Aftonbladet – 11 februari 1871, sida 2

Läsning för folket. Andra bandet. Stockholm. P. A. Norstedt Söner 1570. Vi godtgöra en verklig försummelse. omnämna att densa tidskrift i sitt o tade skick nu afslutat sin andra Andra bandets fjerde och sista häfte li nemligen framför oss. Vi skola åter; titlarna på de uppsatser det innehåller, för en torr och registermässig anmälas skall, utan derför att de ge en ganska god profkarta på hvad tidskriften i de flesta af sina häften bar at bjuda sin, vi hoppas det, mycket talrika läsarkrets. Vi fiona då först och främst en med säker hand utkastac skildriog af den högnordiska paluren, vidare under rubriken Blott eo leksak,, ett försök att kläda en af astronomiens stora sanniogar i populär form, derefter en fängslande beskrifning af det stora på sjelfva juldagen afslutade arbetet på veridens allra senaste underverk, Mont Cenistunneln, med öfverskrift Menniskans seger öfver naturen, så en teckning ur folklifvet, kallad Svens marknadsresa skildrande ett förhållande, som nu lyckligtvis alltmer viker tillbaka i det förflutna, vidare under titeln Misströstan och lättsinne, en påpekning af ett annat, som tillhör i dag ej mindre än i går och säkort äfven skall ge kommande moralister ett aldrig trytande ämne. Derpå innehåller hättet en med signaturen H. Annerstedt undertecknad uppsats om landtbruket och skyddstuliarnan, som måhända ej skall omvända afgjorda protektionister bland sina läsare, men om den lyckas dermed, ej skall kunna träffas af örebråelsen att skulden dertill ligger i bristen på liflighet i framställningen samt träffande och enkel åskådlighet i bevisningen. Slatet — och det är i sanning ett vackert och värdigt slut på den årgåcg utgifvaren nu lemnat i våra händer — bildas af svaret på frågan: Hvad godt lära vi af kriget? Kan zågot godt komma från Nazareth? Kan på krigets blodiga och förödda fält någon god och helsosam planta skjuta upp bland styggelsen och eländet? Författaren tror och visar det, Han fäster vår uppmärksamhet på den varma och glädjande fosterlandskärlek hvarpå Tysklands ej! mindre än Frankrikes fo:k under kriget gifvit så ovedersägliga prof. Det finns icke, säger förf., ,mer än en enda syn upp i allt detta som kan minska vår nedslagenhet. Det är någonting, som växer upp och slår ut i blom på den graf, der så många tusendes frid och lycka jordas, och datta något är kärleken till fosterlandet. Tviflare, du som mången gång;hånande sagt, att fosterland och fosterlandskärlek äro tomma ord, som i vår tid ingenting betyda, kom hit och se huru fosterlandet tar ut sin rätt! Kom och se i dessa hem, der du trodde att eadast sjelfvisk egennytta nu mera kunde bo, och dn skall blygas för din vantro, Hvarför satt ej bairaren homma i ro när de franska härmassorna vältrade sig mot Tyskland: gräasor, hvarför lät ej den franska bondan gjoråt vara gjordt och tyskarne behålla sitt ro Elsass och Lothringen? Det var fosterlands kärleken, svarar förf., och han fortsätter: Ja, Gud vare lofvad, fosterlandskärleker lefver! Kom nu icke och säg oss, att der kärleken dog, sedan verlden fick pröfva en femtioårig fred, eller att han är död hos oss som ännu dväljas i fredens hägn! Hvem äs det, som dristar säga oss svenskar, att v skulle zara sämre i nödens stund, än de som nu i Tyskland och Frankrike offra allt fö: fäderneslandets ära och vältärd? Skulie kanske hos oss Skånes innebyggare sitta med lugn i sin rika bygd dena stund, då fiender hotade Norrlands kuster, eller vermländingar och Dalkarlar finnas ovilliga till strid så länge det gällde allenast hamnen vid CarlsFt SN EE ER AS SH RN STENS T SDGTRSOT TATE TEN