Aftonbladet – 20 februari 1871, sida 2

en ung man vid namn Willett. I sjelfva verket hade han likväl endast en underordnad plats som skrifvarebiträde åt en af domstolens ledamöter. Mr Charles Willett hade genom sitt uppförande varit en anledning till stort bekymmer för sin familj. En af hans äldrefbröder, Edmund, som tillfälligtvis befann sig i hemmet för att söka återvinna sin i Indien förlorade helsa, hade jort brodren allvarliga föreställningar, hvilka ock endast alstrat köld och missnöje; Edmund Willett och John Ollivera hade blifvit förtroliga vänner. Då den senare begaf sig till Helstonleigh, stod mr Willett i begrepp att ätervärda till Indien, De togo, efter bvad de trodde, ett farväl för alltid, ty hans helsa hade icke förbättrats, eburu han var tvongen att återvända till sin plats, ett köpmanshus i Calcutta. Det syntes föga sannolikt att han skulle få lefva för att någonsin återse sitt hem. Både hans egen och hans anhörigas öfvertygelse i detta fall befanns likväl vara ett misstag. Han ioke endast lefde, utan återvann äfven smånivgom sin helsa och kade nu återvändt till England för affärer. Detaljerna vid John Olliveras död bade aldrig hvarken genom bref eller tidningar kommit honom tillhanda och han erfor dem först nu under ett sammanträffande med pastor Ollivera, Då denne beskref det oafslutade brefvet och den omständigheten att man aldrig lyckats upptäcka till hvem det varit ämnadt, antog mr Willett genast att det måste varit skrifvet till honom. John Oilivera hade på hacs anmodan, ehuru icke gerna, åtagit sig att om möjligt öfvertala Charles Wiilett att afstå från en vies obehaglig affär, i hvilken ban var inblandad, samt söka förmå den unge mannen till ett skriftligt löfte att i vidare ruinera sig och sin familj. Efter all sannolikhet var det just