Aftonbladet – 8 februari 1871, sida 2

Betrycket i Frankrike. IL. En sådan sak är af stor betydenhet; den y lätt att begripa; och då vi företagit oss tt afbandla der, är det icke för att få det tacksamma nöjet att uppräkna en så grymt röfvad, ädel nations olyckor. Under de töratna åren har man hört vältaliga protester sot kriget framställas; en högsmun., MEN af olitiska ideer beherrskad sträfvan har gifvit pphof åt de bekanta fredskongresserne, vilka dock långt ifrån håltit allt hvad de ycktes löfva. Det vore orättvist att, trots issa beklågliga villfårelser, misskänna vigtert ch värdet af dylika demonstratiönörj dör rore rättvisare att deri se en hemlig önskan 103 folken efter en förbrödring, hvilken allt ner och mer skulle bannlysa krigen mellan ationeraa. Men i vår tanke åtminstone består den raftigaste protesten mot kriget just i dess öljder. Det är detta, som lika mycket gitvit oss anledning att tala om betrycket i rankrike gom de naturliga följdernä ar kams sen 1870. Vi köppäs att man deri skal inna ett bevis På det berättigade misstroens te, hvarmed hvarje allvarligt tänkaGde Kör orofatta tanken på ett krig och likeom en uppmaning att i politiken kasta äsido allt om stöter på passion: Att vilja alldsies undertrycka krig är ei tacker titövi, ätt göra jem mindre ofta återkommande är en skyllighet. När man i ett land sådant som Sverige talar om , möjligheten af en föreståonde strid, lons det Iamför Allt annat, blott en pligt, den att med kraft göra sig Täraig; ty kriget, då det är fråga sm oberoende, är oaktadt alla dess fasor mer än en pligt, det är en absolut nödvändighet, och det finnes icke någon svsask som ej förstår dessa betydelsefulla orå af en italiensk patriot: Obes roendet är för folken hvad blygsamheten är för qvinnorna — hvartill tjena alla andra dygder, rär den fattas?) Om man vill noga taga reda på hvad som tilldragit sig under detta krig, skall man lätt inse, huruledes grundsatsen om oberoende gifvit styrka åt tyskarne och hur olycksbringande frånvaron af denna grundsats varit för fransmännen. I vår tid får man ej göra krig ef politik, åtminstone måste man vara s klok, att man säger ull fom, av. detta motiv är helt och hållet underordnadt och att dess2 utom någonting D så heligt som fosterlandets väl står p ). Alla iyskär, ttom Erobt Bismsrek och hans förtrogve, hafva trott ätt de slogos för fosterlandets oberoend2, och när preussiska staben tillät att Saarbräcken besattes af frausmännen, så skedde det blott derför, att mean ville att en ofantlig explosion skulio ttbrista i Pysklend. Den frans ska politiken, mindre fis, åberopade Li diplomatiska förolämpningar, och folket kastades in i detta krig, utan att anledningen stod i något förhållande till uppoffringen. Hvad vi här sagt är icke en afvikelse från ämnet, det står tvärtsm i nära förhållande till dstsamia. När det är fråga om olyckor, återkommer man alltid till det som i första rummet varit orsaken till dem och man bär dem med desto större mod ju rättvisare orsaken till dem varit. Öckså när man rätt betraktar sakerna, icke med helt vaturliga sympatier, utan med verkliga fakta för ögonen; skola tyskarne bära sina olyckor, sina ofantliga förluster med vida mindre bitter känsla än fransmännen. Tyskarne skola säga, om med rätt eller orätt gör föga till saken, att om de ha lidit mycket, så har det skett derför att deras fädernesland kräfde detta offer; fransmännen deremot kanna ej utan bitterhet erinra sig den politik, som störtade deras laod i olyckor stan motstycke. Man skall iörstå hvad vi mena öch man skall fiona sig öfvertygad om den absolata nöås vändigheten för ett folk att ej slåss för annat än en rättvis orsak, det enda som kan hjelpa detta folk att manligt bära de olyckor, som i ett krig äro oundvikliga. Grefve Bismarck hade blott alltför väl insett detta och hans politik erinrar oss om en ryktbar maxim af en fransk sedolärare: skrymteriet är en hyllningegärd åt dygden. I en stor mängd menniskors Ögoh är en al de mest anmärkningsvärda egenskaperna hos fransmännen den ailwänt menskliga högsintheten, om viså få uttrycka oss. Franska folket ensamt, säger man, är i stånd att strida för en id6. Hvad oss angår, kunna vi ej misskänna det höga i detta faktum, men vi kunna ej annat än beklaga en politik, som hvilar på en bräcklig grundval och medför en fara för hela Europa. Ett af restils taten af detta krig skall blifva att dämpa det krigiska lynnet hos den franska nationen och lära den inse, att den ej får öfra sina barns biod endast för att vidmakthålla krigs. anledningar, som för henne ega ett blott underordnadt intresse. Kriget i Italien 1859 var till nytta blott för italienarne och bevisade ytterligare, att om erkänslen eger sitt värde i vanliga förbållanden izenniskor emellan, så är denipolitiken en löjlig utopi. Krigen för id6er voro på sin plats på andra tider, men det är orätt. vist att marschera åstad och döda en hel massa hederligt folk för en ides skull — något som man kanske torde inse, men hvarom os ) Cesare Balbo, Italiens. Pånyttfödelse. ENE ÖKA NS RAA TÄRNA banda skolflicka. skulle kannat härda ut 2e