Aftonbladet – 4 februari 1871, sida 3

dgads uti älderdomen sitt samhälliga life rot och derpå grundade sin framtid, satte de dock af sina gamie städse främst på bänken dem, som i ungdomen haft mod i bröstet och kraft i armen och som i fält klädt blodig skjorta för kozung och fädernesland. Och derföre se vi än i dag hur vår ungdom gerna flockar sig kring den gamle knekten, den bistert vänlige gabben med de gråa mustascherna, hvilken luktat krutrök och gladt förtäljer om hur ryssen fick stryk vid Lappö eller om de mångtusende kanonernas åskor på Leipzigs slätter; och när den gåmle derunder reser sitt hufvud stolt, mena ynglingarne: gubben har ändå varit med fan och att vara med är då alltid liktydigt med ett ärligt fosterlandsförsvar med svärdet i hand. Och sålunda skall med Guads makt Sveriges sjelfbestånd uppehållas genom! förfädrens i ungdomen lefvande ädla, nordiska, ridderliga och historiska anda, Menj ingalunda vilja vi hos vårt folk frammana den ohyggliga slå-ibjäl-vetenskapen i och för! sig, denva tatariskt vilda eröfrivgsanda, som en despot så lätt hetsar mot fredliga grannländer; nej, vi önska blott att hos vårt folk aldrig må utdö det fosterländska krigarmodet, det rätta medborgarmodet, som med sila sleg al uppoffringar städse är färdigt att! försvara värt goda land not hvarje anfall på ; dess frid och gjelfständighet. i Men, beklagligen är denna folkräddande; fosterländska anda icke mera så allmän och i: varm som fordom. Man är, som ssgåt, bort-: skämd af den långvariga freden, sow man i! största enfald inbillar sig skall ständigt räcka: och hvars alia välsignelser man i ogudaktig: otacksamhet ringaktar. Ty man är alltför! okonnig om fordaa tiders krig och olyckor; af alla slag icom eget land och om andra folks uselhet under förtrycket, hvarifrån de ofta, men förgäfves, hafva försökt friköpa: sig med strömmar at blod, och man kan ej! tänka sig eller vet icke hvilket outsägligt i elände, som trycker det arma folk, com enj: gång bortskänkt landets ära och låtit sig ij. feghet trälbindas at en eröfrare. Visserligen. hafva också vi under senare ären flera gån-;! ar blifvit pröfvade af allmänna bekymmer, reoter och hungersnöd i några orter. Men allt sådant ondt har dock blott träffat ett! ringa antal menniskor, varit öfvergående ochi. snart blifvit bortglömdt, under det att vil dock ständigt haft djupaste fred och varit! förskonade för fasorns och lendsförderfvet af. krig, hvilket utan all jemförelse är det skar; paste ris, hvarmed Vår herre kan tukta jori. dens barn. Men i stället för att på sina! koän tacka Gud för havs låvgmodighet och . all godhet, har man börjat begrunda sin —! sorgliga belägenhet här i vårt fattiga land! ; Sverige, tycker man, är så kallt, ruskigt och. barbariskt; bär växer hvarken kanel eller; ingefära, här skall man arbeta sig ihjäl för! att bara få råg och potates, och sea dessaj odrägliga skatter, som ruest gå åt till allde-i. les onyviga militärer (ty kriget är en gam-! malmodig sak, som aldrig mer kommer i fråga i ;våra upplysta tider); nej, tacka vill jag; Amerika! o, 8. v. Såluoda har man under! de låsga fredsåren, som låtit skördarne, han-! deln, rörelsen och landets välmåga på allt sätt tillväxa, blifvit alltmer öfvermodig i sin eufaidiga tro på det tusenåriga rikets tär! varo eller den eviga freden, allt högre och otåligare ropat på skatteförtryck — under I det att man genom sin egen fåfänga och i misshushällning allramest beskattar sig sjelf — ! samt med allt större karghet knappat in på: alla de åtgärder, som kunna bereda 038 för-: måga att värna vår sjelfständighet mot ett fiendtligt anfall. Icke ens da senare årens!: hotfulla krig i alia hörn af Eoropa, eller pål: Krim, i Polen, Tyskland, Itelien och Dan-; j mark m. fl. ha väckt oss ur vår säkerhetssömn. Nej, i stället har man ju nyligen med många lärda ord prisat dessa förhärjolsens män, hvilka man helire bort unna ena kako al tiäro, flott och hår,, lik dea som profeten : Daniel söd thet til hopa åt Draken i Babel; : och utan kännedom om menniskohjertat och !! folkens historia, har man hela tiden underj krigslarmet i utlandet sins emellan blotti: tröstat hvarandra med: sådant rör oss icke,l:! det når ej hit, o. s. v., och i alla fall ökar. försvarsväsendet bara våra skattebördor och j: slukar rysliga summor, som bättre kunna an-: vändas till jernvägars och hamnars anläg-: gande, mossars aftappande, m. m.,m. m., och så kunna vi med värt fattiga land och vårt! fåtaliga folk ändå ej försvara oss mot ej. mäktig fiende. Vacker hushållsanda, som; förstör all fosterlzandskärlek, sjelfvilligt gör i: riket försvarslöst och hushållar bort hela fäderneslandet! Men sådant fegt och förakt-: ligt tal har man ju, skam att sägs, redan haft panna att också yttra så offentligen det kannat ske, då man sagt: i alla fall kan det just göra detsamma om Sverige är et! storfurstendöme eller ett konungarike,, ord, som äro förskräckligare än de någonsin. biifvit uttalade af svensk tunga och som dezs1. värre redan fått sitt vedervärdiga återskalli öppet köpslagande om landets ära och frihet, nyligen i offentligt tryck yttradt af någon äreförgäten eller vettlös menniska i Salabygden, uselheter, som visserligen genast blifvit al hederligt folk deri ortea med förakt missbilligade, och hvilka Aftonbladet med rätta benämnt landsförrädisk. Men det är ej nog med att hjertat utaf afsky vänder sig i kroppen på hvar och en hederlig menniska, som måste förnimma så ohyggliga ord, hvilka ja måste svårt nedsätta vårt folk inför sig sjelit och inför södra; men hvarföre träffar ej lagens arm genast och oblidkeligen sådana föraktliga och skadliga landsskändare! — Men låtom... Men låtom 088 soarast vända oss bort från dessa stygga förvillelser, hvilka beklagligen framträdt ur några svaga hjernor, men som snarare härflyta från en dum än arsigtligt riksförderflig husbållsanda. Emellertid har man länga nog hört alltför många fåkunnighetens röster prata om en evig fred, krigshärens möjligaste minskning; om tillräckligheten af ett gående man ur husetv. Men — ur detta barnkammarlugn, blott då och då afbrutet af något smågnat mot alla anslag till landsförsvaret, väcktes plötsligen verlden genom dånet af det förfärliga Bismarckska kriget mot Frankrike, ett krig, ohyggligare än någonsin, hvilket redan länge med hundratusentals offer och oräkneliga våldsbragder nedtyngt och blodat vår verldsdel samt stört de stora staternss ställning och naänekrämt da mindra iil didotäalten ie nin