Aftonbladet – 9 februari 1871, sida 3

Article Image
SA yla, UTTER UCH RANOCE MINSL DAG var SvM vi sjelfve, nemligen vår oförmåga att deltaga i ordnandet af Europas allmänna anger lägenheter. Det formella anspråket, ej uppburet af motsvarande makt, är endast en löjlighet, hvilken på köpet är nägot kostsam. Vid fråga om indragningar på utrikesdepartemenntets budget får man visserligen företrädesvis fästa sig vid ministerstaten, men mig synes otvifvelaktist, att äfven under andra rubriker minskningar till ej obetydligt belopp kunna ega rum. Vidkommande för det första departementets expedition, synes behofvet af en arkivariebefattning enJast derigenom förklarligt, att departementet åta-git sig ett för detsamma främmande bestyr, nemligen att fungera som ett riksarkiv i smått. Kabinettet bivehåller i sin ego handlingar, till och med från längesedan förflutna tider, hvilkas enda rätta plats är riksarkivet. Genast vid första påseendet torde det erkännas, att en sådan anordving är principvidrig, liksom det lätt lärer inses, att — om också inga andra skadliga följder — deraf åtminstone måste föranledas onödigt ökadt besvär vid den historiska forskningen. Jag skall hafva den äran att till statsutskottet meddela upplysningar, som äro för vidlyftiga att här införas, om det sätt hvarpå kabinettet sköter denna sielftagna befattning — sjelftagen, ty instruktionen för detsamma gifver dertill ipgen anledning, hvadan 8 i 1809 ärs kansliordving mäste anses innehålla den regel, hvarefter kabinettet i detta fall skall rätta sig. Det torde vara temligen påtagligt, i betraktande af vårt utrikesdepartements jemförelsevis till de andra departementenas begränsade verksamhetsområde, att utan detta sjelftagna bestyr, de vanliga registratorsgöromål, som tillhöra arkivarien, ej skulle kräfva sin särskilda tjenstemar, utan mycket väl kunna med någon annan af de icke alltför ansträngande befattningarne förenas. På utrikesdepartementets expeditionsstat har ock uppförts lön åt en hoftjensteroan, nemligen öfverceremonimästaren. Ännu 1869 års statskalender innehöll, å afdelningen utrikesdepartementet, i fråga om nämnde tjensteman, blott en hänvisning till K. M:ts hof — ett temligen tydligt erkännande, att han vore ej statens, utan hofvets funktionär; icke förty uppbar han lön å utrikesdepartementets stat. Detta egendomliga sätt att förfara med statens medel har emellertid ådragit sig pressens uppmärksamhet. Jag vill ej göra mig skyldig till en förvexling af post hoc och propter hoc; men ett faktum, att i statskalendrarne 1870 och 1871 nyssnämnda hänvisning försvunnit, och att i stället bland utrikesdepartementets tjenstemän upptages en Introduktör för främmande sändebod. Jag kan ej medpifva, att man genom denna redaktionsändring åstadkommit tillfyllestgörande rätt och skäl för beviljandet af lön, på utrikesdepartementets stat, åt en hoftjensterman. I öfrigt må tilläggas, att utrikesexpeditionen erbjuder tillfälle till andra indragvingar, såsom af förste sekreterereplatsen, och nedsättning at ett pur lönebelopp. Innan jag vänder mig till ministerstaten, vill jag fästa pupmärksamheten på det höga belopp, hvarmed skrifmaterialier, expenser och extra utgilter äro uppförda. När i detta beiopp ingår en summa stor 5000 rår rmt till utomordentliga beskickningar och tillfälliga uppdrag,, så torde böra erinras, att äfven här hofutgifter införts på utrikesdepartementets budget. De lyckörskningseller kondoleansbasök, som hofetiketten fordrar, och efom af utrikesbudgeten bekostas, lära väl rätteligen böra drabba civillistan. Om vissa andra poster vader denna rubrik ej synas särdeles höga — t. ex. ekiperingspenningar — så bör erinrag, att detta och flere andra belopp å utrikesdepartementets budget äro rent nominella i följd af den vidsträckta dispositionsrätt, som är K. M:t medgifven. Vid en föregående riksdag har sålupda upplysts, att kabinettskassans räkenskaper för ett enda är, 1865, upptogo ej mindre än 76,322 rår utgifoa under titeln ekiperingspenningar, hvaraf 24,000 rår i bosättningspenringar utbetalts åt en enda person. Följande år utgäfvos 40,000 rår i ekiperingspenningar. Ett dylikt exempel erbjuder titeln hemliga utgifters, Några andra utgiftsposter under denna rubrik förete uppenbarligen summor, hvilkas höjd, jerförd med det Jätt beräkneliga verkliga betofvet, endast derigenom kan förklaras, att vederbörande haft goda, alltför goda tillsåvgar till sitt okontrollerade förfogande och alårig behöft spara. När man nu tager i betraktande att hemliga medel, enligt hvad till allmän kunskap kommit, användts till, minst sagåt, alldeles ogiltiga ändamål, och att, under namn och förevändning af ckiperingspenningar, vissa personer slösaktigt gynnats, så föranledes man vid rubriken skrifmaterialier m. m, till den anmärkning, att de härunder angifoa, som till en del äro skenbart moderata, åtminstone ej kunna vara afsedda att upplysa om de verkliga törhållandena, ity att dessa nominelt små belopp genom å andra håll tillgängliga medel faktiskt ökas till högst betydliga utgiftssummor; vidare att härunder döljer sig ett oskäligt slöseri med statsmedel; samt slutligen att en nedsättning kan och bör ske. Tillfälle till den betydligaste minskningen lemnar emellertid ministerstaten. Hr utrikesministern tyckes sjelf antyda, att de diplomatiska befattningarna i Athen och Lissabon kunna indragas. Om så, utan skada för statens intresse, ske kan, lärer man vara berättigad att antaga, att utan all olägenhet samma åtgärd kan vidtagas t. ex. med ministerposten i Madrid. Hvilka politiska intressen vår minister i Spanien har att bevaka, torde icke ens han sjelf kunna uppgifva. Man föreställer sig, att de svårligen kunna vara vigtigare, än våra politiska relationer till schweiziska republiken, der de förenade rikena ej anställt något diplomatiskt ombud. Det vill derföre synss, som ministerposten i Madrid egentligen vore att betrakta såsom en det spanska hofvet visad arti bet, och att ei synnerligen starka invändningar mot dees indragning skulle anföras, derest ej monarkien blifvit åter upprättad i Spanier. Vidare eger man skäl att förmoda, beträffande flere af våra beskickningar, att en 2j alldeles obetydlig neörättning ef aflöningarna itan svårighet kan gta Hhölet I föra

9 februari 1871, sida 3

Thumbnail