Aftonbladet – 6 februari 1871, sida 2

Jen 31 Januari på morgonen hade han sjelf fo: est från Paris för att upplösa delegationen fö Bordeaux, Märkvärdigt nog vet ett Lon-mi lontelegram, efter underrättelser från Paris f Lf den 2 dennes, berätta att Simon ej reser al ill Bordeeux, då likväl telegrammer från si: lenna stad af samma dag inberätta hans ni ankomst dit, och Bordesuxtidningarne för daso sen derpå gifva en redogörelse för samtalet fic nellan honom och den ofvannämnda deputata ionen. Extranummer af nämnda tidningar jfö för den 2 berätta dessutom om en mycket vi allvarsam konflikt som samma dag strax efter Simons ankomst skall ha egt rum mel-h: jan Gambetta och Cremieux å ena sart Si2! moa och amiral Fourichon å den andra sila dan. Gambetta skall vid detta tillfälle hap förklarat, att departementerna omöjligt längre å: kunna mottaga befallningar från regeringen m i Paris, sedan denna stad numera de facto lre står under preussiskt välde. Denna äsigtst har han sedermera offentligen uttalat i ettfr manifest som han två dagar derefter, den 4,N utfärdat, och der han yttrar, att Parisrege-p ringen, som i fyra månader varit afskurenh från förbindels2 med den allmänna meningen v i det öfriga Frankrike, för närvarande ej kan ä betraktas annat än sow krigsfången. k Då Gambetta nedskref dessa ord, som må-e ste göra brytningen mellan bonom och hanse koileger i Paris fullständig, hade i följd af!7 två under tiden inträffade händelser den förat Ir delade opinionen helt och hållet öfvergått på d a da d Vv N v t i hans sida. Underrättelse had? nemligen ingått om de af Preussen uppstälda fredsvilkoren, såsom de af Times uppgifvits, och Bismarck hade i sin not till Gambetta af den 3 protesterat emot Bordeaux-regeringens valdekret. Dessa underrättelser väckte en ofantlig förbittring och hela pressen, äfven de af dess organer som förut angripit honom, slöt li sig nu till Gambetta. Simon synes varajo helt och hållet ställ i skuggan, och Gamlt r betta och hans politik ha för ögonblicket öfverbanden. Förslag har blifvit väckt ominsättande af ett allmänt välfärdsutskott, der Gambetta erbjudits att öfvertsga presidiet. r Telegrafen har ännu ej bragt oss hans svar. li Iaom den utländska pressen har Bordeaux-( regezingens valdekret väckt starkt ogillande. : j I Till och med så goda vänner till benne som LIndgpendance beklaga det. Dessa uteslutningar,, säger Brisseltidningen, äro ett fel, hvarpå den gamla satsen ken tillämpas att det är värre än en-förbrytelse. En despotisk re-l: publik är en värre vidunderlighet än den absoluta monarkien. Den ou vidtagna åtgärden l: är ett oförlåtligt fel, då bon gör rättvisan ! beroende af blafsigter och pertisyften och li detta i ett ögonblick då Frankrike ej har i någon annan nödhamn än friheten. n En korrespondent till Daily Telegreph gerl: i ett bref till nämnde tidning en skiläriog af ett samtal han nyligen haft med Gambetta.. Han skrifver der: I ett höra af stora salongen i prefekturen i Bordeaux satt Gambetta framiör ett bord. som var betäckt med papper, bref, telegrammer, kartor och officiella dokumenter af alla slag. Så väl mottagandet som hela samtalet hade icke det tinsta af den vanliga stelt officiella hållningen. Man gjorde intrycket af en fransk gentleman af goda manår. Sedan han börjat samtalet med några anmärkningar öfver den engelska pressens hållning och jag gjort honom uppmärksam på den omkastning som egt rum i den allmänna meningen efter I Sedan, afbröt han mig med dessa ord: Och engelsmännen hade i början fullkomligt rätt li att hålla med Preussen. Det krig som NaI poleon började var orättvist, och Franklrikes verkliga stämning var emot detsamma. Ingen fransman kunde öaska attse sitt fäderneslands armber besegrade, och vårt , nederlag blef derföre djupt beklagadt af alla I klasser, äfven af defransmän,hvilka gjort allt för att hindra krigsförklaringen. Men hvad England angår, och andra åskådare som beItraktade saken på afstånd, undrar jag icke .!på att edra sympatier i början voro emot I Frankrike. Men det nuvarande kriget är .licke mera en fortsättning af det eom i sistlidne Juli månad förklarades. Det sistnämnda gällde enligt konungens af Preussen egra ord . kejsaren och hana handlingar. Det började I vid Weiesenburg och slutade vid Sedan. Men det nuvsrande kriget föres mot Frankrike .loch franska folket. Vi äro beredda att gifva hvarje rimlig skadeersättning för vår förra regerings fel och att ställa sådana garantier för ett vi icke åter skola gripa till vapen ,som i förvuftiga mäns ögon kunna synas än.damålsenliga. Ja, kan det gifvas oågon bättre .l garanti än vär närvarande ställning?... År .Idet vid Frankrikes närvarande läge sannolikt, att vi under nästa hundra år eller Jängre .Iskola yrka på krig? Men oafgedt detta har franska folket aldrig yrkat på krig. Kriget har redan ruinerat det. Hvad fransmännen såsom nation fordra är fred och tillfälle att sköta sina fredliga värf. Men till och med freden kan man köpa för dyrt. Vi skulle intaga den lägsta platsen bland nationerna och blifva tilljen visa i Europa om vi lugnt läto två af våra provinser — hvilkas innevånare I ända till sista man äro franska till sina sympatier och besvärja oss att icke öfvergifva dem — öfvergå till Tyskland. Derpå ötvergick samtalet till kriget i allmänhet, och på min fråga, om kriget skulle taga slut vid Paris fall, svarade Gambetta, latt hufvudstadens fall icke skulle ha något inflytande på krigets långvarighet, om preussarne framhärdade i sinoa hittillsvarande fordriogar. Jag talar här icke, fortfor han, i mitt eget namn, icke en gång i den härvarande regeringsdelegationene, utan jag upprepar blott al a mina kollegers inom och . a a ss