Aftonbladet – 23 februari 1871, sida 2

tycktes villig att helsa Gerald med ett vänligt handslag, men denne undvek allt förtroligare närmande, dock utan att väcka uppseende. En stätlig begrafning,, anmärkte Gerald och sneglade äfven han på Rolands prydliga sorgdrägt. Sju fyrspande vagnar och en oräknelig mängd andi essutom. Men jag kan just inte berömma någon för höflighet, inföll Roland. Jag var ej bjuden fastän jag är äldre än du. sÅbja, ett par års — läspade Gerald tillgjotdt. Vid dylika tillfällen fäster man mera afseende vid en persons ställning än vid åldern. Det förstås, sade Roland ej utan ett visst godmodigt gäckeri, du är en man på modet som kän bestå dig iskyld chåmpagne och dylikt; jag är endast en stackare som får sträfva: hårdt för mitt tarfliga bröd. Man hade ej med visshet vetat huru snart William Yorke skulle åtörkomma från besrafningen och derföre endast ordnat en tösupg. Gerald blef inbjuden dertill och efter an kort stund satt hela sällskapet omkring stt välförsedt bord i matsalen. Mrs Channiog och Hamish vid hvarsin ända af bordet med älskvärd gästfrihet underhållande sina vänner, Roland och Annabel påsena sidan, pastorn och Gerald på den andra. Lilla Nelly på en hög stol emellan sin mor och Roand. SHögförrtderile ropade Hamish. Hvem har gitvit små barn lof att sitta med vid oordet. Mamma lofvade, svarade Nelly ifrigt, och hon sade jag skulle få både fågel och tunga. Med vilkor att du är tyst och stilla,, inöll mrs Chapning. Jag skall hålla henne sällskap, sade Roand. Nelly och jag skola hviskalvid hvarann.