Aftonbladet – 20 februari 1871, sida 3

Tidningsöfversigt. Dagens Nyheter innehåller. i dag rörande försvarsfrågan en artikel, som tydligen varit i säck, innan den kom i påse; d. v. s. den tillhör icke icke de vanliga uppsatser i nämnde blad, som endast gå ut på att om möjligt döda allt intresse för nationalförsvaret och genom understödjandet af alla möjliga lösa hugskott och de mest motsatta invändningar åstadkomma förbistring och få den vigtiga frågan undanskjuten. Denne författare vill deremot ådagalägga ett visst mått af insigt i och intresse för saken. Det lämpligaste och riktigaste besvarande af hvad han har att andraga ligger uti en närmare kritik af det Mankellska förslaget, hvilken också icke gkall bli underlåten. Detta förslag är nemligen hittills det enda, som framkommit från den sida, der man vill göra indelningsverkets ondanrödjande till ett oeftergifligt vilkor för hvarje ordnande af nationaltörsvaret, och det är derföre angeläget att se, hurovida nämnde förslag har någon den allra minsta utsigt till att kunna antagas och att tillfredsställa nationens kraf på en verklig försvarsorganisation. Vi måste äfven nu upprepa, kanske för tionde gången, att vi icke anse krigsministerns förslag innebära den enda möjliga lös: ningen och att vi icke äro några blinda anhängare af indelningsverket. Vi ha uppträdt mot den tendens, som uppenbarat sig, att roteringen skulle borttagas, såsom ren present åt de närvarande rotehållarne, på rikets alla öfriga skattdragande innebyggares bekostnad, eller emot en aflösning, som endast vore ett sken. Vi ha också uppträdt mot de fördomar, som man i sammanhang härmed velat uppväcka och underhålla, i afseende på de indelta soldaternas krigsduglighet. Vi tro, att krigsministerns förslag utgör ett af de sätt, hvarpå försvarsfrågan verkligen skulle kunna lösas. Men vill man från annat håll förena sig em något förslag, som innebär en verklig aflösning af indeloingsverket och i sammanhang dermed uppställer en så pass fast och i detaljer utarbetad armöorganisation, att det visar sig, att dermed är något allvar, så skola vi deråt egna den aktningsfullaste uppmärksamhet och allt: möjligt erkännande. Om den ifrågavarande artikelförfattaren vill taga sak på bak samt på sig och dem, som möjligen trampa: i hans fotspår, lämpa de skarpa omdömen som en stor del at den svenska pressen fällt om dem, som skulle vilja under hvarjehanda förebäranden bringa den stora frågan att stranda, är någonting som han helt och håilet må afgöra med sig sjelf; han känner nemligen bäst sjelf, huru djupt hans allvsr och huru oegennyttigt hans intresse i denna sak är. Vi begagna tillfället att, ehuru obehöfligt det i sjelfva verket är, protestera mot epitetet krigisk, som D.N. och några dess tanklösa eftersägate behagat tillägga oss, derföre att vi varmt nitälska för försvarsfrågans ofördröjliga lösning. Just för att vårt land under möjligen inträffande förvecklingar må kunna få lefva i fred och se sin sjelfbestämmelserätt respekterad, önska vi, att vårt nationalförsvar må bli ställdt på en sådan fot, att vi ajelfva i någon mån kunna förtrösta derpå och utlandet-må veta, att vi äro rede att häfda vår sjelfständighet mot hvar och en, som kunde vilja kränka deusamma. De deremot, som önska att vi fortfarende skola befinna oss i ett försvarslöshetens tillstånd, kunna just derigenom lätt medföra ofred och svåra pröfningar för vårt land.Att tiderna äro sådana, alt hvarje mindre stat måste vara väl beredd att kunna värna sitt lit, behöfver man i sanning icke underrättas on genom någon fras i ett trontal; det ser hva och en politiskt tänkande, som något ger ak! på de politiska konjunkturerna och som vill se