Aftonbladet – 9 februari 1871, sida 3

Om inskränkning i utgifterna för vår diplomati. Motion of hre4. Hedin. I den till nuvarande riksdag aflåtna proosition om statsverkets tillstånd och behof ar K. M:t, ehuru oväntadt stora anslag äskats till försvarsverkets iståndsättande, ej framställt något förelag att, genom minskning af gamla utgiftsposter, bereda tillgång till betäckande af någon del af de nya behofven. Emellertid torde det vara nära nog sjelfklart, att medan under samhällsutvecklingens fortgång dels helt nya statsändamål framträda, som kräfva att at statens medel tillgodoses, dels äfven redan gamla och erkända behof påkalla efterhand ökade utgifter, så finnas åter andra, hvilkas vigt och betydelse mer och mer sjunker, och för hvilka det allmännas kostoader sålunda kunna minskas, En sådan föränderlighet ligger i sakernas natur, i samhällets och odlingens nödvändiga förändring. Till det senare slaget af statsändamål och derför erforderliga stateanslag höra, enligt min tanke, den diplomatiska representationen och den dörför afsedda budget. Anledningarne till vår diplomatis namera högeligen inskränkta betydeise och till det häraf framkallade yrkandet på nedsättning af kostnaderna derför torde kunna hänföras till tvenne slag. Dels eger vårt land ej längre samma politiska ställning, som det tillförene intagit. Någon förändring af detta förhållande lärer ej heller vara förestående, och man torde kunna antaga, att vår regering fortfarande, såsom i trontalet 1867, förnekar hvarje önskan att deltaga i lösningen af de tvistefrågor, som upprört eller hota att uppröra andra delar af Europa. Men vår diplomatiska ståt utbildades deremot under tider, då vårt land intog en annan platsi det europeiska statssystemet än nu, och då de makiegande i vårt land hyste on annan önskan, än den nyss anförda. Dels ha äfven diplomatiens verksamhet blifvit i ringare mån än förr behöflig derigenom, att den ojemförligt större lagbundenhet och ordning inom hvarje land, den ökade reda och trygghet i privaträttsliga förhållanden mellan medborgare af olika stater, den storartade utveckling af kommunikationsväsendet, som nutiden företer, jemte flere andra omständigheter göra diplomatiens mellankomst onödig i mångas fall, der den tillförene, under ett mindre utveckladt internationelt rättstillstånd, kunde vara af behofvet påkallad. I betraktande af allt detta torde den mening, som på senare tider mer och mer untbildat sig, att inga andra statsutgifter så onyttigt aovändas, som större delen af anslagen å tredje hufvudtiteln, ej kunna afvisas med