Aftonbladet – 6 februari 1871, sida 3

skrefs från den fransk-schweiziska gränsen den 28 Januari: Om några dagar får kanske Schweiz se en episod ur kriget uppföras tätt vid sin gräns. Det är bekant, att Bourbaki efter några strider utan resultat öfvergaf hoppet att taga tyskarnes ställniogar vid Hericourt och drog sig tillbaka till venstra stranden af Doubs. Trupperna lemnade sina ställningar under en förfärlig natt, kripgsvärmade af granater från de preussiska batterierna. Återtäget skedde på en enda väg, som var betäckt med glanskis, så att hästarne ej hade fotfäste. Det är lätt att begripa, hwilken oreda derigenom sku!le uppstå. Folk och hästar ledo förfärligt af köldep. En tredjedel af manskapet fick fötterna förfrusna. Genom en obegriplig sorglöshet gaf man preussarne tillfälle att åter sätta i stånd broarne vid VIsle, Clerval och Beaume les Dames. Följden blef, att Bourbakis arme togs i ryggen och i flanken samt instängdes mellan Doubs och den schweiziska gränsen. Några från återtågslinien öfver Besarcon afskurna divisioner kastades in bland bergen. General Convagnies division tågade öfver Morteau och derifrån vidare mot Pontarlier. Under det jag i går befann mig i Morteau, ankom general Castella med sina adjutanter och sin betäckning, följd af de armåspillror, hvilka han efter en olycklig strid vid Pont aux Moulins lyckats rädda. Generalen är född i Freiburg. Han är mycket omtyckt af sina trupper för sin omsorg om soldaternas välbefinnar.de och sin menniskokärlek, något som trupperna eljest äro föga vana vid. En fransk officer berättade mig, att general Castella bildade yttersta eftertruppen af Bourbakis armå och med sällsynt energi skyddade återtåget från Arcey till Clerval. . Castella har dragit sig längre bort mot Pontarlier. Alla genomtågande trupper erbjuda en sorglig anblick... De göra det intrycket, att de rödvändigt behöfva några dagars hvila, om de skola fortsätta fälttåget. Striderna vid Dijon. Angående dessa strider som egde rum under dagarne från den 21 till den 23 Januari meddelar Independance Belges korrespondent i Lyon i en skrifvelse af den 26 Januari följande: I Dijon tror man ännu icke alldeles, att man verkligen blifvit qvitt preussarne, ty man har fått veta, att de oupphörligt draga till sig förstärkningar. Från Semur skrifves således, att öfver 40,000 man under de sista 5—6 dagarne tågat genom Montbard. Alla bivägar äro uppfyllda af ofantliga rader af kanoner, ammunitionsvagnar och kärror, hvilka taga genvägar för att påskynda hela trupprörelsen, hvilken går ut på att koncentrera stridskrafterna. Ännu ha vi endast ofullständiga underrättelser om händelserna vid Dijon. Första dagen blef den tappre öfverste Lhoste af Garibaldis armå, chef för Rhone-et-Afriquebataljonen, vid Talant dödligt sårad af en muskötkula i bröstet. Giraude, sade han till en af sina löjtnanter, jag är träffad, omfamna mig, och tillsäg mitt manskap att de oförtrutet göra sin pligt Den 23 Januari höllo alla våra trupper ypperligt stånd, och garibaldisterne ådagalade en beundransvärd tapperhet. Efter att genom sin eld ha decimerat tyskarne, anorepo de dem flere gånger med bajonetten med oemotståndlig kraft. Det var regementen af preussiska gardet, som voro engagerade i striden tillika med rytteri och artilleri. De bemäktigade sig för ett ögonblick en gård och busen i Pouilly. Dock blefvo de snart tillbakaträngde och tvungos derefter af 4 de och 5:te brigaden af Vogesarmån att verkställa ett fullständigt återtåg. Vid detta tillfälle blef 61 regementets fana tagen. Långa rader af preussare föllo för vårt artilleri och fånZarne förklara att kompanierna mistat öfver hälften af sin styrka. Många af deras officerare befinna sig i våra händer. Man är på det hela taget beredd att mottaga såväl fienden som hans förstärkningar, och det är allt skäl att antaga, att han icke mera skall komma in i Dijon, nyckeln ill hela ställningen för honom såväl som för fransmännen, hvilka likaledes draga till sig förstärkningar. Hos en preussisk officer, som stupat, har man funnit general Kettlers marschorder för anfallet den 21. Anfallet på venstra flanken skulle utföras af en hel brigad (61, 21, 49 och 2 infanteriregementet och 11 dragonregementet) med 24 kanoner, hvilket bevisar att armåns hufvudstyrka mellan Talant och Fontaine måste ha utgjort minst 20,000 man. De förluster, garnisonen i Belfort led under drabbniogen vid Danjoutin natten mellan den 9 och 10 Januari voro mycket betydliga. Det var omkring 100 döde, dubbelt så många sårade och 1—500 fångar. De gansk ansenliga förluster man tillfogade fienden utgöra iogen ersättning derför, då han fortfarande är herre öfver en ställning, från hvilken han verksammare än bitintills kan beskjuta staden. Sedan dess har kommendanten i Belfort, öfverste Denfert, visserligen företagit ett sanska lyckligt utfall, men Bourbakis tillbakagående rörelse har dock åter bragt honom i en farlig ställning, och man kan nu vänta sig nya anfall å les Perches. Vi ha nu fått hit nya franctireurs rån Algier. De ha straxt blifvit skickade österut.