Aftonbladet – 20 februari 1871, sida 2

Det hade derför varit rimligare, om utrikesministern förklarat kostnaderna för beskickningen i Kjöbenhavn, med afseende på göromålens mängd och vigt tåla vid en nedsättning, liksom utrikesministern föreslagit rörande beskickningen i Wien. Detta om indragningen af vissa onödiga befattningar. Vidkommande åter den nedsättning af några lönebelopp, som äfven beräknats i och för tredje hufvudtitelns minskhing med den af motionären föreslagna summa, så märkes först, att i ofvanstående kalkyl ej någon minskning af envoyns i Berlin nuvarande lön (8000 R. H. Bko) föreslås; utan blott dess bibehållande vid detta belopp, hvilket utrikesministern i staten för 1872 höjt med 1000 R. H. Bko. Möjligheten och lämpligheten af en nedsättning i den till ministern i Kjöbenhavn utgående, öfverdrifvet höga lön äro i motionärens förslag tillräckligt påpekade. Beträffande ministerbefattningen i Paris tro vi att en ej obetydligt större nedsättning, än den i ofvan anförda beräkning upptagna, bör kunna ske, exempelvis till 55,000 (nuvarande beloppet är 64,000 rdr). Hvilken än lösningen må blifva af den nuvarande konstitutionella frågan i Frankrike, lärer man ej misstaga sig i den förmodan, att den transka hufvudstadens sociala lif hädanefter kommer att antaga en prägel, vida skiljaktig från det f. d. kejserliga Napoleonska residensets raffinerade lyx, och att en reduktion af lefnadsanspråken skall inträda, som kommer äfven de främmande ministrarne på platsen till godo. Skulle dessutom det glädjande rykte tala sanning, som förkunnar svensk-norska sändebudets i Paris benägenhet att snart träda 0 tillbaka från sin post, så yppar sig ju det allra bästa tillfälle till en lönenedsättning. Om det förhåller sig så, som grefve Manderström år 1868 anförde, att den med 60,000 rdr aflönade ministerns i Petersburg lefnadskostnad är fullt jemförlig med den i London och Pariso, der våra ministrar äro aflönade med 64,000 rår, och om det ej finns skäl att an-. taga, hvad aldrig blifvit påstådt, att ministern i Petersburg är för lågt aflönad, så har man ja häri ett otvetydigt, fast ej uttaladt, medgifvande från förre utrikesministerns . sida, att ministertraktamentet kan nedsättas ej blott i Paris, utan ock i London. Vi bysa också ej minsta tvifvel, att nuvarande utrikesministern skalljlyckasiatt till något modereradt pris fionajen ny envoygi Paris med hvilken han gjelf är belåten. Att för öfrigt lönenedsättningar, oberoende af personombyte, mycket väl kunna gå för sig, derpå erbjuder sjelfva hr utrikesministerns af K. M:t gillade utgiftsstat för är 1872 ett talande exempel, nemligen ministertraktamentets i Wien nedsättning med 3800 R. H. Bko, eller 15,200 rdr — för att ej tala om ett äldre exempel från år 1832, då K. M:t förordnade, att från och med samma års tredje qvartal en minskning af 10 procent skulle ega ram i de åt beskickningarna i Wien, Petersburg, Paris, London, Kjöbenhavn, Berlin, Haag och Hamburg anslagna traktamenten. Att den indragning på en gång af åtskilliga diplomatiska befattningar, hvarpå beräkningen af utrikesbudgetens minskning med inemot 60,000 rdr stödjer sig, skulle komma att medtöra någon tillökning å exspektansoch pensionsstaten, kan visserligen förutsättas; men dels behöfver den ej blifva mycket betydlig, dels böra deiderti:l erforderliga medlen kunna tagas från andra anslagsposter å hufvudtiteln — såsom en blick på afdelningen skrifmaterialier, m. m. visar — hvadan vi ej kunna skönja några giltiga betänkligheter mot en omedelbar, med nästa år inträdande nedsättning af tredje hufvudtiteln. Motionären hade i öfrigt föreslagit en anhållan, att K. M:t ville, med iakttagande af ytterligare möjliga besparingar, för nästa riksdag framlägga en detaljerad utrikes budget, att af riksdagen fastställas med samma redovispingsskyldighet och samma vilkor i öfrigt för användningen, som för öfriga deen äro gällande. Som bekant, har . M:t, riksdag efter riksdag, fått sig en vida större dispositionsrätt beviljad öfver tredje hufvudtiteln, än öfver andra statsmedel; — endast en mindre del, nemligen anslagen till departementets chef och till dess expedition, äro underkastade vanliga reglor och få ej med öfriga anslag sammanblandas, hvaremot anslagen till ministerstaten (traktamenten, exspektansarvoden, pensioner) och till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter I disponeras efter det mest okontrollerade godI tyckes ingifvelser. Hvad man känner om de hemliga medlens användning, om -: slöseriet med ekiperingspengar om beviljandet af exI spektansarvoden der sådana ej rimligen bort .I medgifvas, synes oss utgöra mer än tillräckligt skäl att ställa denna hufvudtitel under lika vilI kor med de öfriga. Emellertid harstatsutskottet I blott så till vida fäst afseende vid motionärens yrkande, att det föreslagit ofvan anförda, I mycket oskyldiga anbållan till K. M:t rörande anlitandet af exspektansstaten. Visserligen ha tre ledamöter reserverat sig mot detta beslut, men de öfriga en och tjugu ha I väl ej kunnat alldeles värja sig mot ett egen domligt intryck vid åsynen af följande siffror: Exspektanslöner från ministerstaten. ; F.d. envoy6n Henning Hamilrdr rmt j t fil sasersorenkeenn 4,800 (sedan !, 1864) Palmstjerna..... 4800( 1,, 1868) ministerresid:n Mansbach 4,000( Wrede.... 4,000( 15;1869) chargå Vaffaires HyltenCavalliu8..........ss0 greven 1,600( ??,1864 samt lika mycket från samma tid å konsulsstater). Enhvar ser, att det blott är en fint, att (under namnet exspektanslöner dölja, hvad som I verkligen är pensioner, hvilka riksdagen otvifRA