Aftonbladet – 24 februari 1871, sida 3

I Hr Dufva. Under den temligen långa tid, lag i komit6er blifvit använda, bar behofvet af lagför j ändringar blifvit allt mer och mer kännbart De anstode derföre icke riksdagen att nu undanskjut: frågan, utan måste den antingen antaga regerin gas förslag eller ock anvisa någon bättre utväg en hufvudsakliga skilnaden mellan den föreslagn: lagberedningen och lagbyrån tycktes vera den, ati ran genom den förra vill framtvinga en snar ko difiering al lagen. Häremot måste tal. opponer: sig och ansåg han, att styrkan hos K. Mits för siag just låg deri att detsamma afsåge de närma ste och mest trängande behofven, hvilka just nt stå för dörren. Det låge icke i begreppet af kodi Eering att en mängd förändringar nödvändigt skole göras. Lagkömiten af år 1811 hade företagit sig alltför stora sådana, ock deri låg orsaken, hvarför vi ännu i denna dag icke ega tiågon lagkodex Först när arbetet så framskridit att en kodifiering blir möjlig, är tiden inne att åt en lagberedning uppdraga en sådan. Det vore oegentligt att allt för mycket fästa sig vid sjelfständigheten, ty om regeringen skulle finna det med sitt intresse förenligt, står det ju i hennes skön att i en komitå iu sätta mindre sjelfständiga personer. Representa tionen bade regeringen att hålla sig till och borde icke föreställa sig att något godt uträttas derige nom, att man ställer underordnade tjenstemän sjolfstävdiga gent emot öfverordnade, eller kan: ske ett sådant förfaringssätt skulle tillämpas äfven med afseende på krigsmakten. Tal. yrkade bifal till utskottets förslag. Hr Carlba, som åter bemötte hr justitieministerns anmärkningar mot den af honom förordade lagberedningen, efintade huru alla för bättringar, som på senare tider vidtagits med vår De utgått från lagkomitten och lagberedningen, och man kunde väl icke påstå att dessa institutioner sakna allt samband med representationen, då våra vigtigaste lagar blifvit antagna på grund af förslag, utgångna från enskilda representanter. Grefve Sparre bade med vanlig fyndighet framkastat en anmärkning om tal. hetsighet. Detta gaf talaren anledning att påminna om huru han ofta värit i tillfälle att hejda hr grefrven, då han sjelf varit på väg att taga ut något alltför långt steg. Enligt tal:s förmönsnde skulle man, om en lagberedning komme till stånd, redan om 8 å 10 år hafva en lagkodex att glädja sig åt. Grefve Posse. I kammaren likasom i utskottet tycktes de skiljaktiga meningarne endast röra formen för den apparat om hvars behöflighet de flesta tycktes vara ense. Hr gfefven ville derför fästa uppmärksamhet på huru formen vore en sak af underordnad betydelsg, då det ju vore fråga om ett anslag endast för ett år. Vid nästkommande riksdäg blefrejaltid tillfälle att med mera erfarenhet än som nu står till buds uttala sig i ämnet. Att man jnom utskottet tänkt sig möjligheten af en återgång till det redan bepröfrade. det vill säga lagberedningen, vore ganska naturligt, då, sedan densämms uppbörde, lagarbetet icke enligt fleres åsigt så bedrifvits gom önskligt varit. Om sjelfständigKeten ville tal. ieke yttra sig, ty Hanstomän, som af hö justitieminigtern när som helst kunna afsättas, äro väl icke eå särdeles sjelfständiga antingen de sitta i en lagbyrå tilef en lagberedning. Hr justitiestatsministern bar missuppfattat utskottets förslag, då han sagt att det skulle tillstyrka inrättandet af en lagbyrå, ty, då utskottet föresla: git beviljande at det begärda anslaget, har det Bkett med följarde ord: . att K. M:ts förevarande förslag måtte endåst pa det sätt bifailas, att till K. M:ts disposition ställes för år 1872 ett extra anslag af 20,000 rår, att användas för fullgörande af de uppdrag, som varit fsedda i K. M:ts nådiga förslag om inrättande af an Jagbyrå. Tal. yrkade bifall till reservanternas förslag med len af ir Oarln deri gjorda förändring. Hrr C. Ifvarssoo och Hierta biträdde hr Carns förslag. Hr Rundgren talade för bifall til utskottets förslag, samt hr Koskull till grefve af Ugglas. Frågan afgjordes först efter ivå voteringar, emelan man först röstade om kontraproposition, hvarill utsågs hr Varlng förslag med 102 röster mot 59, som röstade för gröfve af Ugglas reservation. den slutliga voteringen antogs också hr Carlens förslag med 88 röster mot 80, som voro för utskottets förslag.