Aftonbladet – 6 februari 1871, sida 2

timmars längre tid för att innan aftonen skaffa dem lämplig bostad. Gerald stod och ryckte på sin urkedja utan att genast svara. Han var vid ganska dåligt lynne. Tack, sade han slutligen, ehuru just icke vänligt, då må de komma bit. Jag undrar om du skulle hafva tillfälle att möta dem vid stationen, Hamish? Det är mig alldeles omöjligt, svarade Hamish. Dua vet att jag har mina arbetstimmar ute, men om du ej bar tid sjelf, kan du ju anmoda Roland? Jag kan ej tron, fortfor ban småleende, vatt Rolands tjenster hos Greatorex äro så ovärderliga att de inte undantagsvis kunna sättas å sido. Rolands namn var nog för Gerald attlåta ämnet falla, Han tog afsked och återvände hem för att emottaga sina gäster, hvilka först ganska sent åtskildes. Hamish slutade sitt eget arbete för dagen och gjorde sig redo att börja med Geralds, Han suckade lätt i det han drog ljuset närmare. Ellen som tyckte att han dröjde länge, inträdde just i detsamma. Ännu ej färdig, Hamish!, Min älskling, jag måste sitta uppe inatt. Jag trodde du gått till hvila. Nej, jag väntade på dig. Du sade först att du inte var så upptagen i afton, men klockan är nu tolf. Hvad är detta?o Gerald Yorkes manuskript. Han har bedt mig läsa det. Hamish! har du inte tillräckligt arbete för egen del? Man bör vara tjenstaktig om man kan, sade han vänligt. Gå nu, min vän, jag kommer senare. Ellen visste att motsägelse ej gagnade till något, detta var ej den första tjenst han gjort sina vänner, och hon gick, Hamish såg efter