle tillräckligt lämpligt och dugligt folk, Att icke afgöra en. fråga i den riktning, som man ansåge vara den rätta, derföre att i sådant fall andra, dylika frågör kunde uppstå, ahsåg tal. oriktigt. Hvad särskildt de nit ifrågavårande vaktmästarne beträffade, var deras tid så upptagen, att de ej hade samma tillfälle till förtjenst som de öfriga. Hr Wallenberg fann det beklagligt, att kammaren ansåg sin tid så litet värd, ävt den upptog densamma med öfserlågEning om, icke en vaktmästårlön, utan en bråkdel af en vaktmästarlön. Yrkade bifall till K. M:ts förslag. Vid företagen votering segrade såsom nämndt utskottets förslag med 50 ja mot 48 nej. Af det äskade anslaget till fångars vård och underbåll föranleddes endast en diskussion beträffande frågan om ett straffarbetsfängelse inom Nya vatfvet vid Göteborg, och yttrade sig: Hr Wallenberg. Ansåg det vara olämpligt att lägga en dylik anstalt vid inloppet till rikets förnämsta bandelsstad. Dessutom torde man i denna fråga böra se tiden an, enär ytterligare ett fångelse måhända blifver öfverflödigt, till följd af förbättrad fattigvård, goda skördar och snabbare lagstiftning. — Inuti landet borde man dessutom kunna erhålla en plats för ett fängelse för ojemförligt billigare kostnad än den föreslagna. Om Nya varfvet ej, såsom hittills, vore nödvändigt för flottan utan kunde aflåtas, så vore det skäl att detta skedde åt något bolag. För främlingen som komme till vårt land skulle en industriel anläggning, vitnande om lif och verksamhet, vara en syn som gjorde ett helt annat intryck än ett af dessa åt det menskliga eländet uppförda palatser. — Yrkade att riksdagen icke för närvarande skulle bifalla förslaget, utan hos K. M:t anhålla att, ifall ett nytt fångelse icke kan undvaras, en lämpligare och mindre dyrbar plats för detsamma måtte utses. Grefve Mörner ansåg äfven piatsen för dyrbar. Vid skedd värdering hade den blifvit uppskattad till öfver en million. Att förvandla en så yr plats till ett fängelse vore misshushållving. Dessutom borde för minskande af förvaltningskostnaderna fångarne koncentreras på få platser. Frih. Leijonhufvud. Visserligen skulle förvaltningskostnaderna minskas genom att förvara så stort antal fångar som möjligt på ett ställe, men det vore meningen att i det nya fängelset hälla yngre och mindre förderfrade fångar afskilda från de äldre och brotteligare. Dessatom är det svårt att skaffa arbete för fångarne, och derföre vore denna plats att föredraga. Nu vore Nya varfvet Igdigt, och mean hade ej kunnat få