Aftonbladet – 23 februari 1871, sida 2

Geraid satt närmast Hamish. Det kan synas underligt att han med de känslor han hyste emot mr Channing likväl antog hans gästfrihet. Det fanns tvenne skäl dertill, det ena var att han ej trifdes hemma och ej gerna kunde visa sig i något sällskap samma afton han bivistat sin onkels begräfning. Det andra, att han för ätt undvika misstankar för sina dolda anslag emot Hamish, åtminstone ville synas stå på vänlig fot med honöm. Jag hoppas du ej ätit middag; Rolands; anmärkte Hamisk i det han serveråde honom ett stycke dufpastej. Jag skulle kunna svara både ja och nej.; sade Roland och grep sig genast an med den frestande anrättningen. Jag köpte mig ett par knippor siskonkorf då klockan var omkring ett och det hade fått passera som midlag om jag ej kommit hit. Gerald drog upp sin fina kammarduksnäsluk och flägtade med den som om hans näsa rädrat något obehagligt. Var det korfvarne ller den oblyga uppriktigheten som föreföll wonom mest motbjudande? Det var en verklig läckerhet! anmärkte ran med gäckande min. Inte är det så godt som det här, men korfz ren kostar bara två pence knippan och som ag ej egde mera än sex pence, så fick jaj rätta mun etter .matsäcken, sade Rolani skrattande och tuggande på pastejen. Efter du sjelf på sätt och vis vidrört detta ämne, Roland, skulle jag gerna vilja fråga vad du tänker bli, inföll William Yorke redlåtande men vänligt. Du tycks ej hafva rågra bestämda planer för framtiden ? Åbjo, det går nog., svarade Roland wunert med en sidoblick åt miss Channing. Kanske får du se mig med eget hushåll inom tt års tid.n