Aftonbladet – 23 februari 1871, sida 3

n lr HI Bom OM Pe OT ID AR 2 Enl. ss RR RO RN . q a RY RER OBH i denna riktning företagit sig hittils vunnits, så vore det bättre, att den sista utvägen begagnades och att erforderliga arbetskrafter ställdes till K M:ts förfogande. Hufvudsaken vore, att enhet och konseqvens vunnes i lagstiftningen derigenom, at! särskilda personer uteslutande egnade sig deråt Tal. yrkade bifall till utskottets förslag. Grefve Oskar Mörner trodde ej att man borde alltför mycket omstufva lagarne, men civillagen vore verkligen i behof af förändring, och tiden vore inne för dess omarbetande. De af regeringen tillsatta komiternas arbeten bli ej godkända, andra komiteer tillsättas för dessa arbetens revidering, och så går det alltjemt, utan att resultat vinnes. Att en xomitå ej är färdig med sina arbeten är tillräckligt skäl för att ingenting kan göras. K. M:ts förslag afser att afhjelpa dessa olägenheter. För att stifta lagar fordras kunskaper, förmåga att tillämpa dem och kännedom om åsigterna i dessa frågor såväl inom som utom Jandet. I den föreslagna lagbyrån skulle dessa egenskaper förenas, och dessutom i densamma vunnes den vig tiga vanan vid lagstiftning. Det heter, att en sådan byrå måste vara oberoende af regeringen och dess politiska ställniog. Men om man en gång lyckats få lämpliga personer, så blifva de i sjelfva verket oberoende, ty det är ej lätt att sedermera afvara dem samt den lättnad och hjelp i arbetet, som de erbjuda. Deras ställning blir sådan, att de förslag, som från dem utgå, säkerligen skola bli antagna med så få ändringar som möjligt. Tal visste ej bvarföre man skulle antaga att justitiestatsministern skulle önska att åt lagarne gifva en resultater vinnas, Afven för den ekonomiska lagannan: prägel än den bästa, och tal. hoppades, att den dag ej skulle komma, då denne minister, förblindad af egevkärlek, ej vill ge med sig. Att insätta en lagkomit6, som, trotsrögering och representation, skul!e könnå sitta qvar i alla tider, skulle ge mera att befara än en under regeringen stående lagbyrå.. Frågan om-administrativa biträden åt departementen i allmän: het, borde ej inblandas i den nu föreliggande. Tal. eög intet skäl att ej bifalla K. M:ta proposition. Hr Stråle erinradeom gagneligheten af att personer som i bufvudgrunderna för en fråga vore ense med ministören sedermera detalj. utarbetade. denssmma och fann tiden vara inne för att de ifrågavarande lagirågorna blefve lösta. Hr Hasselrot skulle helst ha velat förena sig med den åsigt som uttalats af grefve af Ugglas, men i anseende till angelägenheten af en snar lösning af frågan förenade ban sig med hr Frömans amendement (om bifall. till. statsutskottets förslag samt om tillsättande af en särskild lagberedning). Grefve Henning Hamiiton ansåg denna. fråga vara en bland de mest brådskande under innevarande riksdag. Man behöfver blott slå upp ett häfte af Juridiskt Arkiv för att finna, att inom. högsta domstolen i ett stort antal mål rådt hälften så många olika meningar som ledamöter, en följd af lagarnes otydlighet. Det är icke blott en svår olägenhet för rättskipningen, att man ej kan vara viss om hvad som är rätt eller orätt, utan detta förhållande ingifver äfven en. missaktning för iagskipningen, hvilken är så mycket ledsammare som vår domarekäår anses för synnerligen upplyst, något som i ännu högre grad måste vara gällande om högsta domstolen. Ettannat faktum är, att de beslut ilagstiftningsfrågor som hittills blifvit fattade icke ledt till åsyftadt resultat, Detta gäller äfven den nyaste lagstiftningen, hvilket beisar att denna lagstiftning ej kan vara den rätta. örmågan att stifta lagar kan icke. alltid finnas hos justitiestatsministern, ty sådant fordrar långvarigt arbete i denna riktning. . Helst skulle. tal. welat obetingadt bifalla K. M:ts förslag, men han fruktade att följden af detsamma skulle bli hvad som förut. blott alltför mycket egt rum, nemligen att:en mängd lagförslag blefve i departementet utarbetade och af konungen tillstyrkta för att sedermera afslåg, Men tal, ville deremot förorda en Jagbyrå, som efter. kongl, instruktion och. anvisning af justitieministern skulle utarbeta partiella lagförslag i de delar af allmänna lagen, der detta vore mest af behofvet påkalladt;. Om denna byrå äfven.borde sysselsätta sig med bearbetning af de uti förra lagkomiten och. lagberedningen författa de större lagförslag, derpå ville tal. icke inlåta sig, men ansåg. det nyttigt att äfven sådant skedde, ifall tiden sådant medgåfve. . Tal. förordade en skrifvelse till K. M:t i-sådan syftning. Hr v. Koch kunde ej,inostämma med grefve af Ugglas förslag om ett uppskof, ej heller iogå på I någon annan mening, som skulle sönderbfyta saken. Vi ega redan fullständiga och systematiskt uppgjorda. förslag till civillag, rättegångsordning och kriminallag. Med sådana materialier trodde tal., att. det blott behöfdes.en institution som förberedde dessa lagförslags. antagande genom att åt desamma gifva inre sammanhang. Tal, ansåg att det skulle vara nyttigt, om ett par medlemmar af högsta domstolen kunde deltaga i lägbyråns arbeten, hvarigenom nödig enhet inom denna domstol skulle kunna vinnas. Tal. hade belst önskat bi? fall till K. Mits proposition, men om regeringen vore belåten med statsutskottets förslag 8å ville tal. icke motsätta sig detsamma, på det att icke hela saken mätte sönderbrytag. Grefve C. G. Mörner ansig en komite: nödig för bearbetning afstörrelagfrågor, men förordade bifall till utskottets-uttåtande: ön Statsrådet Bergh. De förra komitternas arbeten ha uträttat mycket godt och utarbetat åtskil-j ligt som lvilär på god grund och är mönstergildt. Men derföre vore ej gifvet att den föreslagna byrän skulle bli sjelfständig. :Derigenom skulle inträffa hvad förut tum; nemligen att de tränsande partiella lägförändringatneskulte bli upp: skjutna. Ett förslag till en sådan uppgöres af en själfaständig komite: högsta domstolen gör anmärk: ningar mot dönsamnmia. En ny komit måste-då tillsättas och dess arbete röner kansle samma öde. För jastitiestatsministern blir det för vidlyftigt att på grund afatlåtandet från högsta domstolen utarbeta ett nytt förslag ensamt med biträde af bys råchefen för lagärendena, ty-det finnes välen byråchef men ingen byrå. Fn sådan måste finnas, Sjelfständighet är visst i allmänhet god, men blott i et viss riktning. Om i en sådan byrå nedsattel sig trennö sjelfständiga personer med hvar sås olika åsigt, så skulle följden bliatt tre förslag utarbetades: För att förekomma detta har en talare förordat att byråns arbeten skulle ställas efter instruktion af K. M:t-och anvisning af stats-: ministern, men om dessa arbeten utförder enligt af justitieministern bestämda grunder, så blefve skillnaden i detta afseende ingen emellan detta förslag och K. M:ts proposition. . Hr Nordenfelt ansåg, att om man bifölle K. M:ts förslag, skulle detsamma falla i Andra kammaren, der man väl i denna fråga beslutat att ej låta rubba sig af skäl, Yrkade derföre bifall till utskottets utlåtande. Hr Nordström ansåg att denna fråga i dess helbet hade en. vida större utsträckning än den kongl propositionen innebure. En allmänna årendens beredning. vore något som erfordrades — en institution hvars medlemmar: på en gång egde kännedom om lagstiftningens grundsatser och innehade lagstiftningens vana, Brister på denna vana vore orsaken till att komitgerna lemnat dåligt resultat. En sådan beredning skulle motsvara hvad i Frankrike kallas Conseil d6tat. I detta sitta utmärkta män med hög grad af intelligens och erfarenhet. Det är ett administrativt verk, och då det äfven emottager inkommande besvär, eger det tillfälle ait iakttaga, om lagarne motsvara behbofvet. Hvad som brister kan Jätteligen afhjelpas, enär verkets medlemmar stå i direkt beröring med ministrarne, som sedermera inför statschefen anföra hvad de genom dessa medlemmar erfarit. Koncentrationen i ett dylikt embetsverk gör att med mindre arbete många goda stiftningen skulle ett dylikt verk i vårt land vara af gagn. Hvad beträffar den omtalade sjelfstänständigheten är det tydligt, att det ej skulle kunnal förenas med den konstitutionella ansvarigheten att en minister med sin underskrift kontrasignerade ett förslag, som han ej gillade. Deremot finnes intet land der ej sjelfständiga komitger utarbeta de stora lagförslagen. För erhållånde af något helt och homogent i afseende på civillagstiftningen behöfves också här en komit, men denna fråga är ännu icke i hela sin utsträckning tillräckligt