före rättegångsförhandlingarnes och juridikens samtö i stället falla inom suppositionens områden, så att de icke erfordra något vidare bemötande; och ansåge man sig vilja och böra beträda det enskilda gebitet, hvarföre skulle man icke då, i den synnerliga grannlagenhet och aktning, hvarmed parterne under rättegången bemött hvarandra, och i sin enskilda kännedom om deras personliga egenskaper och medborgerliga anseende finna det sannolct och antagligt: att ingendera parten velat förnärma den andres goda rätt; — at: här således varit förhanden det fall, då de begge önskat tvistefrågan sliten af domstolarne på ett sätt, som kunde tjena parterna sjelfve till utveckling och stadga i deras rättsbegrepp; — att hvar och en af dem från börjsn, med liflig känsla för förlustens hårdhet, hvemhelst den drabbade, hyst föresats att, huru än utfallet blefve, dela förlusten till hälften med den förlorande, — samt att en sådan, äfven af Handels: och Industritidningen förordad ädel uppgörelse af en ädel tvist nu gjorts just för den förlorande alltför motbjudande och derigenom å hans sida oaataglig endast genom den afsaknad i tillfredsställelse för sitt rättsmedvetande, som han ytterligare fått ida