Aftonbladet – 23 februari 1871, sida 3

Tende. Gårdagens sammanträden. Första kammaren. Innan behandlingen af de påföredragniogslistan stående ärendena börjades, framställdes af hr v Koch en motion, i hvilken Han, efter att ha fäs:at uppmärksamheten detpå, att i medkammaren flera ibotioner blifvit väckta: beträffande förändring ät k. förordningen om försäljning af vin, öl och andra icke spirituösa drycker, sjelf väckte ett förslag i dylik riktniog.. Denna förordning vore nemligen i sin egenskap af ett första försök på ett förut oäarbetadt fält behäftad med åtskilliga tvetydigheter och otydligheter, hvilka nämnde motion afsåge att afhjelpa, och hr v. Kochs egen mötior gick derpåut; att riksdagen Skulle i underdånig skrifvelse till K. M:t anbålla om revision af ifrågåvarande förordning, i syfte att åstadkomma större tydlighet och att förebygga missbruk af densamma, Andra hufvudtiteln, Sedan den af K. M:t. äskade hyresersättingen af 3500 rdr, att tilläggas löneanslaget till justitiestatgministern, blifvit Tenligbet med statsutskottets utlåtande bifallen, företogs till behandling. andra punkten i nämnde utlåtande. rörande regeringens förslag: om inrättande af en lagbyrå, br Frömans förslag. om en ny lagboredning och statsutskottets föreslagna modifikation i det försträmndå. Hr Fröman framböll skilnaden mellan regeridgens proposition och sitt eget förslag — en lag: byrå och en ständig läågberednihg: -K. MiB proposition. afsåg behandling Sf mindtegenomgripande lagfrågor, sådana som: den.omrinförandet af fastighetsböcker, om allmänna underdomstolarne å lan-, det, vattenrätten, utsökningsväsendet o. s. v.Dock skulle denna byrå äfven framdeles bearbeta de stora lägfrågornaå Hans förslag åter afså gatt den nya lagberadbiögen skälle beätbeta deidförra lagliomiten och lågberedningen författade förslag till särskilda balkar i lagboken, så-att: -desse. kunde till slutlig pröfning och antagande i föreskrifven. ordning företagas; först i andra rummet skulle den pya lagberedningen: sysselsätta sig: med:partiella lagförändringar: Då talaren erhållit kännedom om KE; M:ts proposition, haderhan-begruvdat densamma och jemfört den med sitt förslag. Hvad de stora frågornas behandling beträffade, ansåg han detse-. nare ega företräde. Det vore fara väårdt att politiken för dagen skulle intränga i en sådan institotion som: den sK. M:t föreslagna, ehuru insig terna:i dennå liksom i. enslagberednving kunde vara lika.. Deno;senare:skulle oberoende af störande in-. Axrtnden troget sträfva att skapa ett verk som tillodosåge samhällets rätt förstådda behof såvälför et närvarande som för den närmare liggande framtiden, och dess medlemmar skulle med sina namn svära för hvad de gjort En sådan sjelfständighet kunde ej: finnas; i en under justitiestatsministern stående lagbyrå. Det vore hos densamma intet lyte, bevisade ingen ovanlig undfallenhet. Andra olägenheter skulle medfölja en sådan byrå. Justitiestatsministersportföljen öfverginge i andra händer och den nyeinnehafyaremwönskade måhända att-lagförslagen skulle gå i en annan riktning; ar-. betena måste då börjas på nytt. Det slutliga förslaget, utarbetadt utan den. tillförsigt, som egen öfvertygelse ingifver, komme att hvila på en enda man, För de partiella lagfrågorsa vore dock en lagbyrå att föredraga framför en lagberedning, och talaren föreslog derföre pu bifall till utskottets förslag på samma gång som ban påyrkade att beslut äfvön måtte-fattas om tillsättände.af en Jagberedning. Grefve af Ugglas fann en principiel olikhet mellan regeringens proposition och utskottets förslag. K. Mt hade föreslagit en institution för genomförande af de lagförändringar som samhällets behof påkallade, hvilken institution under formen af en stadigvarande lagbyrå skulle åt lagstiftningen gifva enhet, konseqvens och inre sammanhang; utskot:et åter hade blott afsett att under närmaste samtiden vissa lagar skulle bearbetas, men 8edan förhållandena förändrat sig borde enligt utskottets uttalade åsigt, äfven andra åtgärder vidagan .Derföre hade äfven utskottet i stället för att vilja uppföra lagbyrån på ordinarie stat föredragit extra ansläg till densamma för e tår. Ingen stadigvarande personal kunde således ifrågakomma. Den komme. följaktligen endast att göra. samma gagn söm förut de smärre lagkomitgerna; med den skilnad att ansvaret för lagförslagens skyndsamma htarbetande kömme att falla på regeringen. Men äfven:mot K. M:ts förslag byste talaren åtskilliga betänkligheter, så att ban icke ansåg sig kunna understödja detsamma. Så trodde talaren att man måbända; skulle kunna få: ypgre krafter i lagbyrån för. mindre arvoden, ehuru tal., med afseende derpå att medel till arvoden icke borde saknas om sådane ifrågakomme att utdelas till vissa personer för vissa frågor, icke fann det föreslagna beloppet vara för stort. För det andra trodde tal, att K. M:ts förslag att lagbyrån äfven skulle befatta sig med. större lagfrågor vore att i viss mån förrycka dess karakter. De, som arbeta på större lagfrågor, måste befinna sig i en ställning, som icke är förenlig med hvad K: M:t föreslagit. En lagberedning. måste ega sjelfständighet, då deremot lägbyrån borde stå under justitiestatsministern, af hvilken man icke kunde begära att hän skule till antagande inlemna af byrån utarbetade mindre förslag, sot han icke godkänt. Afslutandet af lagkomitens och lagberedningens arbeten skullesålunda bli uppskjutet på obestämd tid. Den tredje anmärkningen var tal. något brydd att uttala, emedan den gick något utom ämnet. Det hade påpekats omöjligheten för byråchefen för lagärendena att utarbeta den mängd förslag som förelågo honom. Detta vore sannt, men gällde äfven andra departement. Det hade derför varit önskligt om i rer med denna fråga förslag blifvit afgifvet för afbjelpande på en gång at dessa olägenheter i niga epartement. Personer, borde kunna inkallas, bvilka sedan chefen an