Aftonbladet – 24 februari 1871, sida 3

2 arg 0 VMB MM kunna väljas. j Hr Fröman hade i följd af sin embetsställning kommit i erfarenhet af ätt bland de vigtigaste ; egenskaper ett fängelse har äro dels att tillräck JR tillgång till arbete finnes dels att de yngre i kunna skiljas från de äldre och från smittan af det bland dem rådande förderfvet. Dr Dickson erinrade om att kostoaderäå för ett fängelse på Nya varfvet skulle bli mindre än annorstädes. Dessutom renderade nu platsen ingenting åt kronan äfven om den vore värd en trillion. Ansåge att kostnaderna för en förbätt flbgöanstält icke vore för stora äfven om biott 20 menniskor å densamrfa Årligen reklamerades åt I samhället. Grefve Mörner yrkade återremiss till titskottet. Hr v. Eocli trodde ej att man för bättre pris län de i köngl. propositionen för fängelset på Nya Varfvet föreslagna 110,000 rår fkulle kunna få I beböfligt utrymme, och yrkade bifall till föfrlaset. Hr Stråle framhöll I fördelar, som komme deraf, att de yngre fångarne kunde skiljas ifrån de äldre. För närvarande finnas 100 fångar unI der 20 år och 585 under 25 är, hvilka äro inneI elbtna i gemensamhetsfängelse. I Hr Wallenberg erinrade öm, att ett godt år utöfvar ett bestämdt godt ifflytande, såsom minskande antalet af brott, men alt dö göda åren ännu icke hunnit visa sin verksamhet, hvarföre I saken kunde uppskjutas. För de arbeten, som utföras i ett fängelse, behöfdes icke sådan omedelbar närhet intill en stor stad. Tal. trodde, med I kännedom om det uppvaknande näringslifvet, att intet tvifvel kunde vara om att Nya Varfvet skulle kunna fördelaktigt försäljas till ett industrielt belag. Den besparing, man skulle göra genoin ställets användande till fängelse, vore sf det ruinerande slaget. Yrkade att frågan måtte komma under ny pröfniog. Utskottes förslag antogs med 49 röster mot 46, som röstade för återremiss. I afseeiide på 7:de punkten af andra hufvudtitein, angående ett förslagsanslag af 10000 rdr för den bändetse att en elter fiera af bofrätterna skulle komma att under nästkommande år arbeta på förstärkta divisioner yttrade sig hr Wallenberg, som ville till justitiestatsministern hemställa; om ei behofvet af förstärkning i höffätternaå persotal och döt ökade antalet af! mål berodde på något, som ingalunda vöre tillfälligt. Tal. trodde nemligen, att förhållandet: härledde sig dels af långsamheten i lagskipningen, en en af nationens allra största olägenheter, hvi åter hängde tillsammans med den långa tiden. emellan landtdomstolarnes sammanträden och det! ofta förekommande ombytet af underdomare, dels på oklarheten i våra lagar, hvilken gör att mani icke kan veta hvad som är rätt eller orätt, Utan då man har en gättegång får så långt vägen räc ker; Det var på detta bekymmer. tal. ville fästa justitiestatsministerns uppmärksämhet. Hr v. Gegerfelt erinrade om, att detta ämnå: I berörts i frågan om en lagbyrå och icke hörde till denna sak. Utskottets hemställan blef af K. M:t bifallen. Andra kammaren. Frågan om en lagbyrå. j Forts. fr. gårdagsbl.) Hr Lindström. Tal. kände sig förlägen, då han nu efter de tvenne allvarliga yttranden, han nyss åhört, gick att yttra sig i ett ämne, deri han icke var hemmastadd. Något måste å saken gö-: fas och då K. M:t genom sin nådiga pröpösition öppnat en utväg för frågans lösning, ansåge tal, att den bort tillvinna sig allas sympatier; om ock icke den är förålaget lömhadb fotmeh vote för alla behaglig. I många afseenden väl grundade ahmärkniogar hade dock såväl under dagens debatt som vid remissen af den k. propositionen blifvit af en ledamot på Stockholmsbänken framställda. Det heter emellertid audiatur ett altera pars,. Så hade nu skett i det de blifvit af hr justitiestatsministern grundligt besvarade, Några återstodao ikväl äont obesvarade. ial. kunde icke deltaga! utskottets förslag, ej heller i utskottsreservanter nas af Andra kammaren, allraminst sådant det blifvit af hr Carlen modifieradt, ty det förefölle honom som om frågan ännu en gång borde af regeringen tagas i öfvervägande. Visserligen skulle en! dyrbar tid derigenom gå förlorad, men den komme att utgöra endast ett år, det vill såga till nästa; Tiksdag, öch döt vore at! hobpag, atl hr jästitiestatsministern tilldess skulle framlägga elit hytt! förslag, grundadt på grefve af Ugglas reservation, en reservation, på hvilken tal. för sin del önskade; att proposition måtte af hr talmannen framställas. För ett uppskjutande af frågans afgörande till nästa riksdag talade bland andra omständigheter äfven den, att en ledamot af första kammeren, erkänd i såsom eh lagkunnig man, redan frånträdt den mo-; tlon bat i säinina ämhe Afviftit. Detta työkes, om något, bevisa det outredda skick, hvati frågtih för närvarande befunne sig. Enligt denna motion skul!e åt Jagberedaingen gifvas en vidsträcktare verksamhetskrets, än som afsåges med K. M:ts förslag. Tal. skulle i detta afseende vilja gå ännu längre; likatom han ansåge den föreslagna summan 20,000 rår vara för ringa, om åntalet ledahötet i lagberedningen bestämdes till fem. En reservant inom utskottet hade föreslagit att genom utbrytning ur Högsta. domstolen, bilda en lagberedningskommission. Han hate troligån icke, innan han framkom med en sådan id6, undersökt hurtvidå den vore verkställbar. Äfsen detta utgjorde ett bevis på att frågan ännu vore för litet utredd för ätt mah skille våta afgära det. Att .i vår tid; genom tillsättande af en ny lagberedning, inte:a en apparat, hvilken troligen komme att verka lika Jångsamt, som den galigen afskomnade Jagberedningen vore icke heller välbetänkt. Tal. slutade med att föreslå kammaren, stt hoa K. M:t i underdånighet anhålla, det K. M:t täcktes till näst samHautrådande Hiksdag Tratulägga förslag till fyllahde af de beliof, som i det ifrågavarande afseendet förefinnas. Grefve Sparre hade begärt ordet i afsigt att bemöta den förste talaren. Ettsådant bemötande, Bom vore särdeles fullständigt; i utgått från hr justitlestatsiministerh Och tälarek ikätåmfe med borom. Med anledning af den siste talarens anförande måste dock hr grefven göra en jemförelse mellan den hetsighet, hvarmed den förste talaren sökt genomdrifva en modifiering af reservanternas förslag, och den tröghet, som utmärker den ärade Göteborgsrepresentantens förslag att uppskjata frågans afgörande på grund af det outredda skick, bvari den efter hans förmetande skulle befinna sig, Skille vi kanske i äfbidan pa eti kodifiering, som säkerligen skulte fordra 40 år för att blifra färdig, låta alla partiella förändringar hvila på bordet, oaktadt de äro så af bebofvet påkallade? Sedan invändningen att man kunde dröja med frågans afgörande ru blifvit bemött, ville tal. med några ord försvara utskottets åsigter, dem han till alla delar gillade. Hr Carlen har sagt, att det arbete, som redan är undangjordt, skulle utgöra en stor del åf den pya civillagen. Så är långtifrån förbållandet, hvarföre man måste ännu låta anstå med en fuilständig kodifiering af vår lag. Dess utom bar lagstiftningen under det sista halfve seklet tagit så stora steg framåt, att man icke må inbilla sig, att ett lagberedningsförslag, som för ganska många år sedan blifvit uppgjordt, numera kan tjena till grund för den ifrågasatta kodifieringen. Reservanterva hafva fästat alltför stor vigt vid sjelfständigbeten. Talaren hade väntat att den gamla traditionen att repregentationen ständigt borde stå på vakt mot regeringen likasom fruktande, att denna alltid vore sinnad att missbruka sin makt, skulle vara en öfvervunnen ståndpunkt, ty representationen är numera i den ställning, att ingen regeringsmakt kan i fängåen motstå den. Skulle en minister lägga under bordet ett arbete, gom nationen önskar, funnes nog medel att af hjelpa sådant. Illa år det emellertid, om repre göntationen skulle anse sin pligt vara att vid alla tillfällen arbeta i en riktning motsatt den, regeringen anser sig böra följa. Då hr justitiestatsministern ansett siz kunna inrätta en lagbyrå me