Aftonbladet – 23 februari 1871, sida 4

Inom tillgreppet uppsto: Janvändandet för Kress möjlig till förfalskningsbrotten må väl icke Josephson ha 1 varit möjig — derifrån eller från annan omständig1 let kynpa härledas någon ens på det aflägenaste Å TEA ga I ersätta. wan ece Ar a ET tkr vt Rn RR bref, innehållande vexlar till högre belopp, som Josephson för egen del afsåndt. Svea hofrätt — fem ledamöter —, i dom den 14 April 1870, fann ej skäl att i rådhusrättens dom ändring göra. Men högsta domstolen — sju ledamöter — i dom d. 19 Dec. 1870, förpligtade Josephson att till Collija Tjulander betala vexlarnes belopp med ränta derå från vexlarnes förfallotider. Och domslutet mo tiverades derpå, att Josephson åtagit sig att för Collijn Tjulanders räkning afsända vexlarne, men, i stället för att sjelf fullgöra berörde åtagande, öfverlemnat åt Kress, att om vexlarnes inneslutande i Josephsons bref och befordrande till postinrättningen föranstalta, hvilket, enligt högsta domstolens uppfattning, haft till följd att Kress kommit i tilltälle att tillegna sig vexlarne och dem för egen del använda; hvarigenom högsta domstolen också ansåge Josephson vållande till den för lust, som Coliijn Tjulander fått vidkånnas. Det är angående dessa domslut, som Handelsoch Tödusteistidnispen yttrar, att man inom handelskåren i allmänhet funnit högsta domstolens dom icke vara rättvis, men att tidningen för sin del ej kunde vara ense om en sådan åsigt, hvarefter följer ett utlåtande öfver motiverna för de friande domsluten. Deremot tillåta vi oss, utan hvarje anspråk på ofelbarhet, att uttrycka den enskilda mening, att rådhusrättens och hofrättens, af åtta domare fattade domslut stödja sig på sådana, ur sakförhålländena framgående rättsgrunder, att, — fastän domsluten icke fått förblitva gällande, — desammas giltighet inför det allmänna rättsmedvetandet, sådant det i mogen insigt uppenbarar sig, dock icke jäfvas af högsta domstolens, af sju domare beslutade dom; önskande vi dock uppriktigt, i det allmänna rättstillståndets lifligt kända och, efter vår uppfattning, uti förevarande fall alltför allvarsamt berörda intresse, att kunna från något håll hemta bättre upplysningar till frångående af den fasta öfvertygelse, som vi bildat oss genom följande reflexioner och slutledningar: Rätta karakteren af Josephsons åtagna uppdrag återgifves icke endast dermed, att han skulle för Collijn Tjulanders räkning afsända vexlarne. Han medgaf nemligen blott, att desamma skulie ofå åtfölja hans bref till vexelendossaterna, då han sjelf i någon egen angelägenhet tillskrefve dem. Då Collijn Tjalander åtnöjdes med ett så beskaffadt åtagande, så innefattade detta alldeles fullständigt, att de äfven åtnöjdes dermed att Jo: sephson i alla hänseenden behandlade deras angelägenheter, såsom ban skötte sina egna. Detta var således den lex in casu, som ensam för sig borde läggas till grund för rättsfrågans afgörande. Och det torde så mycket hellre vara visst, att på den äd, då uppdraget gafs Josephson, Collijn Tjulander villigt skulle hafva lemnat hvarje förklarande j sådant syfte och detta i den mest förbindande form, som deras rättegångsskrifter vitsorda Josephson för erkänd ordentlighet, redbarhet och soliditet, såsom strängt hederlig man,, — hvarom ock rättegångsförhandlingarne i öfrigt synas bära de mest ojäfaktiga vitnesbörd. Samtlige de femton domare, som i saken dömt, synas hafva egt den uppfattning, att tvisten skulle slitas i enligbet med lagbuden i 12 kap. 2 handelsbalken. Och domslutens skiljaktighet har sin grund deruti, att då ärta af dem ansett skadan hafva, från Josephsons sida, inträffat af våda, de sju deremot förklarat honom saker till vållande. På det lagen i denna del ej måtte få någon från dess anda och mening afvikande tillämpning, torde i detta fall vållande icke kunna förstås annorlunda, än fullkomligen synonymt med vangömmos samt undersökningen således böra omfatta, huruvida Josephson verkligen gjort sig saker till vållande och vangömmo. Och dessa begge egenskaper synes således högsta domstolen hafva velat inlägga i Josephsons åtgärd, att till Kress öfverlemna, att innesluta vexlarne i brefven och föranstalta om desammas befordrande till postinrättningen, jemte det högsta domstolen anfydt, att Josephson haft skyldighet sjef bära brejven till po sten, derest han ville uvdvika stå risken af brefveng ditsändande genom annan person, hvem den än vore. Om verkligen högsta domstolens ledamöter, hvilka i pröfningen af förevarande tvist deltagit, hysa en sådan åsigt, som den rist anförda, så hatva vi derom endast att titlkännagifva vår uppfattning det en sädan skyldigbet hvarken enligt lag eller enligt bangdelshruk åligger eller ens kan åligga chefen för någan störfe handelseller industri verksamhet. Likasom i hvarje vidaträcktare verksambet, torde pemligen ej belier i större indu stric!!a företag alla detaljgöromålen och dertill de i sjelfva utförandet allra lägsta ärendepa kunna oträttas af chefen sjelf, med mindre verksamheten i det beja gkylle ovilkorligen lida deraf samt både ett obehörjgt och eji alldeles olämpligt betungande för honom deraf härfyta. Och got kan icke för någon vara svårt att finna, till hvilka orimliga konsegvenser, tiljälnpniagen af en sådan åsigt, som den ifrågavarande, måstö ieda höpMotparterne, Collijn Tjulander sjelfve, synas icke ens i det vidare ntförandet af sih talan hafva velat eller ansett eng passande, att tillvita Josephson vangömmos, utan i stället utbytt detta uttryck mot det för örat och föreställningen vida mildare af soförsigtighets. Och till vangömmo med det begrepp, som, efter vår uppfattning, lagligen bör dervid fästas, har Josephson jete gjort sig saker. Denna frågas rätta besvarande torde afgärande bero derpå, huruvida Josepbson, vid tiden för ifrågavarande uppdrags utförarde, hade. full rätt att till Kress hysa det förtroende, som han satte till denne. Sådant förtroende grundades på erfarenhet i en tid-.2f omkring sex år, under hvilken Kress varit i Josephsons tjensi samt med ordentlighet och redbarhet åt honom utfört vigiiga EPPArE håde i penningeoch andra angelågenheter. Till och med Collijn Tjulander sjeifve synas hafva hyst fullt förtroende till Kress, då de förutsatt såsom möjligt, att de genom honom ti:l Josephson öfverlemnat vexlarne, hvilket fe uppenbarligen icke kunnat tilltro sig om de haft hipoja anledolpg migstänka hovom för oredlighet : Att Josephson verklige till Kress vid den ifrågavarande tiden haft. fullt förtroende uti just det hänseende, som tviaten angår, bestyrkes tillfyllestörande deraf, att Josephson alldeles samridigt och al ga samma omfattning begagnat Hig af hans bitri de för expedierngn 3 andra egva bref med inneslutne vexlar be opp, motsvarande mera, än tio tusen rår svenskt rut, hyilka vexlar lära varit fyra till antalet och skolat afsändag med na särskilda, på olika. tider uppsatta bref, hvilka likväl Kress beredt. sig tillfälte tillgripa. Det inflytande, som dessa omständigheter, efter vårt förmeasande, Ja igen bort utöfva på tvistefrågans rättsenliga 10 sning, bar högsta Agmstolen icke tillerkänt dem, utan ansett utredning om vållande, å Josephsons sida, ovederlagdt fullständig endast genom bans medgifvande om brefvens och veglärneg öfverlemnande till Kress samt det konstaterade törhållagde stt bref och vexlar blifvit af Kress tillgripna. Öch vidare bar högsta domstolen ansett samma öfverlemnände hafva aft till följd, att Kress kommit i tillfäde att tillegna sig vexlarne och dem för egen del användar Fastän äfven derigenom sådant tillfälle stått Kress öppet, så hade dock Josephson väl knapast ens kunnat, då bån saknade all anledning misstänka Kress, förekomma hvarje annat tillfälle för Kress att begå tillgroppet Icke ensamt gemöjligheten för Kress att använda yexlarne för egen del, desamma voro i 6 it skick Bee TR både i hans JL: då befintlia och bad annans han döösajernes, och jordes uteshitande derigenom att Kress eller kans medbrottslingar derjemte begingo förfalskningsbrott genom åe falska endossementernas teknande å vexlärne. Och haft någon skuld elier -— då: förlusten af vexelbeloppen uteslutande genom förfalskningsbrotten RT 1 AO IE Br ska SA SEAT 2 Att EM RED Esa rt 0 SO EEE AE REK, Sägnen kan Rae AEA rn Esra LEE, it OR AR CE EA ANNA AA RAL Bet Mt tet Est DE tt ARE Ti tl MEANS Ret sa EA bota rättsenlig förbindelge för Josephson att förlusten