Aftonbladet – 20 februari 1871, sida 2

Vincent Yorke, ehuru ej rätt belåten med denna förtroliga helsning af Roland, hade ingen förevändning till hands att slippa Hodan. Han följde således sin slägting till ett rum der de voro ostörda, satte sig och erbjöd Roland att taga plats. Roland var emeilertid alltför ifrig och otåig för att antaga tillbudet. Han framställde sina Önskningar och förhoppningar — att han ärligt ville arbeta för sitt bröd och ej bero af andra. Skulle ej Dick kunna skaffa honom en lämplig syssla? Han skulle vara nöjd med att lefva huru anspråkslöst som helst och arbeta i sitt anletes svett, endast han kunde få ihop en inkomst af tvåhundra pund årligen, ja, kanske bara etthundra att börja med. I sin ifver glömde Roland artighetens fordringar och lät namnet Dick undfalla sig. Vincent som rätt upptattade den sökandes uppriktiga föresatser och sangviniska förhoppningar, kuode ej annat än le och för tillfället ursäkta misstaget. Sjelfva dristigheten i hans anhållan och det öppna och frimodiga sätt, hvarpå den framställdes, så olika andra sökandes diplomatiska omvä— gjorde ett fördelaktigt intryck, Förelaktigt så tillvida, att Vincent icke genast gaf ett högdraget afslag utan svarade temligen vänligt. Jag har ingenting att göra med sådana saker, sade han. Jag har aldrig brytt mig om politiken, och statens tjenster ligga ej i min väg, Du skulle vända dig till min far. sir Richard. Han känner en eller par a ministrarne. Jag vände mig tiil honom en gångp, återtog Roland, men fick afsked på grått papper. Jag sade då att jag aldrig skulle ber svära honom mera, äfven om jag höll på att svälta ibjälg