Aftonbladet – 11 februari 1871, sida 2

Jonas Butterby öppnade munnen gom fö att säga något, men besnnade sig. Har var nära att glömma sin vanliga försigtighe för att öppet uttala sin tanke — den at Bede Greatorex nomera misstänkte Godfrey Pitman. Hvem har sagt er att Bede Greatore hyser denna åsigt, mr Brown? Det är väl bekant att han så gör, jag har sjelf hört hozom yt ra det. Han har trott så, det vet jag nog, sad den endre slugt och tyckte ran nu så gerns kunde tela ut, han var så säker som någor kunde vara att det var sjelfmord vid der tiden det begicks, men om han nu inte jemkat sig öfver till motsatt tanka, så vill jag iste heta Jonas Batterby. Bede Greatorex har i sitt innersta sina tysta tvifvel just om den der försvunne karlen, den värde mr Pitman. Mr Brown steg upp för att släppa ned rollgardinen och det besypnerliga minspelet i havs ansigte — det var icke endast ett leende, icke ett drag af smärta eller fruktan, men kanske något af hvardera — undgick derigenom hans gäst. Då han vände sig om var han lugn. Har mr Bede Greatorex sagt er detta?s Nej, men af ett eller par ord som han yttrade kondo jag förstå att han hade manaen i tankarne. Det var likväl ej detta vi nu skulle språka om, mr Browa, det ver om vexeln. Låt oss helt lugot gå igenom enskildtheterna tillsammans.o Så lugot blef det just icke till att börja med. Ett smällande i porten som om huset skulle ramla, stampande fotsteg i förstugan pch högijuddda rop på mrs J., miss Rye och pigan Betsey att skaffa varmt vatten, förkunnade att mr Roland Yorke kommit hem