Aftonbladet – 11 februari 1871, sida 2

idskrift blifvit löst på ett särdeles lyckligt ätt, i det nordiska författare från alla tre ikena slltjemnt lemnat bidrag och nordiska rägor alitjemnt behandlats, utan att tidskrifen derför fått någon ensidig färg såsom blott p skandinavismens organ: tvärtom har den: under hela sta tillvaro visat ett öppet öga ör alla vetandets grenar och innebållit utoärkta afbandlingar i religionsfilosofi, i hitorieforskning och flera andra ämnen. Då in förbållsndena icke medgifva ett fortsatt itgifvande, är det oss en angenäm piigt att ittala ett erkänslats afskedsord, på samma sång Vi med saknad se en så framstående örkämpe för nordens enhet utträda ur ledet. Afven i detta sista häfte finner man uppsatser af både svenska, danska och norska författare, och i likhet med hvad förnt varit förhål!endet är innehållet sjäntiliged gediget och ömvexlande, upptagande tvenne historiska afhandlingar, en konstkritisk uppsats, en biografisk minnesteckning (öfver Orla Lehman), ett bidrag till frågan om Överiges landtförs var, hvari inskärpes uädrändigt af snabba Åtgärder i denna stora fosterländska angelägenhet, litteraturöfversigter m. ro. Synnerligen bebjertansvärda äro redaktionens slutord till läsaren. Det tidskifte undar hvilket vår verksambet fortgått, — så yttras här — har såväl för hela Europa, som särskildt för borden varit af genomgripande betydelse. Den europeiska maktställningen har under denna tid podergått väsentliga förändringar, hvilkas infiytande i en icke allägsen framtid Måste sträcka sig äfven till norden. På användningen af den beredelsetid som ännu återstår, beror, menskligt att döma, icke allenast nordens fraritida uUtvecklig, utan äfven dess tillvaro såsom sjelfstän dig iom bland de europeiska folken. Tili skydc härför må den nordiska stammen lata sit tätt tillsammans, och, i affaktan på gyansamt tillfälle åertill, hvarje dees gren om. sorgsfullt vårda och utveckla sin egen kraft Al vär kraft kan snart komma aut tsgas anspråk iör häfdandet af vår rätt att var till. Medlen att skydda vår nationella till vero heta: Folkuppfostran och Folkbeväpning Må dessa båda medel sammangjutas till e helt, hvarur en ny framtid, värdig norden minnen och nordens förhoppningar må upp spira för ett enigt, fritt och mäktigt norden!