Aftonbladet – 3 februari 1871, sida 3

gär fritt vistas i hvad landzåom helst, äfven ddnretssön. Detta måtte väl äfven fälla ein, som begagnät sin lagliga rätt att flytta från Slösvig Til Danmark och blifva danske undersåter. De äro ju lika mycket danskar som alla deras bröder i konungariket, nordjyder och sjelländare; Skall den fredstraktat; som gjorde slöt på det sistå olyckliga kriget, gälla i andra stycken — hvarföre icke äfven i denna? DE ttvandrade slesvigarnå ha ja, titöm sån sjelfskrifoå rättighet att komma och vistas här likasom alla andra utländingar, äfven en särskild rättighet dertill, åtminstone de som här besitta egendom, emedan det i Wien-traktatens 19 artikel uttryckligen år stadgadt; att det skall stå de ntflyttade fritt, att Vesittå epöbdoin i det land, hvarifrån de utflyttat, och att de icke, för det de flytta, må förnärmas till person eller egendom. Hvarföre yrkar då icke danska regeriogen på detta? Tror hon kanske, att det icke skall hjelpa, sk ärjdetta, ofter vårt förmenande, icke någon tillräcklig grund till hennes underlåtenhet; ty här uppfattar män äätuörlij si hönies tystnad uth overksaimhet Bäsöm fruktan för Preussen, och detta skådar tillika danska folket och danska regerinsen. Beröfven oss dock icke den trösten i vår olycka, att det danska folket och den lanska regeringen bevara sin medkänsla för ss och bemöda sig att skaffa oss oth våra itvandradö vänner och slägtingar så drägliga vilkor som möjligt. Det är hårdt nog att lödgas lefva ätskilde från vårt land och vårt olk, om också tillsvidare. Skola vi på köet se att våra landsmän mot tro. ch lag nisshandias af främlingar 1 vår egån hetiygd, utan att någon åtager sig deras sak, tan att den regering, under hvilken vi önka återvända, bekymrar sig det minsta erom, så väcker detta hos oss den farbågan, tt bon iske heller bekymrar sig öm oss; utan siltigt öfrer!omnar oss åt vårt hårda öde. SER --OOERES 1 ; j j L j j j 6 f Å