Aftonbladet – 23 februari 1871, sida 2

med hög röst: Lefve Garibaldi! Fn obeskriflig rörelse uppstår till följd af denna scen. De deputerade rusa upp och uppfordra orostiftaren att hålla sig stilla, men denne ge-. stikulerar med växande häftighet och fortfar att apostrofera församlingen sålunda: Ja väl, I ären endast en bondeförsamling. Såsom representanter för nationens styckande, darren I för denna ädla stämma Lefve Garibaldi! svara tvåhundra röster från midten af logerna. Tyst, tyst, ropa de uppbragte deputerade. Må man med våld utrymma läktarne! Presidenten går in i salen, betäcker sitt hofvud och giver huissiererna order att låta utrymma salen. General Lefld, hvilken vid början af tamultet lemnat sin plats, tillkallar nationalgardets bataljonskommendant och uppdrager ät honom att låta verkställa utrymmandet af salen. Vid ingången till alla enskilda läktare visa sig nationalgardister, under det åhörarne frivilligt lemna sina platser. Alla strömma ut. De för Garibaldi gynsamt stämda uppställa sig i peristylen och på den stora trappan, der äfven några garibaldiska officerare befinna sig. Garibaldi visar sig i en grå kappa och med grå filthatt på hufvudet. Straxt skallar det höga ropet: Lefve Garibaldi! Ett hviftande med kepis och hattar uppstår, och ingen vågar ha hufvudet betäckt under det den gamle frihetshjelten går förbi. De deputerade, hvilka efter Garibaldi lemnat teatern, se ytterst upprörda ut. I trappan uppstå häftiga tvister mellan vänner och motståndare till demonstrationen. Garibaldi sti-jger emellertid -låogsamt utför trapporna, stödd på två af sina adjutanter, under det han med ett mildt leende helsar på dem hvilka jubla mot honom. Utanför eger ännu en demonstration rum. Då chefen för de frivilliga visar sig under peristylen, återskallar teaterplatsen af det enstämmiga ropet: Lefve Garibaldi! Nationalgardesskiltvakterna ropa starkast. Garibaldi stiger med möda i denl vagn, som väntar honom vid trappan, omgifven ända till trängsel af en talrik folkhop. Generalen ställer några ord till denna och far sedan långsamt derifrån. Då vagnen aflägsnat sig, låter general Leflö officerarne höra några tadlande anmärkningar och gifver dem några förmaniogar. Efter en half timme var rörelsen på gatorna försvunnen. Sådant var! förloppet af ett uppträde, som icke är utan betydelse för den konstituerande försarlingens karakter. Garibaldi hade nedlagt sina den strikta formella rätten hade han således icke mera befogenhet stt taga plats och tala i församliogen. Men å andra sidan måste man taga i betraktande, att en bestämd arbetsordning--som fastställde några reglor i detta hänseende änna icke var antagen och att höfligheten ovilkorligen hade fordrat att man icke vägrat en man som haft 5 eller 6 mandater för församlingen att motivera sin afsägelse. Det betänkliga i hela saken ligger deruti, att afsigten att nedtysta en misshaglig talare här visade sig alltför tydligt för att icke publiken deraf skulle känt sig på det djupaste sårad. Den emot den antiklerikale Garibaldi utförda inanövern röjer redan på låogt håll den klerikala doften från Rue de Poitiers, derföre kan den icke annat än väcka ond blod. : Från Bordeaux skrifves den 14: Garibaldi har i går afton afrest härifrån till Marseille, hvarifrån han skall återvända till Caprera. För i dag var en folkdemonstrastration anordnad till hans ära. Vid sin ankomst hit h:r han utfärdat en skrifvelse till on dot heter: Mitt prosina vänner, i vil gram är följaude: tag röstar för en republik, för en regering at -eil:ge män, en regering, som kan bibehålla sig genom sin dygd och som allena kan förekomma en revolution i Frankrike inom sex månader. Såsom fredsvilkor yrkar jag Status quo ante bellum; dock måste krigsomkostnaderna nödvändigt betalas af de 27 millioner, hvilka sade ja till förmån för kriget, och isynnerhet af imperialisterna och presterna, hvilka uppeggade folket att rösta i denna riktning: krigsskadeersättningen måste bestämmas genom ett lika antal nevutrala makter på båda sidor efter de stridande partiernas val. Siedcle offentliggör på Garibaldis önskan följande skrifvelse, daterad Bordeaux den 13 Februari, till de departementer, hvilka valt honom till den konstituerande församligen: Jag hade mottagit edert förtroende, att jag skulle afgifva min röst till förmån för republiken. Då denna sista pligt är uppfylld, är min mission slut, och jag återlemnär i edra bänder den fullmakt I gifvit mig. Med tacksamhet förblifver jag eder Garibaldi. Från Paris skrifves den 10 dennes: I dag kan man ändtligen märka, att Paris ärssravitaill Ena oerhörd massa af lifsmedel inkom i går och i natt, säkerligen 4 till 5000-banvagnar fyllda med de mest olika slag-af lifsförnödenheters Från i-morgon skall brödet icke längre ransoneras ut, och alla restauranter bervera nu åter oxoch fårkött. Priserna äro naturligtvis höga, men icke öfverdrifna. Oxkött kostar 5, fårkött 6, kalfkött och fläsk 7 francs marken, Potstesen har fallit till 5 francs kappen; af lök, morötter, kålrötter och champignoner finns det fullt upp; På kål och salat är det änvä blott knapp tillgång. Päron och äpplen äro mycket dyra, goda kosta 2 till 3 francs stycket. Vindrufvor ha kommit in i mängd och kosta omkring 4 francs marken. När första sändningen af staden Londons gåfvor i lifemedel ankom, utdelades den till mairerne i de 20 arrondissementerna, hvilka skulle ombestyra fördelningen mellan de fattiga; men härvid tyckes det icke ha gått rätt till. Några af mairerne befallde; att de skänkta varorna skulle hållas till salu, hvilket uppenbarligen icke var gifvarnes afsigt; andra sägas gynna sina vänner och bekanta vid utdelningen. Klagomål ha redan försports i tidvingarne, och i allmänhet är missmandater; isnan han begärde ordet. Enligtji nöjet med ofvannämnda anktoriteter mycket