Aftonbladet – 20 februari 1871, sida 2

Jag ber om förlåtelse, sir, sade betjenten, då han hörde namnet. Ni kan naturligtvis gå upp om ni behagar, men min husbonde har häftigt insjuknat. Han har fått slag. Hvad säger ni? utbrast Roland bestört. Ar det farligt? Jag fruktar det är fara för lifvet, sir, hviskade betjenten. Vi lemnade honom vid sin vinbutelj efter middagen, och då vi något senare kommo in, funno vi honom utan sans och nästan oigenkänlig. Läkaren är efterskickad och James springer omkring öfverallt för att söka mr Vincent. Jag skall hemta honom, jag vet hvar han finns, ropade Roland. Utan att betänka sig hejdade han första hyrvagn han mötte och återvände skyndsamt till klubben. Vincent tog Rolands plats och hastade hem. Jag hoppas han hinner fram i tid, tänkte Roland. Stackars gamle Dick! a Han hade ej hunnit fram i tid — och nästa morgon fick London veta nyheten att sir Richard Yorke plötsligt dött af en slagattack och att hans son tillträdt familjegodset och titeln som sir Vincent Yorke. TJUGUANDRA KAPITLET. En upplysning. Något nytt, ehuru ej mycket, hade kommit i dagen rörande en omständighet i sammanhang med mr John Olliveras död. Att sådant kunnat ske efter så låvg tids förlopp — eller rättare sagdt att det ej skett förr — var verkligen besynnerligt. Som denna upptäckt likväl ej har mycket gemensamt med berättelsens gång för det närvarande, vilja vi i korthet meddela den. Vid samma tid som John Ollivera anträdde den resa, hvilken slutade med bans död, fanns bland de tjenstgörande juristerna