Aftonbladet – 20 februari 1871, sida 2

satta magasinsrörelsen synes mig böra vara så offentlig som möjligt. Enahanda lagar i andra länder hafva en något olika form. Den franska lagen t. ex. upptager noggrannare bestämmelser angående bolagens verksamhet, hvilka bestämmelser jemväl i sak skilja sig från de reglor, som blifvit fastställda för ett danskt bolag, hvilket redan kommit till stånd på grund af en bolagsordning, hufvudsakligen efter engelskt mönster. et är under sådana omständigheter måhända väl tidigt att, innan vi ännu ega någon erfarenhet af hvad som bäst passar för våra förhållanden, genom lag bestämma de särskilda mindre maktpåliggande detaljerna; utan torde åt K. M:t böra öfverlemnas att fastställa de speciella vilkor och reglor, som må gälla för ifrågavarande bolags sammansättning och verksamhet. På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra, och då det vidare synts mig vara lämpligt att, sedan nedan upptagna hufvudpunkter till den ifrågasatta nya lagen blifvit af riksdagen pröfvade och, såsom jag vill hoppas, gillade, hos K. M:t utverka sjelfva kodifierandet af stadgandena, får jag härmedelst vördsamt föreslå, att riksdagen dels måtte, såsom grunder för en författning angående upplag af produkter och varor emot bevis, som uti visg persons eller innehafvarens hand representera eganderätten till samma produkter eller varor, för sin del antaga och godkänna följande bestämmelser, nemligen: att bolag, bildadt för upplåtande af magasiner eller andra upplagsplatser till allmänt bruk, må, efter erhållet särskildt bemyndigande af K. M:t, vara berättigadt att till förvaring emottaga varor med den verkan, att, under det varorna äro i bolagets vård, eganderätten till dem icke annorledes än genom öfverlåtelse och aflemnande af bolagets öfver varornas emottagande utfärdade bevis, dfvergår från en person till en annan; dervid vg jemväl må kunna på innehafvaren öfvertas; att pantsättning af sålunda upplagda varor må med laglig verkan ega rum genom blotta upplagsbevisets öfverlemnande till panttagaren; att endast upplagsbeviset, men icke de upplagda varorna, må utgöra föremål för utmätning eller annan exekutiv åtgärd; att upplagsbeviset skall innehålla upplysning om de upplagda varornas märken, art, stycketal, mått, mål eller vigt samt uppgifna värde; äfvensom om uppläggarens namn, yrke och bostad; att å beviset dessutom skola finnas uppsatta de rättigheter, som enligt den nya lagen komme att medfölja bevisets innehafvande; att upplagda varor ej få af bolaget utlemnas utan mot återfående af upplagsbeviset, vid påföljd att, om annorlunda sker, bolaget skall, sä framt ej upplagsbeviset blifvit i vederbörlig ordning dödadt, ersätta dess innehafvare all skada; att deremot bolaget ej må vara skyldigt att varorna aflemna, innan bolaget erhållit full godtörelse för magasinshyra, transportoch uppäggningskostnader samt andra af bolaget för varornas vård och förvaring hafda utgifter; att bolagets och varuegarens ömsesidiga rättigheter oci Ed i öfrigt må bestämmas genom de af K. M:t för bolaget fastställda reglor; att, om upplagda varor äro assurerade, upplagsbevisets innehafvare må vid inträffande olyckor hafva samma rätt till assuransbeloppet, som förut till varorna sjelfva; att, derest fem år förflutit från en varas uppläggande, utan att vederbörande anmält sig till densammas utbekommande, bolaget må genom kungörelser, som tre gånger, minst en månad emellan hvarje gång, införas i Postoch Inrikes Tidningar, efterlysa invehafvaren af upplags beviset; hvarefter, i fall denne icke inom tre månader, räknade från sista kungörelsen, anmä ler gig, eganderätten till den upplagda varar må öfvergå på bolaget; latt likväl, för att bolaget må komma i åtnjutande af en sådan fördel, underrättelse om ifrågavarande bestämmelse skall finnas å upplagsbeviset antecknad; Tatt, om ANAR förkommer, i anledning deraf må kunna förfaras i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad angående vexel för dy likt fall är stadgadt; samt att jemväl nederlagsgods må med enahanda verkan som här ofvan i afseende på varor i allmänhet finnes stadgad, kunna af bolaget till förvaring emottagas, hvarvid tullstadgan i tillämpliga de lar äfvensom de särskilda föreskrifter, som K M:t må i detta hänseende pröfva nödiga, skola lända till efterrättelse; dels ville uti underdånig skrifvelse anhålla, att K. M:t täcktes låta utarbeta en lag i hufvudsak: lig öfverensstämmelse med ofvan anförda grunder lJoch derom till nästkommande riksdag aflåta nådig proposition. FYRTIO TETRTPSENRAING