Aftonbladet – 23 februari 1871, sida 2

Jag gjorde i går en vandring från Tuile-;te rierna läggs Rivoligatan och Champs Elysåss v: till Are de Triomphe, och derifrån ometivg lg till-Parc Monceaux och de yttre boulevar-iE derne. Ja, Paris är visst förändradt, men ge dock icke i så hög grad, som folk utanför fu säkerligen förmoda. På Rivoligatan äro han-lti delsbodarne nu åter öppnade. Hvad som mest bi öfverraskar är det ofantliga antal af valplakater, man ännu ser på alla arkaderna; men g3 detta är ingenting nytt, och vid de senaste lo alimänna valen såg det ut på samma sätt, fr om också antalet var mindre. En mekani-ly kus vid namn Marinoni har haft det qvickaly infallet att anmäla sig såsom kandidat på ett 7 plakat, på hvilket man ser hans porträtt med i småleende och inbjudande min. Den förryckte ri demokraten Gagne har också bjudit på sitt !S program. hvari han föreslår att uppmana fr ejsar Wilhelm att öfvertaga presidentskapet e; för en universel republik. Dessa löjligheter jj göra att folk i grupper roa sig med att bejo, trakta och studera programmerna, ehuru in-po tresset för valet icke är stort. E Place de la Concorde fann jag temlisenk öde; blott några få vagnar samt en och an-!o nan fotgängare, mest främlingar, hvilka nu lr komma in i massa från Marseille. Tuileries-k trädgården är stängd, och jag kunde blottlg kika in genom gallret i den stora porten utåt d torget. Men hvilken syn? Träbaracker, häst-d krubbor, kanonlavetter, utfordringeskjul åtlg hästarne, skjul för hö och halm, och alit detta a d h b midt i en oerhörd smuts och qvartsdjup äfja — så presenterade sig den vackra trädgården i dag. Träden äro alla orörda; blott bär och der är barken afgnagd af någon hungrig häst. Det skell draga om månader, innan , trädgården äter kommer i ordning. — I bakgrunden ser slottet med de tillslu:na fönsteruckorna dystert och melankoliskt ut. Lasarettsflaggan svajar öfver hufvudfagaden. d Champs Elysbes är oigenkänligt. Blom-; sterparterrerna äro försvunna från vestra sit dan, der industripalatset ligger; smuts och ä snuskig halm fylla gångarne. Träd fällas ä ännu i dag, och en skara gamins, och gamla , qvinnor omringa vedhuggarne för att tå sin andel i rofvet, när trädet faller för yxan. Iogen enda spån lemnas qvar; allt hvad som j? heter gren och qvist är ögonblickligen bortk snappadt, och stammen och de grofva grek narne öfverlemnas derefter till huggniog.. Det k är tydligt att bränsle ännu är den största ? bristen, och det är fråga öm att med preusi sarneg tillåtelse husga sed skogen vid Bondy. ! Ute vid triumfbågen har allt sitt vanliga t utseende, om man undantager den nästan tot tala bristen på trafik. Utåt Boulogneskogen4! till möter ögat lemningar af barrikader och ! förödelsen i sjelfva! skogen; ut mot Neuilly f är avenuen uppfylld af baracker, der livie-! soldater äro inqvarterade. De flesta af del? vackra hotellerna i trakten omkring Arc del! Triomphe äro öfvergifna af invånarne ochj stängda. Men ser icke en gång någon port-! vakt. l I den vackra Parc Monceaux stå alla träden qvar, men den är uppfylld af tält, som ! ha tjenat till läger för tropper. För närva-! rande äro de toma; men deras omgifoingar äro så smutsiga och uppfyllda af alla slags, heterogena ämnen, att man skyndar sig att lj komma genom parken. i På de yttre boulevarderna är en stor dell, af träden nedhuggen, hvilket gifver de förra; ett melankoliskt utseende. Det tager sig un-; derligt ut att se personer sitta på bänkarne,; der inga träd finnas. På hela vandringen såg jag inga spår ef-, ter bombarderingen. Den officiella förteck, ningen öfver de civila offren för denna upp-l tager dödade: 53 män, 23 qvinnor och 31 ; barn; sårade: 148 män, 92 qvinnor och 36 barn. Armens och nationalgardets förlust i döda och sårade under hela belägringen skall uppgå till omkring 20,000 man. enri Rochefort har börjat utgifva en ny tidning: Le mot dordres. Tendensen kan ni slata till af följande rader i det första duwrets ledande artikel: För vår del nödgas vi bekänna, att efter de 600,000 mord, som ha fuktat Frankrike med blod, befinna vi oss i ett tillstånd af nödvärn mot suveränerne. Den uslingen Prim påtvang, i egenskap af generalissimus för armen, Spanien en konung. Han blef straffad med tre dolkstyga; vi glädja oss deröfver, och vår glädje skall bli änpu större den dag, då sammå dolk ut j beder sig audiens hos konung Amadeo den förste. Vi ha kallat detta: blad Le mot dordre; man må tänka hvad man vill, men vi skulle icke ha dragit i betänkande att kalla det Le Regicide (konungamördaren). On debatten i engelska underhuset den 17:e med: anledning af-Auberon Herberts motion ega vi ännn endast en kortarey af. telegrafen meddelad resum6. . Våra med dagens post hitkomna Londontidningar gå endast till den 17 på morgonen. Herberts förslag gick, som-bekant, ut på att England skulle intervenera för att skaffa. Frankrike drägligare fredsvilkor. Mioistören fick under debatten höra skarpa ord om sin hållbiog under kriget. Skarpast af alla yttrade sig sir Robert Peel, äldste gonen till den aflidne store-statsmannen. -Hemkommen från en resa på kontinenten), sade han; kan jag intyga, att man öfverallt afskyr Englands politik. Tyskland föraktar den. Lord Granvilles politik har varit svag och vacklande. Den Blå boken bevisar det. Det språk han fört till Tyskland har varit för England förödmjakande. Lord Palmerston skulle aldrig nedlåtit sig till ett sådant språk. Han uppläs ste derefter citater ur den Blå boken till stöd för sina påståenden. I hafven skyndat er, sade han, att lyckönska kejsaren i Versailles; men för vår trofasta, tjugnåriga bundsförvandt Frankrike hafven I icke haft ett enda välvilligt ord. Tysklands sätt att föra ! kriget betecknade Peel som barbariskt. Han ! uppläste flera dagorder, bland andra en från : prins Fredrik Carl, som uppmanar till attj ; i utrota den hord af röfvare som kallas den franska armen. Han klandrade starkt Man