Aftonbladet – 20 februari 1871, sida 2

. En lifsfråga för handeln och! näringarne. IV. Efter att i några föregående artiklar hatva sökt fästa den allmänna uppmärksamheten å behofvet af några förändrade lagbestämmelser till förmån för varuomsättningen och varubelåningen i den större handeln, taga vi oss i dag friheten iaföra generaldirektören Troilii. vid innevarande riksdag väckta motion i ämnet. Öfvertygad om behofvet af en lag, medstöd af hvilken man skulle kunna här i landet anlögga magasiner och upplagsplatser, der en producent eller en handlande kunde upplägga en vara och på densamma få ett qvitto eiler upplagsbevis af sådan beskaffenhet, att det representerade sjelfva varan, så att denna ej kunde säljas eller pantsättas utan genom ett öfverflyttande af beviset, och ej heller tagas i mät eller beläggas med qvarstad, utan att sädan åtgärd träffade sjelfva beviset, anhäller jag att få fästa riksdagens uppmärksamhet å detta ämne och vördsamt begära dess medveran för erhållande af en lagstiftning inyssberörda syftning. Fördelen af sådana inrättningar är, dels att affärer underlättas genom sålunda beredd möjlighet att lägga upp en vara på ett ställe inom landet och gända upplagsbeviset till ett annat, eller till och med utomlands, till försäljning, hvarigenom öfverflödiga transporter och utgifter af flera slag kunna undvikas, och dels att man beqvämast kommer i tillfälle att begagna sin vara såsom säkerhet för lån. Det är visserligen intet, som hindrar en varuegare att äfven under närvarande förhållanden inrätta magasiner, der varor kunna, emot qvitto, mottagas och ej heller att sälja dessa varor mot qvittots öfverlåtande på annan person; men deremot kan för närvarande ett sådant qvitto icke anses såsom ett fullgodt hypotek för ett lån. Vid en inträffande konkurs af varuegaren t. ex. skulle ovilkorligen sjelfva varan gå till massan, oaktadt vittot kupd? vara pantsatt. Vår närvarande i örutsätter ca isen med afseende på panträtt til lös egendon:, utt j skallfionas i långifvarens förvar, för att med vra 0::nånsrätt, Detta medför större svårigheter viu besåning af varan. Bankerna, som hufvudsakligen hafva utlåningen om hand, kunna ej bålla egna magasiner; detta ligger alldeles utom deras rörelse. Enskilda personer, som möjligen skulle vilja låna ut sina penningar mot säkerhet i varor, hafva vanligen inga magasinsrum att disponera och, äfven om så vore fallet, skulle öfverlemnandet af sjelfva varan i allmänhet blifva obeqvämt, såväl för långifvaren som för låntagaren samt medföra öfverflödiga transporter m, m. Af flera orsaker har man varit emot att låta panten qvarblifva i låntagarens förvar. Man har emot de i denna riktning föreslagna stadgandena anmärkt, att en sålunda pantsatt egendom ej lemnar tillräcklig säkerhet för långifvaren, emedan samma egendom, ehuru pantsatt, kunde, utan att långifvaren förmådde hindra det, säljas under hand, hvarigenom denne senare ginge miste om sin panträtt till de sålda varorna; och man har rätteligen ansett, att detta skulle leda till vingel och bedrägerier. Det sätt, man ofta anlitat, att för tillfället genom ett upprättadt hyreskontrakt öfverflytta dispositionsrätten till varumagasinet på långifvaren, medför äfven stora olägenheter, som lätt kunna inses utan att bär behöfva påpekas. Öfverlemnar man deremot förvaringen af en vara åt en solid person, hvilken ej är intresserad såsom vare sig långifvare eller låntagare och på samma gång är förbjuden att utlemna varan annat än mot återfående af det qvitto, som blifvit utfärdadt derå, så blifver detta qvitto en god säkerhet för ett lån, och något bedrägligt förfarande från en låntagares sida uti ofvan antydda hänseende blifver härigenom ag R Man har i flera länder begagnat sig af denna utväg för att underlätta Deng af varor och derigenom sätta producenten i stånd att begagna den kredit, hvartill hans redan färdiga arbete gör honom berättigad; och, såvidt jag vet, har man ej på något ställe funnit någon olägenhet häraf, hvaremot fördelen varit PRraglig. Denna fördel måste blifva ännu större för vårt land, hvilket under loppet af flera månader kan vara afstängdt från beqväm förbindelse med andra länder, och der kommunikationerna äfven inom oe äro till en stor del hämmade under samma tid. Vid upprättandet; af nedanstående förslag har den danska lagen af den 23 Februari 1866 tjenat till ledning. Den bestämmer inga vilkor för undfåendet af rättigheten att anlägga magasiner för ofvannämnda ändamål, utan öfverlemnar åt K. M:t att fastställa såväl vilkoren för magasinsbolagets sammansättning som reglorna för dess verksamhet. Förslaget förutsätter ett bolag, emedan ifråga