Aftonbladet – 6 februari 1871, sida 3

ERIGET. Den östra franska armen. Tidningen Zakunft meddelar en ötfversigt af de senaste händelserna på den östra krigsskådeplatsen, hvarur vi meddela följande: De preussiska kårerna ryckte fram i två riktniogar; den 7 vestfaliska tågade från Gray mot Besancon, så att den från norr gick mot Bourbaki, gom redan hotades af Werder från öster; och general Franseckis 2:a pommerska kår marscherade i sydostlig riktning vester om Dijon mot Dole, Salins och Arbois. Den framträngde till Nozeroi och uppsnappade der en fransk provianttransport. Denna väg tågade dock endast bäften af Franseckis trupper; den andra hälften, 5:te och 8:de brigaderna, stationeradeg utanför Dijon för att hålla Garibaldi i schack. Striderna derstädes ha redan varit omnämnda. I fara att genom marschen mot Arboi afskäras från södern vände sig Bourbaki nu skyndsamt mot söder, under det att den 7:de kåren oupphörligt förtöljde honom. Men marschen kunde på hans sida icke påskyndas så mycket, att det lyckades honom undkomma; preussarne i Nozeroi och Champagnole tvungo honom till diversionen mot vester åt Pontarlier till. Striden med delar af 7:de kåren vid Chaffoy och Sombacourt visar, att han vid den franska gränsorten sväfvade i yttersta fara att bli kringränd ocH nödsakad att gå öfver gränsen. Bourbakis efterträdare försökte marschera mot söder längs gränsen. En korrespondent skref om honom den 29 Jan. från Bern: Det bekräftar sig, att den första franska armen under Clinchamps befäl söker verkställa sitt återtåg mot Lyon öfver Pontarlier och Mouthe längs vår gräns. En ännu temligen väl organiserad kår på 12,000 man har redan ankommit till grannskapet af Mouthe; återstoden af armån ungefär 100.000 man stark, är i ett beklsgligt skick. I Pontarl.er befinner sig hela 24:de kåren med mer än 100 kanoner. Så långt underrättelserna om östra armån i sin belhet Eburu Bourbakis plan att ondsätta Belfort hade straudat på den 14 tyska kårens energiska motstånd, så var den dock icke öfvergifven på den franska sidan. Werder hade följt Bourbaki; sannolikt trodde fransmännen vägen till Belfort vara fri; att ånyo söka tränga sig fram till fästningen tyckes ha varit general Bressolles syftemål, då han med 20,000 man tågade mot norr utåt den schweiziska gränsen. Kastad tillbaka från Blamont, trängdes äfven deona lilla armöafdelning af general Werder mot gränsen. Om orsaken, hvarföre Gambettas och Bourbakis plan misslyckades, hör man många förmodanden uttalas. Journal de Gånöve kommer i en kritik ötver general Bourbakis operationer till den slutsatsen, att hans fälttågsplan väl var ett genialiskt påhitt, men att han uppgjort räkningen utan värden; ty den franska armåns intendentur var fullkomligt ur stånd att fullgöra sina åligganden, och den i sig sjelf möjliga uppgiften att hinna till Lisaine före general Werder misslyckades genom de franska marschbataljonernas bristfälliga förplägning. För att försäkia sig om fraiugång hade: general Bourbaki måst ila fram mot Belfort i ansträngande merscher utan skonsamhet och på samma gång i hvarje pass för den Werderska kåren spärra vägen öfver Vogeserna. På detta sätt skulle han ha kunnat vinna några dagar på tyskarne, men någon strid mot dem blef det endast vid Villersexel, och Bourbakis krigshär måste en gång inställa sin framryckning i två dagar och en annan gång till och medi fyra, emes dan armåns förplägning alldeles afstannat och de upga trupperna måste i en köld af 13 till 14 grader och på djupt igensnöade vägar svälta, under hvilka omständigheter man icke kunde begära, att de skulle kunna slåss ens med någon annan fiende. Bristen på lifsmedel var också den verkliga. och kanske enda orsaken, hvarföre Bourbaki behöfde fulla fyra dagar att tillryggalägga den 6 eller 7 franska mil långa vägen från Villersexel till Hericourt. Dessa svältdagar för fransmännen begagnades ypperligt af tyskarne, och när de väl en gårg kommit före Bourbaki till Lisaine, gaf motståndarens dröjsmål dem tillräcklig tid att uppföra etagebatterier samt att så väl armera dem med 24-pundingar och andra kanoner, att derigenom en del af den öfvermakt uppvägdes, som Bourbakis styrka af 130,000 man hade öfver general Werders 30,000 man. Rörarde återtåget yttrar samma tidning: Den 24 Januari ankom general Bourbaki till Besangon, der han genast började reorganisera sin arme. Den hade efter misslyckandet utanför Belfort blifvit delad i två afdelningar. Den ena hade på högra Doubs-stranden kommit till Besancon, under det att den andra under general Bressolles befäl gått öfver Doubs vid Clerval och tycktes genom fälttågets vedermödor vara alldeles i lägervall. Emellertid utförde den tyska armen under general von Manteuffel med vanlig precision och snabbhet en allmän rörelse framåt mot sydost. På samma gång hon i söder bemäktigade sig orterna Dole, S:t Vit, Quingey, Byans, Mont-sousVaudrey, Mouchard, Arbois och Poligny, besatte hon inarr Isle-surDoubs, Clerval och Beaume-les-Dames; hela Donbs-linien med undantag af Besangon kom